Kategori: Personligt

Om att bli vad man tänker

Publicerad den av Hannas krypin

När jag kom hem från jobbet så loggade jag in på mailen och såg då ett inlägg från en av bloggarna som jag prenumererar på. Inlägget hade rubriken ”Jag blir vad jag tänker”. Jag skyndade mig att läsa inlägget, kände att det var väldigt passande med tanke på dagens humör. Jag hade faktiskt glömt bort det där påståendet om att bli vad man tänker. Jag kan helt klart relatera till påståendet om att bli vad man tänker. Det passar helt klart in i min livsfilosofi vad gäller positivt tänkande och att kunna påverka sitt mående till viss del.

För mig blev det en viktig påminnelse om att försöka tänka positivt. Jag sitter just nu lite fast i negativa tankar. Jag kan ingenting, ingen tycker om mig och jag är bara urdålig. Och jag tror på mig själv, att jag är precis så som mina tankar får mig att tro. Samtidigt som jag tänker så negativt har jag ett gäng personer som hela tiden uppmuntrar mig. Säger till mig att det kommer bli bättre, inget varar för evigt och att jag ska tänka positivt.

Det är svårt det där att vända på tankarna. När det negativa väl satt sig så sitter det där och stör i varje läge. Som en ettrig liten mygga som bara vill ha sin del och struntar i hur mycket jag än försöker vifta bort den.

Råd till yngre Hanna

Publicerad den av Hannas krypin

Åren efter gymnasiet var väldigt jobbiga för mig. Inte för att det hände en massa jobbiga grejer utan för att jag tvivlade så mycket på mig själv. Jag litade inte på att det jag gjorde var bra nog. Alla andra var hela tiden bättre, smartare och snyggare. (Som om just det var viktigt….) Hade jag vetat det jag vet idag skulle jag inte ha oroat mig så mycket. Men jag antar att det är en del i att bli vuxen, att inte veta. Att gå på nitar och utvecklas. Få livserfarenhet helt enkelt. Så med det här i bakgrunden ska jag svara på dagens jetpackförslag:

Dagligt skrivförslag
Om du kunde resa tillbaka i tiden och ge ditt yngre jag ett råd, vad skulle det vara?
Visa alla svar

Det första jag skulle säga är att saker och ting kommer ordna sig, sannolikt inte alltid särskilt smidigt och inte utan att ibland bli både ledsen och sårad. Tvivel hör till att bli vuxen, hur jobbigt det än är i stunden.

Jag skulle också påtala vikten av att våga vara sig själv. Ingen kommer tacka dig för att du inte vågar vara den du är. Var sann mot dig själv och personer i din närhet.

När det lilla blir det stora

Publicerad den av Hannas krypin

Jag måste ta en stund och skriva om det här att känna mig begränsad. Idag vaknade jag med en riktigt tråkig känsla i kroppen. Känner mig nedstämd och ur slag. Jag ska kanske inte klaga egentligen, det finns ju dom som är begränsade på riktigt. Jag har ju ”bara” ont i mina händer och den där envisa skadan i muskeln i baksida lår. Eller om det är senan, tror mest på senan tyvärr. Jag har ångrat mig så många gånger att jag i våras ville hjälpa tillsättaren och dömde tre matcher på samma helg. Den tredje var för mycket. Jag har fortsatt springa ändå eftersom skadan ändå inte blivit värre och för mitt mentala välmående. Utan löpningen hade jag garanterat varit mer nedstämd än vad jag redan är.

Det är lite intressant det där att tycka att jag inte ska klaga för att det finns dom som har det värre. Men sanningen är ju den att om jag alltid ska tänka på de som har det värre kan jag aldrig tillåta mig att må dåligt i min egen situation. Och jag är ju ändå på något sätt mig själv närmast.

Just idag drömmer jag om att:

  • Kunna ta tag i min dröm om att ha pilates på Friskis och Svettis.
  • Röja och rensa här hemma.
  • Storstäda
  • Ta något extrapass och få ihop några extra slantar.
  • Få springa ett riktigt långpass på minst en mil.
  • Kunna jobba tillsammans med sjuksköterskorna igen på vårdlag.

Jag som inte ens gillade fotboll….

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är måndag och sista hela veckan i september. Nästa vecka skriver vi oktober. Ute skiner solen och det är elva grader. Jag och Rickard ska passa på att ta oss ut på någon vandring. Som vi har längtat efter en skogsrunda. Senaste gången var Älvarumsleden.

Varje dag kan man få lite inspiration i Jetpacks app. Om man inte vet vad man ska skriva om så är det perfekt. Igår upptäckte jag att man kan svara på frågorna via datorn med och då få med denna lite snitsiga ruta:

Dagligt skrivförslag
Vad är en sak du önskar att du hade börjat göra tidigare i livet?
Visa alla svar

När jag var barn försökte jag springa i spåret på idrottslektionerna. Men det där att jogga lugnt och försöka hålla det tempot existerade inte. Istället sprintade jag iväg och hur långt orkade jag då? Inte alls såklart. Löpning förknippades därför mest med dålig ork och dålig kondition. I högstadiet hade jag en period när jag och en klasskamrat sprang spåret istället för de vanliga gympalektionerna. Med lärarens godkännande såklart. Bollsporter var nämligen ingenting för mig. Kanske att det hade varit roligare om inte klasskamraterna klagade när jag ändå försökte men misslyckades. ”Men Hanna” fick jag höra till leda. Den enda bollsporten där jag faktiskt hade roligt var handboll. När jag var barn brukade jag och pappa titta på handboll tillsammans. Vem kommer inte ihåg Ljubomir Vranjes aka ”Köttbullen”.

Så för att svara på frågan, jag hade helt klart börjat med löpning tidigare. Men det är ju utifrån mitt nu-läge. Aldrig hade jag kunnat ana som tonåring att jag skulle både springa lopp och dessutom döma fotboll. Jag som ogillade fotboll så starkt och såg inte alls meningen med att jaga en boll. Men 2027 har jag dömt fotboll i tjugo år. Kan du tänka dig det? Minns de första åren där det var svårt och jag tänkte efter varje säsong att ”men jag kör nästa år med”. Och nästa och nästa…. HÄR har jag faktiskt skrivit ett inlägg med min fotbollsresa. Inlägget skrevs 2015 och inte kunde jag väl tro då att jag skulle fortsätta elva år senare… Inlägget delades också av Svenska fotbollsförbundet. DET kändes stort. Lilla jag liksom.

Att skriva en biografi i realtid

Publicerad den av Hannas krypin

Jag brukar alltid säga att jag inte skulle kunna skriva en biografi. Jag har så svårt att komma ihåg detaljer och vissa händelser. Men så tittar jag på min blogg och konstaterar att det är ju just det jag gjort. Inte i efterhand som de flesta utan snarare i realtid. Nästa år fyller min blogg 20 år och det ska jag såklart skriva om längre fram. Men inte nu, nu vill jag istället tänka på hur mycket jag har sparat av mitt liv. Det ligger digitalt och när jag tänker på det på det sättet blir jag ännu mer rädd att förlora det. Hur ska jag kunna bevara allt?

När jag började blogga hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle fortsätta så länge. Att intresset för att skriva skulle utveckla sig på det här viset. Med tanke på att jag alltid gillat att skriva, drömt om att bli författare och skrivit dagböcker är det nog inte så konstigt egentligen. Det mesta av mitt tidigaste bloggande finns inte här, det följde inte med över när jag flyttade mitt arkiv till Hannas krypin, det ligger kvar på min gamla blogg som är lösenordsskyddad. Så här kan du läsa ända bak till 2010 om du vill.

Ibland tänker jag att jag skulle kunna göra en bok av bloggen. Har sett att det finns företag som kan erbjuda den tjänsten. Men vill jag verkligen bevara precis allt eller finns det inlägg som jag helst skulle radera? Samtidigt är de en del av vem jag var då och hur det har format mig till den jag är idag.

Det finns helt klart mycket att fundera över vad gäller mitt lilla krypin. Det som däremot är säkert är att jag inte har några planer alls på att sluta. Min blogg kommer finnas kvar länge.

Augusti 2026 i en lista

Publicerad den av Hannas krypin

Hur var augusti?  Som helhet en väldigt fin månad med en blandad kompott av allt möjligt. Lopp i Jönköping, väldigt mycket trädgårdspladder. Tittade bland alla bilder som jag laddat upp här på bloggen i augusti och majoriten är bilder från trädgården, humlor och rosor.
Månadens jobb: Jag har fortsatt behövt jobba administrativt men har börjat lite försiktigt kunna göra annat också. Fick en rejäl dipp när jag provade att jobba natt och det verkligen inte gick.
Månadens extra: Sprang snabbare på Blodomloppet i Jönköping jämfört med förra året. Har varit orimligt glad över alla humlor i rabatten och mina rosenknoppar.

Månadens teknik: Jag har snöat in orimligt mycket på min nya gps-klocka. Har koll på puls, träning, VO2max och en hel massa andra saker som jag aldrig tänkt på innan. HÄR finns ett inlägg där jag skrivit om klockan.
Månadens festliga: Vi firade min mammas åttio-årsdag i efterskott. Hade tänkt grilla men på menyn stod det istället baconinlindad fläskfilé. Hur gott som helst ju! Det blev en trevlig kväll där vi åt god mat och hade det väldigt trevligt tillsammans.
Månadens tv: Tills döden skiljer oss med Aliette Oppheim och Filip Berg i huvudrollerna.

Månadens plagg: Sport som vanligt. Men dammade faktiskt av min rosa klänning när jag var på afterwork/avtackning med kollegorna. Väldigt mycket rosa över huvudet taget, haha.
Månadens film: Har sett en del filmer faktiskt men jag minns inte titlarna. Det har mest varit såna där filmer som jag har hamnat i när det bara bläddrats mellan kanalerna.
Månadens böcker: Precis som i juli så har jag inte läst en endaste bok. Men jag har beställt tre böcker av Flora Wiström som jag hoppas på snart ska komma.
Månadens konstupplevelse: Inget att förtälja här heller.
Önskningar inför kommande månad? Så här skrev jag på min lista i juli:

Att mina händer ska bli bra så jag kan börja jobba patientnära igen. Beställa Floras bok ”stortaxi”. Döma en massa roliga matcher, inte klokt ju att säsongen 2026 bara har ett par månader kvar.

Man kan ju säga att augusti blev precis så. Jag har dömt massor med matcher och nu i augusti har jag haft en division 6 match varje helg. Faktiskt är det så att jag nu under hela det här året dömt fler matcher än vad jag gjorde förra året. Det är helt klart fördelen med att jag inte kunnat jobba helger: jag har kunnat döma fler matcher istället.

Så med det sagt, vad har jag då för önskningar för september? Mina händer börjar långsamt bli bättre och bättre så det hoppas jag på att det ska fortsätta gå åt rätt håll. Jag ska springa Sofialoppet och vill såklart vara snabbare i år än förra året. Att min muskel som börjat göra mer ont lugnar sig. Jag kommer behöva köra lite mer alternativ träning mellan matcherna. Att få sätta tänderna i ”stortaxi” som jag läst så mycket om.

PS: Listan är snodd från Floras blogg. DS

Lite äldre och tryggare

Publicerad den av Hannas krypin

Ser jag ut att vara över fyrtio? Ser jag inte ganska ung ut? Ja dessa viktiga tankar filosoferade jag över igår när jag sminkade mig inför A:s studentfirande. Mina skrattrynkor talar definitivt för att jag är lite ”äldre” men annars?

Det här med ålder är lite märkligt. När jag var tjugo tyckte jag att tjugofem var lastgammalt. Hade till och med tankarna ”kommer jag få fylla 25”. Minns att jag tyckte det var hemsk att fylla 25. Märkligt nog hade jag mer åldersnoja när jag skulle fylla 25 jämfört med när jag fyllde 30. Trettio var en bra ålder och fylla fyrtio var också helt okej.

Jag är tryggare i mig själv nu jämfört med åren där mellan tjugo och tjugofem. Jag vet vad jag tycker om, vet vad jag inte vill göra och jag vet både vad jag vill ha och vad jag inte vill ha. Kanske är det därför som jag ser så annorlunda på ålder nu jämfört med förr. Nu handlar det mer om personerna som jag mött, vilka erfarenheter jag fått och vad som gjort mig till den jag är idag. Fyrtio+ känns helt klart mycket bättre än vad tjugofem någonsin gjorde. Fyrtioåriga jag skulle nog dessutom ge tjugoåriga jag en kram och säga: ”Slappna av, det blir bättre än du tror.”

PS: Lite på det här temat skrev jag också i det HÄR inlägget. DS

Tappat luften eller styrfart….

Publicerad den av Hannas krypin

..Eller något….

Kvällens inlägg kommer inte bli särskilt positivt. (För positivare rader och bilder, läs gärna morgonens inlägg HÄR). Det blir mer handvila för min del. Idag ringde jag vårdcentralen och får tid först om två veckor. Pratade även med arbetsterapeut och fick klart och tydligt besked: så länge det gör ont vid aktivitet utan handledsstödet så får jag inte belasta. Så med andra ord, minsta lilla grej är för mycket. Jag hoppades på att jag kunde lätta lite på vilan men nej.

Vet du hur mycket jag hoppades på motsatsen, på att få börja göra lite annat men nopp. Så blir det inte och jag måste lyssna på kroppen. Så jag fortsätter som samordnare tills det är dags för semester.

Men jag ska försöka vara positiv ändå. Inget blir bättre av att gräva ner mig i negativa tankar. Om inte annat kanske jag kan lura hjärnan att tro att det är glatt och roligt.

Känslor utan filter

Publicerad den av Hannas krypin

Jag vet inte om det har med åldern att göra (hehe) eller om det bara är sådan jag är nu för tiden men jag har så lätt till tårar. Det krävs inte alls mycket för att jag ska reagera på det sättet. Till och med när jag egentligen är arg kan tårarna komma. Otroligt frustrerande i vissa lägen måste jag säga. Sen känner jag mig så tramsig som inte kan låta bli att gråta.

Så med det sagt så går vi över till något roligare. Ikväll skulle Rickard döma en match i division fyra. Jag ville ta en promenad i skogen och konstaterade att det finns ett två kilometer långt spår precis bredvid idrottsplatsen. Så jag följde med Rickard och hans team till matchen och medan de gjorde sina förberedelser gick jag två varv.

Kan konstatera att Mantorp inte är platt. Bilderna ovan underdriver.

Vackra vårblommor! Årets första förgätmigej och så såg jag också outslagna liljekonvaljer.

Ljuset i skogen var också fint!

Matchen var trevlig, två lag som ville spela fotboll och fokuserade på rätt saker.

Köpte en korv med bröd, en kexchoklad och så en LOKA. Texten på kexchokladen passade väldigt bra just idag.

Solnedgången var trevlig att titta på!

Åtta osmickrande sanningar om mig

Publicerad den av Hannas krypin
  1. Jag pratar ofta först och tänker sen. Hur många gånger har jag inte ställt till det för mig på grund av det?
  2. Jag stör mig otroligt mycket när folk i trafiken kör onödigt defensivt. Tex inte våga köra ut fast bilen som kommer är så långt bort att jag också hinner köra. Eller att ligga 20km under hastighet när det är bra väglag och bra sikt. Samtidigt är det såklart bra att anpassa sig efter sina gränser men jag blir irriterad ändå.
  3. Jag kan bli gräsligt sur på småsaker. Så där så jag skäms efteråt för att jag överreagerat.
  4. Jag är extremt dålig på att höra av mig till folk som jag bryr mig om. På samma tema så är jag också extremt dålig på att svara på sms.
  5. Precis som Elsa så pratar jag med mig själv i huvudet när jag är ute och går eller springer. Löser alltid alla världsproblem när jag är ute.
  6. Jag fortsätter att kika in på Bloggbevakning. Trots att jag inte kan stå för något som skrivs där. Varken klimatet i kommentarsfältet och hur skribenten ska vara ”kritisk” men jag tycker egentligen att det bara är skitsnack och inget annat.
  7. Jag använder ofta min säng som garderob. Kan vara därför sömnen blir lite lidande ibland med…
  8. Jag tycker att min blogg är både trevlig och läsvärd och att jag har för få läsare.

Rubriken har jag snott av Elsa. Tyckte det var en kul idé. 🙂