Nu när jag har mina nack-bekymmer har jag inte lika ont i mina händer. Huruvida det verkligen är bättre med mina händer eller om min hjärna bara är för fokuserad på nacken låter jag vara osagt. Jag har läst att hjärnan bara kan fokusera på en smärta i taget (väldigt förenklat ska jag lägga till) och därför kan det bli så här. Tog ju upp med läkaren redan när olyckan hade hänt att det gjorde mindre ont i händerna men han trodde inte att det bara var en psykologisk smärta.
I korta, flyktiga ögonblick tänker jag att det var bra med krocken, bra på så sätt att det kanske har brutit smärtimpulserna från händerna. Får man säga eller tänka så? Ja, det tycker jag nog, men hör ju att det låter lite knasigt. Att vara med i en olycka är så klart aldrig bra. Hur som helst, just nu är jag i en bubbla där jag tänker att jag kanske inte behöver operera min högra hand ändå. I den bubblan vill jag vara ett tag känner jag. Vill liksom inte tänka på operation just nu, det räcker gott och väl med alla tankar och känslor kring min stackars nacke.
