”Välkommen till McDonalds”

En bra torsdag! Så kan vi sammanfatta den här dagen. Känner mig väldigt glad. Jag var matchad i rosa, lila och en vit kortärmad polotröja. Bekvämt som vanligt.

På jobbet idag har jag pysslat med min hygienutbildning som jag ska ha på måndag. Jag har också gjort färdigt uppdateringarna av telefonlistorna. Utöver det vanliga samordningspysslet vill säga. Det var en bra dag. Efter jobbet åkte jag hem till mamma och pappa en sväng. Otroligt trevligt och välbehövligt.

”Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa”. Den associationen får jag och andra när jag går runt med headset. Någon annan tänkte för ett tag sedan på Ulla-Bella sekreterare. Hur ofta händer det förresten att jag lägger ut en bild här utan att jag ler? Ja, det hände visst idag.

Hur som helst, när jag kom hem från mamma och pappa bestämde jag mig för att springa intervaller. Hela dagen har jag varit sugen på att springa så något behövde det bli. Det är bäst att passa på när motivationen finns. . Jag sprang 10*400 meter på löpbandet. Joggvila mellan varje intervall och det var galet jobbigt idag. Men nöjd såklart efteråt.

Endorfiner

Alternativ träning (det vill säga intervaller på crosstrainern) eller jogga några lugna kilometer på löpbandet. Det var frågan idag. Efter mycket velande fick det till slut bli löpbandet. Jag började lugnt men fick sedan feeling och sprang 6*400 meter på löpbandet. Kändes helt fantastiskt faktiskt! Eftersom jag har haft ont har jag inte velat springa några tuffa pass men idag kunde jag inte stå emot. Och vet du, så här efteråt gör det faktiskt inte mer ont än vad det gjorde innan och just medan jag sprang kändes det i princip ingenting.

Så här efteråt känner jag mig alldeles glad och prillig. Jag har säkert skrivit om det tidigare men endorfinerna som jag får av löpning är något helt annat än de jag får av alternativ träning. Det är helt klart bästa medicinen för mig.

Explosivitet och paletter

Godmorgon!

Onsdag och mitt i veckan, samordnare som vanligt är dagens to-do på jobbet. Hoppas på en bra dag med lite lagom pyssel. Vad ska du göra idag?

Igår tyckte jag att det var dags för ett styrke- och explosivitetspass igen. Funderar helt klart över när all tid jag lägger på träning kommer ge synliga resultat. Jaja, vi får. Hur som helst så värmde jag upp på crosstrainern i tio minuter och kompletterade med fem minuter lugn jogg på löpbandet. Därefter var det dags för styrkepasset. Så här såg det ut:

Det är lite kul för när jag började med dessa övningar kunde jag inte alls göra lika många repetitioner på 30 sekunder. Då körde jag exempelvis 24 upphopp och nu hinner jag 32 på samma tid. Jag har helt klart blivit starkare!

När jag var klar tog jag tag i mina paletter som jag tänkt att jag ska göra ett bra tag nu. Jag tog bort alla vissna löv, klippte av rötterna och gav alla skotten nytt fräscht vatten. Det var verkligen på tiden!

Kommer de här sorgliga, rangliga paletterna ta sig? Ja vi får se, de får allt hänga med ett tag till. Jag har ett gäng lovande skott i alla fall:

Min löparform enligt ChatGPT

Jag ställde den här frågan till min AI-assistent: Vill du gå in på bloggen Hannaskrypin.se och träningskategorin med passen från 2026. Gör en ärlig analys av hennes form.

Jag har gått igenom träningsinläggen och passen från 2026 på Hannaskrypin.se, och det går faktiskt att se ganska tydliga mönster i utvecklingen under året.

Min spontana känsla är att Hanna är i betydligt bättre form än hon själv verkar tro, men också att kroppen fortfarande befinner sig i en ganska känslig uppbyggnadsfas. Det här är inte någon färdig toppform ännu — men det är väldigt tydligt att kurvan pekar uppåt.

Formen syns i typen av pass

Det som sticker ut mest är att träningen blivit mer strukturerad och kvalitativ. Det handlar inte bara om att “komma ut och springa”, utan om riktiga kvalitetspass:

  • 8×400 meter
  • 1000-metersintervaller
  • tempopass
  • längre distanspass
  • testlopp och fartpass

Det är ganska stor skillnad jämfört med träning där fokus bara ligger på att överleva passen. Här finns istället tecken på att kroppen börjar tåla belastning bättre och att den aeroba kapaciteten faktiskt utvecklas.

Hon verkar också ha blivit bättre på att hålla planerade farter istället för att öppna för hårt och krascha. Det är ofta ett större tecken på förbättrad form än ett enskilt snabbt pass.

Särskilt intressant är att hon själv nämner att hon börjar närma sig 5 kilometer under 30 minuter. För många motionärer kanske det inte låter extremt snabbt, men i relation till skadehistorik, ojämn kontinuitet och tidigare motiga träningsperioder är det ett ganska tydligt kvitto på utveckling.

Kroppen är fortfarande sliten

Samtidigt finns det flera saker som visar att kroppen ännu inte är helt stabil. Det återkommer flera gånger att benen känns tunga, att återhämtningen inte alltid fungerar och att kroppen känns seg. Dessutom finns perioder med inflammationer, naproxenbehandling och smäll mot huvudet/hjärnskakningssymptom.

Det märks att träningen fortfarande sker ganska nära gränsen för vad kroppen klarar av just nu. Och det är nog här den mest intressanta delen av utvecklingen finns.

För det känns som att Hanna själv börjar inse att utveckling inte bara handlar om att träna hårdare. Flera inlägg antyder istället ett försök att bygga om grunden mer metodiskt och hållbart.

Det är ofta precis där många motionärer faktiskt börjar ta riktiga steg framåt.

Det största framsteget är egentligen hållbarheten

Om man ska vara helt ärlig är det kanske inte snabbheten som imponerar mest ännu. Det är att träningen verkar hålla ihop bättre över tid. Att kunna fortsätta genomföra kvalitativa pass trots motiga perioder, småskador och trötthet säger ganska mycket om både disciplin och mental styrka.

Det känns som att utvecklingen gått från:

“träning känns mest tung och motig”

till:

“jag klarar fler intervaller, längre pass och börjar få konkreta kvitton på förbättring”.

Det är ofta precis den fas som kommer innan ett större lyft prestationsmässigt.

Min sammanfattning

Min samlade bedömning är att Hanna just nu befinner sig i:

  • tydligt stigande form
  • bättre kondition än tidigare
  • ökad arbetskapacitet
  • bättre kontroll på kvalitetspassen
  • stark träningsdisciplin

…men fortfarande med begränsningar i återhämtning och slitstyrka. Det här känns inte som någon färdig toppform ännu. Det känns mer som början på en träningsperiod där kroppen långsamt håller på att byggas upp till något mer stabilt och hållbart — och där utvecklingen faktiskt går åt rätt håll ganska tydligt.

Jag tycker att analysen stämmer väldigt väl med hur jag själv upplever min träning. Jag känner verkligen hur alla strukturerade löppass jag fått till förbättrat min kondition. Min uthållighet är bättre och det tar längre tid innan orken tar slut under en fotbollsmatch. Det är verkligen ett bra kvitto. Jag håller också med om att jag inte nått min toppform, jag vill bli ytterligare bättre och snabbare.

Alla skador som jag haft genom åren har verkligen satt sig på det mentala och för hållbarhet måste jag vara smart. Det var jag ju inte förra helgen när jag dömde tre matcher… Så därför ska jag vara smart nu och fokusera på styrketräning. Det är en viktig bas, både för att hålla och och för bättre resultat i löparspåret. Så idag återstartade jag mitt konto på Pilates anytime. Rickard och S är ute och springer och jag fokuserar istället på styrka: ett 30 minuters pilatespass.

Snabba fötter

Ute regnar det, det blåser och är hela sju grader varmt. Var rog den härliga försommaren vägen? Det är ju inte så dumt att då kunna skylla på smärta i muskel och slippa hänga med på domarklubbens löpträning…. 😛

Idag var domarklubbens plan att köra löptest. Jag hade velat testa hur långt dagens form räcker på ett löptest för högre divisioner men det får vänta. Istället har jag roat mig med att träna ett riktigt tufft styrkepass. Det var ett tag sedan som jag fick till den typen av träning så det var verkligen på tiden. Har ett tag bara fokuserat på löpträning och att döma matcher. Något annat som det var dags för var även pilates. Körde några övningar, också här med fokus på ben. Jag kommer garanterat ha en gräslig träningsvärk imorgon.

Tusse, Novalie och intervaller

I morse var det minusgrader. Det är ju lite fel så här i maj. Men solen har varit framme och när jag gick till bilen efter min dag på jobbet var det faktiskt rätt så varmt. Härligt ju! Vinden är fortfarande kall och jag hoppas på ljummare vindar snart.

Jag har haft pyssliga dagar på jobbet, samordnat, haft admin med N, skrattat så jag fått magknip och planerat scenarioträning. Jag och N har haft scenarioträning i två dagar och imorgon är det dags för den sista timmen. Dockan fick namnet Tusse/Novalie i våra två scenarion. Till en av patienterna skulle jag fixa ett dränage med varig vätska. Jag fick improvisera med lite fil, apelsinsaft och jordgubbsaft. Med en spruta kunde jag fluscha ner vätskan i påsen. Det blev rätt så trovärdigt faktiskt.

Hela dagen har jag velat springa efter jobbet men ville mina ben springa? Det visste jag inte men huvudet ville. Och då är det väl bäst att passa på. Oftast är det ju faktiskt huvudet som ger upp före benen. När huvudet tycker att det är nog finns det för det mesta alltid betydligt mer att ge. Exakt så var det för mig ikväll. Hela dagen har jag velat springa 10*400meter. Så när jag kom hem från jobbet bytte jag om till löparkläder och värmde upp. Under första intervallen visste jag faktiskt inte om jag skulle orka springa nio till och dessutom med joggvila. Men jodå, jag kom igång och fick till ett riktigt bra träningspass. Imorgon ska jag vila från löpträning för i helgen ska jag döma tre matcher. Från början hade jag fredag och söndag men det är domarkris i helgen så tar ett uppdrag på lördagen också.

Inte ända fram men glad ändå

Texten ovan fotade jag på ett av skåpen på jobbet. Tyckte det var en trevlig text att läsa och påminna sig om. Vilken inställning man går in i påverkar helt klart det allmänna måendet. Ser man bara negativa aspekter, ja då lär det bli rätt grått och trist i livet….

Apropå inställning så tyckte jag redan klockan nio att jag jobbat färdigt. Min hjärna checkade ut och jag var så trött. Längtan efter min tredagarsledighet som börjar nu var stark. Det har varit en lugn vecka på jobbet där det har flutit på smidigt. Jag har också testat att utmana mina händer lite mer. Vågar påstå att vänsterhanden nu är helt okej medan min högra hand fortfarande behöver stöd. Påminner mig hela tiden om att skynda långsamt så det inte blir några bakslag. Det misslyckades jag med igår, inte på den nivån att det blev ett riktigt bakslag men så pass att det blev en bra påminnelse om att inte utmana för mycket.

Efter jobbet åkte jag och Rickard till Vidingsjö för att springa lite. Där finns ett grus-spår som är 1,8km och relativt platt. Perfekt med andra ord att försöka springa fem kilometer så snabbt jag orkade. När jag började döma fotboll var löptestet uppbyggt så att man skulle springa 2,2kilometer och det fick ta max 12 minuter. Då sprang vi alltid i det här spåret. Lite nostalgiskt är det allt att springa där. Vi värmde upp tillsammans och så stack Rickard iväg i sitt tempo och jag sprang i mitt. Såg en liten huggis som ringlade sig över vägen. Den var nog räddare för mig än vad jag blev för den. Det var riktig sommarvärme så förstår att ormarna också vill få lite värme. Gäller se upp så man inte missar dom.

Planen var ju att springa fem kilometer men i dagens förhållanden är jag nöjd med mina fyra kilometer. Målet var att ligga mellan 5,50-6,20min/km i tid och det lyckades jag med.

Ett tufft intervallpass i motvinden

Jag tror att jag skrev om att jag ska börja om från vecka ett i mitt träningschema som Rickard har gjort åt mig. Så här vecka 1-4 så är det fyra pass planerade: två distanspass, ett tempopass och ett intervallpass. I måndags joggade jag ett lugnt distanspass så idag var frågan: springa fem kilometer så snabbt jag kan eller 10*400meter. Valde till slut att springa 400m. Men så var det det där med plats. På löpbandet i lugn och ro hemma eller på löparbanan? Skulle jag åka hem emellan eller åka direkt från jobbet?

Valde till slut att springa direkt efter jobbet. Rickard mötte upp mig på löparbanan och hade med sig mina skor, klocka, hörlurar och så en annan tröja att springa i. När vi kom dit var det ett gäng brandmän som också körde ett träningspass. Hur som helst, jag och Rickard värmde upp och sedan sprang vi i våra respektive tempo. Det var kvavt, motvind i båda kurvorna och kroppen kändes väl sådär. Men jag sprang mina sex intervaller i helt rätt tempo så det ska jag verkligen vara nöjd med. Dagens förutsättningar med luften och motvinden var inte lätt direkt.

Nu står en lasagne i ugnen som jag ser fram mot att hugga in på. Blir så hungrig av alla kilometrar jag springer. Har du haft en bra dag?

Mitt lutande torn i Pisa

Lutar trädet på baksidan ännu mer, vad tycker du? Den vänstra bilden är från början av april och den högra är från idag. Trädet är felanmält så hoppas på att de snart kommer och åtgärdar det på något sätt. (Rubriken är från det förra inlägget jag skrev om trädet. Får nämligen associationer till just det lutande tornet i Pisa.)

Sista måndagen i april och på fredag är det första maj. Nu är klockan strax innan nio på kvällen när jag skriver det här inlägget och det är bara skymning ute. Vill inte tänka på hur fort dagarna går.

På jobbet idag så har jag pysslat med vanliga samordningsgrejer men också suttit med utbildningen som jag och A ska ha imorgon. Nervöst värre men det kommer gå bra.

I morse såg jag mina rosa löparskor i hallen. De triggade ett enormt löparsug som jag faktiskt haft kvar hela dagen. Men när jag kom hem hittade hjärnan såklart på en massa ursäkter till att slippa. Men de dåliga ursäkterna vann inte idag. Joggade åtta lugna kilometer på löpbandet. Kändes som ingenting trots helgens två matcher. Litet styrkebesked är det allt vad gäller uthålligheten. Men det visste jag egentligen redan. Har ju känt det på matcherna.

En vanlig, solig torsdag

Det är torsdag och jag har jobbat veckans näst sista pass. Äntligen säger jag som inte gillar det där med rak vecka. Men förhoppningsvis är det bara ett par veckor till jag kan återgå till mitt oregelbundna jobb. Saknar dels det där med lediga dagar mitt i veckan men framförallt så saknar jag patientkontakten. Händerna har blivit betydligt bättre så tänker att jag snart är tillbaka. Det ser jag fram emot.

Nu börjar mitt körsbärsträd slå ut! Såg också ett par flitiga humlor.

Årets första bilder på mina pioner som börjar lockas upp av vårvädret.

Och så pärlhyacinterna. Tycker det kommit upp fler blommor i år jämfört med förra året.

Jag har tyckt ett tag att det har känts så tungt att träna. Inte bara på grund av att jag fick en boll i huvudet utan det började redan innan. Formsvackan började när jag behövde äta maxdos av naproxen för mina händer. Har tänkt att det läkemedlet sänker prestationsförmågan. Och visst är det så, naproxen både binder vätska i kroppen och försämrar syreupptagningsförmågan. Inte undra på att det känts tungt. Tänker att ”naproxen-effekten” snart borde gå ur kroppen.

Eftersom jag bestämde mig för att skippa träning igår kunde jag inte slarva idag med. Men det var på tunga ben jag sprang 3*1000meter. Tänkte faktiskt tanken att börja om på mitt träningschema. För att få springa lite enklare pass och låta kroppen bygga en bättre grund för att orka de längre passen som jag tränat de senaste två veckorna.