Gårdagens distanspass blev ju en liten missräkning eller vad man ska säga. Kroppen ville inte alls och det kändes som att all min uthållighet bara flugit sin kos. Fick nämligen mjölksyra av att bara ta mig uppför en backe i långsam gång.
Så hur skulle det då gå idag när tanken var att springa 10*400 meter med joggvila? Alldeles utmärkt skulle det visa sig. Jag tänkte först att det skulle räcka med 6*400meter, att jag inte skulle vilja springa fler. Men hjärnan är uppenbarligen väldigt lättlurad för efter den sjätte intervallen var det ju bara fyra kvar. Tänkte då att om jag inte orkade kunde jag köra gåvila på de fyra sista. Men återigen var min hjärna lättlurad, de fyra sista sprangs igenom relativt lätt. Det märkliga är att det oftast är den första intervallen och den sista som är jobbigast. Den första för att min kropp inte kommit igång än och den sista för att jag har några kilometer i benen. Resten går av bara farten eller vad man ska säga.