En nybliven femtonåring i huset

Så nittonde november och I:s födelsedag. Femton år är stort att fylla tycker jag. Jag har två kollegor som fyller år idag och en kollega från mitt gamla jobb som också delar födelsedag med I. 19:e november är helt klart en bra dag att fylla år på. Jag stekte ett berg med amerikanska pannkakor som alla ungdomarna ätit av. Det finns ett lika stort berg av pannkakor kvar. Ute är det minusgrader och på morgonkvisten kom det ett stilla snöfall. Lyckades dock inte fånga snöflingorna på bild.

Eftersom jag hade besök hos fysioterapeuten så skjutsade jag I till skolan. Kändes onödigt att hon skulle ta skolskjutsen när jag ändå skulle in till stan. Men vad mycket trafik det var, vägen tar normalt en kvart men i rusning tog det en halvtimme. Sen är ju rusningstid något helt annat där jag bor jämfört med rusningen i Stockholm. Men ändå.

Är huvudet dumt får kroppen lida. I mitt fall är det att huvudet får lida för dumheter jag hittar på.. Den här backen skulle jag prompt uppför. Tyckte inte att jag hann välja en annan väg. Att halka uppför där tror jag tog längre tid än att gå runt. Men jag kom i tid till mitt besök. Vi testade lite olika övningar och så gjorde hon bedömningen att hon ändå behövde kolla att det inte var något annat. Jag fick ligga på rygg och så tryckte hon på en punkt i nacken. Och wow, säger jag bara. Det gjorde gräsligt ont, jag blev otroligt hjärntrött. Sen ville hon testa en liknande grej när jag satt upp, tryckte på samma punkt och samtidigt skulle jag böja huvudet framåt. Det var verkligen gräsligt. Men jag hämtade mig fort när jag hade legat ner en stund. I alla fall från den värsta känslan.

När jag kom hem fixade jag te och pepparkakor och ville titta på julfilm. Innan jag åkte hemifrån i morse tog jag fram vintergardinerna och lämnade dom på bordet. Tänkte jag skulle sätta upp dom. När jag kom hem konstaterade jag att Rickard varit snäll och satt upp gardinerna. Det hade han ju verkligen inte behövt men med tanke på hur nacken reagerade av fysiobesöket var det nog klokt.

Hur som helst, när jag sjunkit djupt ner i soffan kikar jag ut och ser att snön vräker ner. Misslyckades med att fånga snön på bild så blir ingen bild från snöfallet. Pallar jag att ta ett varv i skogen var funderingen? Har ju fått order av fysio att ändå utmana mig i lagom doser. Huruvida jag kom ut på en promenad eller inte tänker jag att jag skriver mer om ikväll isånafall. Det här inlägget har ändå blivit ganska långt nu. Önskar dig en fin torsdag!