När jag kom hem från jobbet tog jag en promenad i skogen. Det var många ute i spåret, både löpare och personer som promenerade. Jag höll utkik efter huggormar men jag såg inte en enda. Tur tycker nog någon annan, lite trist tyckte jag som insett att huggormar inte attackerar människor och inte längre är rädd för dom. De gånger de har bitit någon så är det i självförsvar. Nog om ormar. Mest njöt jag faktiskt av att det var så fint ute.
När jag kom in så fixade jag kvällsmat. Det fick bli ett stort berg med chili con carne. Den blev så god! Jag drog också fram snabeldraken och tog ett par varv i kök och hall.
Regnet och värmen har verkligen satt fart på alla växter i trädgården. Gräset behöver klippas och stenplattorna behöver röjas. Det blir en annan dags pyssel. Men jag tyckte det var fint med den gula klövern. Eller jag tror i alla fall att det är klöver.
När jag ser pionernas svällande knoppar tänker jag nästan automatiskt på Karin Boyes dikt; Visst gör det ont när knoppar brister…
Det är verkligen underbart att ta en promenad i den härliga miljön du visar!
Vi är inne i en period där åtminstone jag ser upp var jag sätter ned fötterna när jag vandrar i skog eller promenerar på grusväg. Jag är inte rädd för orm, men får samma olustkänsla som många får när de ser dem ringla fram.
Jag ser på bilderna att pionerna hunnit lite längre än våra, men snart lär de slå ut för fullt och då är det vackert.
Då har du haft det lika fint som jag. Även här spirar det, trots att vi inte fått en regndroppe på minst en vecka. Klagar jag? Nej, absolut inte!
Din Chili con carne såg riktigt god ut. Kul att höra att den var lika god att äta som den såg ut:-)