Halva 2026 har gått och jag tänkte att det kunde vara kul att reflektera kring årets träning. Det är lätt att bli ”hemmablind” och tänka att det står still i utvecklingen. Trots alla fina resultat på träningspass, på fotbollsplan och på loppen.
Året började knaggligt med att komma igång igen efter min långdragna skada. Hela hösten 2025 körde jag alternativ träning, crosstrainer och explosiv styrka för benen. I december kunde jag börja löpträna försiktigt. Under dessa pass fokuserade jag på att springa under en visst tid: 45 minuter och inte att komma ett visst antal kilometer. Det fokus ger bra uthållighet som behövs för att kunna bli snabbare.
Årets första löppass blev ett intervallpass på löpbandet: 5*200 meter med joggvila mellan varje. Jag och Rickard var också med på ett träningspass som domarklubben ordnade på Friskis och Svettis. Jag utmanade mig och var med på träningen med domarklubben. Det är alltid svårt och utmanande att träna tillsammans med killarna i domarklubben som är på en helt annan nivå än jag. Jag fortsatte med lugna distanspass med fokus att bygga uthållighet. Rickard skrev ett träningschema åt mig som jag följde så gott det gick mellan fotbollsmatcherna. Målsättningen med träningschemat var att kunna springa fem kilometer på 25 minuter. Det är en tid som är utmanande för vem som helst! Jag är verkligen inte där än, springer just nu 400meters intervaller i det tempo jag måste hålla för att kunna springa 5 kilometer på 25 minuter.
I januari sprang jag löptest och det gick riktigt bra. Inte på de korta intervallerna, det är mitt stående problem men de långa intervallerna gick så klart galant. Under februari, mars och april kunde jag träna det jag ville och jag kände hur jag blev bättre och bättre för varje vecka. Träningsschemat var riktigt utmanande men precis det jag behövde för att långsamt bli bättre och bättre.
Skadan höll sig borta men i maj hände det som inte fick hända: jag drog upp min skada igen när jag ville hjälpa domartillsättaren och dömde tre fotbollsmatcher på rad. Inte samma dag såklart, men fredag, lördag, söndag. Så därefter fick det bli mer alternativ träning igen. Jag har trots skadan fortsatt döma fotboll och nu under sommaruppehållet känner jag att den är nästan helt läkt. Vi får se hur kroppen reagerar sen när det är dags för matcher igen.
Den största skillnaden i min form har jag märkt under matcherna. Jag är mer uthållig, förr kunde jag känna mig helt tom i huvudet efter en match men den känslan har jag inte längre på samma sätt. Jag orkar också ta fler löpningar, känner mig pigg i kroppen betydligt längre.
Vi måste ju såklart avsluta det här inlägget med att skriva om hur det gått med mitt mål att kunna springa fem kilometer på under trettio minuter igen. Och det lyckades jag med under Himmelstalundslopet i våras. Sedan har det blivit ett gäng lopp: blodomloppet i Linköping, Byrundan i Gamleby, Västervik city run och så årets viktigaste lopp: Victorialoppet på Öland. I flera år har jag velat springa båda loppen på samma kväll och det kan jag nu sätta check på. Är så nöjd med det, både snabbare totalt på loppen och så den utmaningen som det är att springa 13 kilometer på det sättet samma kväll. Jag är helt klart på väg tillbaka igen!