Kategori: Träning

Rosa lurv, intervaller i skogen och fem en fredag

Publicerad den av Hannas krypin

Det är äntligen fredag! Min telefon lovade varmare väder i dag och det har den hållit. Jag måste erkänna att höstkänslan smugit sig på rejält den här veckan. Nu går det inte att hålla hösten i från mig längre. Men! När jag såg på telefon i morse att det ändå skulle bli varmt idag luftade jag mina rosa utsvängda byxor. De har fått komma ut från garderoben alldeles för lite. Jag tog också på mig min rosa lurviga jacka. Den där jackan gör mig fortfarande väldigt glad. Färg är trevligt alltså…

I går var jag allmänt negativ så jag bestämde mig redan då att jag i dag skulle ha ett helt annat mindset. Gick in med positiva tankar och den där beslutsamheten att inget skulle få rubba mina cirklar. Och det fungerade, jag var glad och positiv hela dagen. Precis som jag lyckas lura mig till att springa längre än vad jag vill från början så kan jag också påverka mitt mående.

Det ”mindsetet” tog jag med mig ut i skogen för att springa ett gäng intervaller: 30/30 och 60/60. Men jag funderade också på att springa fyrhundringar på löpbandet men det konstaterade jag snabbt att jag inte alls kände för. Kort och snabbt skulle det vara! Lagom till jag kom ut hade solen täckts av ett gäng moln och det var ganska kallt. Men jag tänkte jag kör i linne och korta tights ändå. Det var alldeles lagom kan jag säga!

Och passet då? Gissa glädjen i att känna att sedan sist jag sprang på det här sättet har jag blivit snabbare och uthålligare. Jag testade en ny taktik i intervallerna: istället för att tänka jobba, jobba, jobba som jag brukar så körde jag med ”vila, vila, vila”. Och döm om min förvåning när det faktiskt fungerade. Det gick lättare att springa och konstigt nog kändes det inte jobbigare. Där ser vi, eller jag, att inställning är allt.

Vi ska väl avsluta dagens inlägg med fem en fredag. Ämnet är trivialt, saker som är helt oviktiga men kanske jätteviktiga i slutändan ändå. Eller va? 😛

  1. Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om? Bilförare som inte kan hantera sina stora bilar. De håller sig i mitten av vägen och har ingen aning om var de har sin högra sida vilket innebär att de tar upp hela vägbanan. Eller ställer sig irriterande snett i en parkeringsruta. Å andra sidan är inte parkeringsrutorna dimensionerade för dagens stora bilar.
  2. Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde? När jag tolkar in en massa saker i ett totalt ”oskyldigt” samtal.
  3. Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på? Om jag skulle vilja vara bäst i världen på en sak så är det ju helt plötsligt inte oviktigt längre.
  4. Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med? En bild på en humla som samlar nektar.
  5. Vad är något du fortfarande inte kan? Ha tålamod. Jag är alldeles för impulsiv fortfarande. Allt ska hända nu, helst igår.

Brända fingrar och så Agda

Publicerad den av Hannas krypin

I morse när jag vaknade kände jag att jag var på extremt dåligt humör. Tänkte jag skulle smitta alla med min negativa energi. Men i slutändan blev det en riktigt bra dag och min negativa känsla försvann. Blev tillfrågad om jag vill ta på mig ett ansvarsområde till. Behövde inte fundera utan sa ja direkt. Så nu är jag anmäld till en utbildning framöver och har betat av två online-utbildningar. Kommer säkerligen behöva gå igenom dom ett par gånger till innan jag börjar med mitt nya ansvarsområde. Kul att få något nytt att sätta händerna i framöver.

Man kan ju tycka att en märkesverkstad ska ha koll på bilmärket som de ska vara experter på. Efter alla vändor med Agda kommer jag aldrig mer ta det för givet. Hur som helst så vet vi nu äntligen vad det är för fel på min bil: det finns nämligen en tredje sensor som var bra sliten. Tre timmars jobb tog det att hitta felet efter att tidigare ha bytt två sensorer som inte behövde bytas, kört ett rökläckage-test*2 och kollat samtliga kablar. Jag säger då det, men då ska väl det här problemet förhoppningsvis snart vara ur världen. Enda fördelen med just det här felet är att bilen har kunnat användas som vanligt.

Jag brände mig på min matlåda på jobbet: tog det som var närmast till hands: ett mjölkpaket med bara en liten slatt kvar. Hjälpte bra faktiskt men vi kan också konstatera att jag ser väldigt gravid ut i min jobboutfit… Men väldigt, väldigt glad, haha. Förutom en bild som jag la ut här 2019 så är det här nog den mest osmickrande bilden på mig… Men äsch, du får skratta.

Planen idag var att träna. Träna med domarklubben eller inte, det var frågan. Till slut åkte jag och Rickard i väg för att få till ett bra pass med andra domarkollegor. Supertusingar stod på schemat men också 4*100 meter mellan varje supertusing. Jag var med på första varvet med 4*100 meter och sedan körde jag supertusingarna i mitt tempo. För dig som inte vet vad en supertusing är så kan jag berätta att det är som en stege där 1000 meter delas upp på fyra:

  • 100 meter
  • 200 meter
  • 300 meter
  • 400 meter

Man börjar med den kortaste först och kör sedan i ordning, jag gick 100 meter mellan varje sträcka och så efter 400 meter gick jag 200 meter. Eftersom det var länge sedan som jag körde supertusingar fick det bli 3 stycken. Avslutade passet med att maxa 2*100 meter och sprang i ett för mig riktigt bra tempo. Grymt nöjd och så fick du som kikar in här förslag på ett riktigt bra pass.

Söndagsmilen och en kopparödla

Publicerad den av Hannas krypin

Jag ville verkligen få till ett distanspass idag. Det var länge sedan och jag kände verkligen det där suget efter att få gå ut och mata kilometer. Söndagar känns som en bra dag vad gäller att försöka springa lite längre, särskilt eftersom jag inte dömer några matcher på söndagar.

Jag höll dock på att falla för latmasken med tanke på att jag dömde en match igår. Men kroppen kändes pigg och då tycker jag att det är den känslan jag ska gå efter, inte någon automatisk vila bara för att jag dömde igår.

Gav mig upp till spåret där jag joggade två varv i det spår som är 2,8 kilometer och gav mig sedan ut i byn för de sista 4 kilometerna. Jag gillar verkligen att vi bara har 600 meter till skogen och spåret. Skrämde en kvinna när jag hoppade undan för en kopparödla, det var nog det mest dramatiska som hände under min mil. Jag sprang milen på dryga 65 minuter vilket är mer än okej med dagens form.

Min nya klocka

Publicerad den av Hannas krypin

Inför loppen i juli beställde Rickard en GPS-klocka åt mig. Jag själv har bara skjutit upp det eftersom det inte är något fel på själva klockan, bara armbandet. Vilket kan vara nog som anledning. Se själv, den här tyckte jag alltså var användbar eftersom det ändå gick att använda eltejp och tejpa ihop armbandet.. Imponerande logik…

Hur som helst, det blev en Garmin Forerunner 55, en klocka med betydligt mer funktioner än vad jag är van vid. Den mäter puls, distans, hastighet, body battery, kort sagt en hel massa funktioner som jag själv inte ens tänkt på att jag behöver. Jag har nu använt klockan mer än en månad och har alltså lite data att berätta om.

Eftersom att den mäter puls och sömn så har jag blivit en person som använder armbandsklocka hela tiden. Jag har börjat uppskatta att kunna ha koll på min puls, både i vardagen och under träning. Vad sägs om en vilopuls på 48 som lägst? Jag har också noterat att pulsen är högre när jag sovit dåligt. Klockan skvallrar verkligen om allt men såklart får inte klockan bli den som styr mig i allt. Men trots det så är det ganska roligt att kunna följa sådant och se hur väl min känsla stämmer med datan som klockan visar. Och ofta stämmer känslan med klockan. Sedan finns det förstås en hel del annat som jag inte hade en aning om att jag skulle bry mig om. Eller ens vetat om att det går att hålla koll på.

Body Battery är ett sådant exempel. Jag hade aldrig ens tänkt tanken innan på att jag behövde veta hur mycket ”batteri” jag har kvar under dagen. Nu kan jag däremot bli lite smått fascinerad över hur klockan tycker att jag har återhämtat mig efter en natt. Och ibland verkar den faktiskt ha bättre koll på hur trött jag är än vad jag själv vill erkänna. 😛

Sedan finns sömnmätningen, VO2max, återhämtningstid och en massa andra siffror som jag plötsligt går omkring och tittar på. Klockan har med andra ord lyckats göra något jag inte trodde var möjligt: få mig att bli intresserad av statistik om mig själv.

Däremot så är vi inte kompatibla vad gäller min återhämtningstid efter träningspass. Som du vet så är jag van vid att vara väldigt aktiv. Det har inte min klocka fattat än. Det roligaste var när den tyckte jag skulle vila 24 timmar efter trettio minuter stretch. Jag hann ju knappt bli varm innan klockan tyckte jag skulle vila. En fotbollsmatch ger fyra dygn. Det är ju rimligt när jag ska döma fotboll även dagen efter…. Det här med återhämtningen är helt klart något att förhandla om.

Glad måndag, ja lite både och…

Publicerad den av Hannas krypin

Jag blev lite irriterad idag. Som du kunde läsa i min söndagslista så missade jag min tid till hand och plastik i förra veckan. Skickade ett meddelande i 1177 om att jag ville ha en ny tid. Jag fick en ny tid. Men jag ringde också idag i ett helt annat syfte: diskutera en återgång till vården nu tisdag och onsdag. Dock så ringde de aldrig upp vilket jag tycker är lite dåligt. De kan ju inte ta för givet att jag ville samma sak idag när jag ringde. Så hur blir det då? Jag kommer jobba administrativt i morgon och på onsdag och ta mina två planerade nätter. Så får jag prova lite och se vad som fungerar och inte. Så nog om gnäll, det är ju faktiskt en glad måndag också!

Titta soluppgången i morse. Så vackert ju!

Alltså kolla min ros! Det var verkligen ett perfekt val med just gult. Och doften när knopparna slår ut! Underbart ju!

Och så mina paletter som bara trivs bättre och bättre!

Joggade 6,5 lugna kilometer på löpbandet. Varje gång jag startar upp klockan så ger den ett träningsförslag. Dagens förslag var helvila och det passar inte riktigt. Vilodag imorgon är bättre och sedan är jag redo för match på onsdag.

Mittsäsongsträff

Publicerad den av Hannas krypin

Det här blir det tredje löpningsrelaterade inlägget på rad. Men sedan lovar jag att jag ska fokusera på annat. Hur som helst, ikväll var det dags för årets mittsäsongsträff med fotbollsdomarna. Här vill coacher och instruktörer se att man inte tappat flåset under sommaren. Grabbarna springer 1600 meter på tid och tjejerna springer 1400 meter.

Jag funderade hela dagen på vilket tidsmål som är rimligt, vad jag kan tänkas orka springa. Jag hade förra årets tid och vårens tid för jämförelse men de tiderna är från 1600 meter. Jag ville såklart vara bättre än i våras. Orkar jag springa i fem minuter/km i 1400 meter i värmen? Det är den hastigheten jag springer mina intervaller i på löpbandet men det är inte riktigt samma sak, löpband och löparbana. Drömmen är att lyckas springa på 7 minuter blankt. Men det tror jag blir lite för tufft.

Fyspasset började med uppvärmning och sedan skulle vi sprinta 3*40 meter. Jag fick galet jobbiga förutsättningar för vet du vad jag gjorde när jag kom i mål på den andra intervallen? Jo, jag fällde mig själv på något konstigt sätt, gjorde världens vurpa och skrapade upp mitt högra knä och gjorde illa båda handflatorna när jag tog emot mig. Andra vurpan inom en vecka. Det går bra nu… Så hur som helst. Efter en kort vila var dags att ställa upp för själva testloppet, 1400 meter på tid. Under tiden kände jag verkligen inte att jag hade mer att ge, jag orkade verkligen inte öka. Gissa att jag kände mig ursämst då jag inte lyckades vara bättre än i våras trots bra träning. Men det var varmt, jag gjorde en ordentlig vurpa i sprinten så jag ska vara snäll mot mig själv. Svårt dock…

10 saker varje löpare behöver veta!

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon måndag!

Gick och la mig tidigt igår med avsikten att kunna sova så pass bra att jag orkade jogga en runda innan jobbet. Jag misslyckades helt, haha. Har väl sovit sisådär sex timmar i natt. Det är alldeles för lite. Men upp kom jag för att jogga min planerade lugna runda. Jag mötte S när jag var på väg ut. Han sa ”Ska du ut och springa nu”, jag svarade såklart ja. Fick ett sådant roligt svar men det ska jag kanske inte skriva här. Drack lite vatten och tog ett par dextrosoltabletter. Jag var helt ensam, de enda jag såg var två harar och ett rådjur som sprang över vägen. Så check på mina fem kilometer. Det bästa av allt: träningen är gjord och behöver inte tänka på det efter jobbet!

Så innan jag åker till jobbet tänkte jag dela med mig av några av alla lärdomar jag snappat upp genom årens lopp. Några små löpartips för den som vill. 🙂

  1. Jämför dig inte med andra. Den enda du ”ska” tävla mot är dig själv.
  2. Alla pass som blir av är bra träning! (Egentligen oavsett om det är löpning eller något annat.
  3. Springa långsamt är det som bygger mest uthållighet och håller dig skadefri.
  4. Om du vill bli snabbare på en viss distans måste du kombinera punkt tre med olika typer av intervaller.
  5. Underskatta inte vikten av vila. Det är i vila kroppen byggs upp.
  6. Om du använder pulsklocka, stirra dig inte blind på pulszonerna. De är typ omöjliga att hålla sig inom på de låga zonerna.
  7. Du behöver bra skor men de kommer inte springa åt dig. Lite som att anlita en personlig tränare. Formen kommer inte av sig själv.
  8. Alla löpare har träningspass där det känns som att man inte orkar något.
  9. Du kommer inte älska varje löprunda. Det gör inte jag, under vissa pass känner jag mest för att aldrig mer ta ett löpsteg….
  10. Du kommer betala för att plåga dig på lopp och fundera på varför du gör det…. Varje gång….

En dagens tack!

Publicerad den av Hannas krypin

Humör: Go´ och gla´. Bortsett från att jag har haft extra ont i särskilt min högra hand. Men det känns inte riktigt som den vanliga värken utan mer att det gör extra ont efter vurpan i skogen i torsdags.

Väder: Sol, växlande molnighet och så den där blåsten som aldrig drar vidare.

Dagens avslappning: Jags har inte stretchat något seriöst sedan i vintras. Men idag var det dags. Mina stressnivåer (enligt min klocka som jag kommer berätta mer om i ett annat inlägg) sjönk från tjugofem till fyra. Jag sov också en timme vilket verkligen var välbehövligt.

Dagens jag: Lila t-shirt och lila shorts från samma märke, grön träningsoutfit från Stronger och så ikväll vitt linne och blommig kjol.

Träning: När jag läste min träningskategori häromdagen blev jag påmind om ett pass som jag inte kört på väldigt länge: 500 meter uppdelat på 300+200meter. Senast jag körde det här passet så la jag upp det så att jag springer 300 meter i fem minuter/km och ökar tempot de sista 200 meterna. De 200 meterna har jag sprungit i 4 minuter/km. Vila i en och en halv minut emellan. Så idag tänkte jag att det fick bli precis det passet och exakt samma farter som sist.

Sjunde juli
27 juli
Och så idag då.

Fundering: Kommer mina paletter som står ute gaska upp sig? De blev nog lite uppstressade av att köras ut i friska luften direkt. Efter lite näring har de ändå gaskat upp sig. Ska bli spännande att se hur de kommer se ut om en vecka.

Dagens bild:

Fyra anledningar till att INTE springa Lokmilen…

Publicerad den av Hannas krypin

Alltså idag har jag gjort så mycket knasigt. Skäms en aning när jag tänker på det… Men äsch, jag får bjuda på det och så skyller jag på de trettio graderna som varit idag. Kände mig också extremt ful i morse så var tvungen att kladda på smink…. Inte för att det är viktigt att vara snygg men just idag ville jag inte känna mig ful. Lite rouge, lite ögonskugga och så lite mascara på mina redan svarta ögonfransar.

Vi felsökte vår bil igen. Det visade sig att samma fel tyvärr kvarstår. Det kanske var ett måndagsexemplar på delen som byttes, vad vet jag. Turligt nog är det en väldigt ”billig” reparation: 1400 spänn. Det är ett bra pris för att vara märkesverkstad.

Redan igår tänkte jag att jag skulle springa ett distanspass. Men de trettio graderna som skulle vara idag kändes mindre lockande. Men igår när jag kom hem från jobbet så kände jag att jag verkligen inte orkade. Kändes ju sådär kul att springa idag istället i denna värme. Men vad gör jag om jag behöver döma en match i samma temperatur? Jag måste helt klart vänja mig. Så jag och Rickard åkte iväg tillsammans och jag blev väldigt snabbt påmind om varför jag verkligen inte gillar det där spåret. Det är backar, rötter och stenar och jag måste hela tiden titta var jag sätter fötterna.

Fyra anledningar till att INTE springa Lokmilen:

🚫 Vurpade i år igen och skrapade upp samma ben som förra året…

🚫 Det kom en snabb löpare bakom mig och jag blev så rädd att jag höll på att ramla ner i ett vattenfyllt dike när jag hoppade undan.

🚫 Magen ballade ur när det var två kilometer kvar.

🚫 Ogillar starkt alla uppförsbackar….

Men jag kan sätta check på en mil i trettio graders värme. Sa dock till Rickard att han skulle påminna mig om det här passet nästa gång jag får för mig att jag vill ge mig ut i just det här spåret.

Men är det verkligen bara eländigt? Och nej, givetvis finns det också anledningar till att springa Lokmilen med.

  • Det bygger pannben! Att springa där i spåret och vara arg på alla rötter och stenar och ändå kämpa vidare och inte ge upp.
  • Backarna bygger benstyrka och distansen uthållighet.
  • Jag vurpade bara en gång i år. Förra året vurpade jag 2 gånger och höll på att vurpa tre gånger till…
  • Vissa sträckor är riktigt vackra med små vattendrag och lummig grönska

Solig morgonpromenad och pigg som en lärka

Publicerad den av Hannas krypin

Jag vaknade pigg som en lärka imorse. Somnade redan vid åtta igår kväll och haft ett par uppvak men sedan somnat om. Det var så skönt att vakna och känna mig pigg. Ännu piggare blev jag av det härliga vädret. Åkte tidigt till jobbet, ställde bilen vid parkeringen och gick sedan fyra kilometer på riktigt pigga ben. Underbart ju!

Idag fyller min kära mamma åttio år. Ringde imorse, sjöng en trudelutt (hehe sjöng trudelutten sittandes ute i receptionen där det alltid går förbi folk) och pratade en stund. Bestämde att vi skulle ses en sväng efter jobbet. Mamma hade gjort en päronkaka som jag inmundigade och så pratade vi om lite allt möjligt. Brorsan var också där. Trevligt värre att ses en stund.

När jag kom hem slappade jag en stund och därefter tog jag tag i dagens träning. Distans eller intervaller var frågan. Rickard tyckte jag skulle köra intervaller och så fick det bli, närmare bestämt 10*400. Jag valde att återigen utmana mig men på lite mer rimliga nivåer. Jag mådde inte dåligt efter sista intervallen. Däremot hade jag väldigt trötta ben såklart. Precis som det ska vara! Jag är väldigt nöjd.