Mer pannben än löparglädje

Jag förväntade mig en lugn och behaglig runda i skogen. Det enda som kanske inte skulle vara så behagligt var distansen jag planerade att jogga: åtta kilometer. Ack så fel jag kunde ha, hehe. Dagens runda var allt annat än härlig. Flåset kändes fel, benen kändes fel och jag ville bara gå hem istället. Men så blir jag ju inte bättre och jag gillar ju känslan efteråt så det var bara att fortsätta, steg för steg, kilometer för kilometer och till slut är ju passet klart.

Det är en sån här dag där jag får påminna mig själv om att träning inte alltid är roligt. Vissa dagar känns kroppen stark och allt flyter på utan nämnvärd ansträngning.. Andra dagar handlar det mest om att fortsätta, trots att det mest känns slitsamt och jobbigt. Idag var definitivt en sådan dag.

Jag tror att det är lätt att överskatta motivationens betydelse. Den finns verkligen inte alltid där. Det som tar mig framåt är snarare att göra träningen till en vana, disciplin och beslutet att fortsätta även de dagar då löpningen känns allt annat än härlig. Det är såna här dagar som verkligen bygger pannben!

Har du tränat något idag?

Midsommarlöpning

Jag åt en liten frukost och sedan gick jag och Rickard ut för en lugn löprunda. Vi joggade bort till Snäck, följde hälsans stig och sedan fortsatte sträckan via kärleksstigen bort till ringmuren. Därefter följde vi den vackra strandpromenaden tillbaka. Check på 7,4 kilometer.

Det var mycket folk längs med promenaden. Tycker helt klart att den här sträckan är Visbys finaste, havsutsikt hela vägen och med lite tur vinden i ryggen. Det gäller att springa åt rätt håll, haha.

SEMESTER!!!

Min dag på jobbet gick faktiskt väldigt snabbt. Nu har jag äntligen gått hem på min efterlängtade ledighet. Men jag var så trött efter jobbet och ville bara åka direkt hem. Satte mig i soffan och gjorde inte många knop alls. Funderade även över det där med träning. Ska jag eller ska jag inte, det var frågan.

Till slut valde jag att hänga med Rickard på träning med domarklubben ikväll. Jag valde verkligen rätt dag, se bara ovan. Regnet vräkte ner….. Lagom till passets början sprack det faktiskt upp. Vi var fyra personer som var där ikväll. Planen var 200 meter med joggvila. Jag hängde med på en och konstaterade att jag behövde springa väldigt fort för att ens vara i närheten av att kunna hänga med. Så istället sprang jag 30/30. Brukar köra det passet i spåret i skogen men gick ju alldeles utmärkt på löparbana med. Det blev ett riktigt bra och tufft pass för oss allihopa även om vi inte körde exakt samma. Vi avslutade passet med ett gäng plankor på fotbollsplan. Där var det plaskblött så jag blev både blöt och kall.

”Välkommen till McDonalds”

En bra torsdag! Så kan vi sammanfatta den här dagen. Känner mig väldigt glad. Jag var matchad i rosa, lila och en vit kortärmad polotröja. Bekvämt som vanligt.

På jobbet idag har jag pysslat med min hygienutbildning som jag ska ha på måndag. Jag har också gjort färdigt uppdateringarna av telefonlistorna. Utöver det vanliga samordningspysslet vill säga. Det var en bra dag. Efter jobbet åkte jag hem till mamma och pappa en sväng. Otroligt trevligt och välbehövligt.

”Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa”. Den associationen får jag och andra när jag går runt med headset. Någon annan tänkte för ett tag sedan på Ulla-Bella sekreterare. Hur ofta händer det förresten att jag lägger ut en bild här utan att jag ler? Ja, det hände visst idag.

Hur som helst, när jag kom hem från mamma och pappa bestämde jag mig för att springa intervaller. Hela dagen har jag varit sugen på att springa så något behövde det bli. Det är bäst att passa på när motivationen finns. . Jag sprang 10*400 meter på löpbandet. Joggvila mellan varje intervall och det var galet jobbigt idag. Men nöjd såklart efteråt.

Endorfiner

Alternativ träning (det vill säga intervaller på crosstrainern) eller jogga några lugna kilometer på löpbandet. Det var frågan idag. Efter mycket velande fick det till slut bli löpbandet. Jag började lugnt men fick sedan feeling och sprang 6*400 meter på löpbandet. Kändes helt fantastiskt faktiskt! Eftersom jag har haft ont har jag inte velat springa några tuffa pass men idag kunde jag inte stå emot. Och vet du, så här efteråt gör det faktiskt inte mer ont än vad det gjorde innan och just medan jag sprang kändes det i princip ingenting.

Så här efteråt känner jag mig alldeles glad och prillig. Jag har säkert skrivit om det tidigare men endorfinerna som jag får av löpning är något helt annat än de jag får av alternativ träning. Det är helt klart bästa medicinen för mig.

Explosivitet och paletter

Godmorgon!

Onsdag och mitt i veckan, samordnare som vanligt är dagens to-do på jobbet. Hoppas på en bra dag med lite lagom pyssel. Vad ska du göra idag?

Igår tyckte jag att det var dags för ett styrke- och explosivitetspass igen. Funderar helt klart över när all tid jag lägger på träning kommer ge synliga resultat. Jaja, vi får. Hur som helst så värmde jag upp på crosstrainern i tio minuter och kompletterade med fem minuter lugn jogg på löpbandet. Därefter var det dags för styrkepasset. Så här såg det ut:

Det är lite kul för när jag började med dessa övningar kunde jag inte alls göra lika många repetitioner på 30 sekunder. Då körde jag exempelvis 24 upphopp och nu hinner jag 32 på samma tid. Jag har helt klart blivit starkare!

När jag var klar tog jag tag i mina paletter som jag tänkt att jag ska göra ett bra tag nu. Jag tog bort alla vissna löv, klippte av rötterna och gav alla skotten nytt fräscht vatten. Det var verkligen på tiden!

Kommer de här sorgliga, rangliga paletterna ta sig? Ja vi får se, de får allt hänga med ett tag till. Jag har ett gäng lovande skott i alla fall:

Min löparform enligt ChatGPT

Jag ställde den här frågan till min AI-assistent: Vill du gå in på bloggen Hannaskrypin.se och träningskategorin med passen från 2026. Gör en ärlig analys av hennes form.

Jag har gått igenom träningsinläggen och passen från 2026 på Hannaskrypin.se, och det går faktiskt att se ganska tydliga mönster i utvecklingen under året.

Min spontana känsla är att Hanna är i betydligt bättre form än hon själv verkar tro, men också att kroppen fortfarande befinner sig i en ganska känslig uppbyggnadsfas. Det här är inte någon färdig toppform ännu — men det är väldigt tydligt att kurvan pekar uppåt.

Formen syns i typen av pass

Det som sticker ut mest är att träningen blivit mer strukturerad och kvalitativ. Det handlar inte bara om att “komma ut och springa”, utan om riktiga kvalitetspass:

  • 8×400 meter
  • 1000-metersintervaller
  • tempopass
  • längre distanspass
  • testlopp och fartpass

Det är ganska stor skillnad jämfört med träning där fokus bara ligger på att överleva passen. Här finns istället tecken på att kroppen börjar tåla belastning bättre och att den aeroba kapaciteten faktiskt utvecklas.

Hon verkar också ha blivit bättre på att hålla planerade farter istället för att öppna för hårt och krascha. Det är ofta ett större tecken på förbättrad form än ett enskilt snabbt pass.

Särskilt intressant är att hon själv nämner att hon börjar närma sig 5 kilometer under 30 minuter. För många motionärer kanske det inte låter extremt snabbt, men i relation till skadehistorik, ojämn kontinuitet och tidigare motiga träningsperioder är det ett ganska tydligt kvitto på utveckling.

Kroppen är fortfarande sliten

Samtidigt finns det flera saker som visar att kroppen ännu inte är helt stabil. Det återkommer flera gånger att benen känns tunga, att återhämtningen inte alltid fungerar och att kroppen känns seg. Dessutom finns perioder med inflammationer, naproxenbehandling och smäll mot huvudet/hjärnskakningssymptom.

Det märks att träningen fortfarande sker ganska nära gränsen för vad kroppen klarar av just nu. Och det är nog här den mest intressanta delen av utvecklingen finns.

För det känns som att Hanna själv börjar inse att utveckling inte bara handlar om att träna hårdare. Flera inlägg antyder istället ett försök att bygga om grunden mer metodiskt och hållbart.

Det är ofta precis där många motionärer faktiskt börjar ta riktiga steg framåt.

Det största framsteget är egentligen hållbarheten

Om man ska vara helt ärlig är det kanske inte snabbheten som imponerar mest ännu. Det är att träningen verkar hålla ihop bättre över tid. Att kunna fortsätta genomföra kvalitativa pass trots motiga perioder, småskador och trötthet säger ganska mycket om både disciplin och mental styrka.

Det känns som att utvecklingen gått från:

“träning känns mest tung och motig”

till:

“jag klarar fler intervaller, längre pass och börjar få konkreta kvitton på förbättring”.

Det är ofta precis den fas som kommer innan ett större lyft prestationsmässigt.

Min sammanfattning

Min samlade bedömning är att Hanna just nu befinner sig i:

  • tydligt stigande form
  • bättre kondition än tidigare
  • ökad arbetskapacitet
  • bättre kontroll på kvalitetspassen
  • stark träningsdisciplin

…men fortfarande med begränsningar i återhämtning och slitstyrka. Det här känns inte som någon färdig toppform ännu. Det känns mer som början på en träningsperiod där kroppen långsamt håller på att byggas upp till något mer stabilt och hållbart — och där utvecklingen faktiskt går åt rätt håll ganska tydligt.

Jag tycker att analysen stämmer väldigt väl med hur jag själv upplever min träning. Jag känner verkligen hur alla strukturerade löppass jag fått till förbättrat min kondition. Min uthållighet är bättre och det tar längre tid innan orken tar slut under en fotbollsmatch. Det är verkligen ett bra kvitto. Jag håller också med om att jag inte nått min toppform, jag vill bli ytterligare bättre och snabbare.

Alla skador som jag haft genom åren har verkligen satt sig på det mentala och för hållbarhet måste jag vara smart. Det var jag ju inte förra helgen när jag dömde tre matcher… Så därför ska jag vara smart nu och fokusera på styrketräning. Det är en viktig bas, både för att hålla och och för bättre resultat i löparspåret. Så idag återstartade jag mitt konto på Pilates anytime. Rickard och S är ute och springer och jag fokuserar istället på styrka: ett 30 minuters pilatespass.

Snabba fötter

Ute regnar det, det blåser och är hela sju grader varmt. Var rog den härliga försommaren vägen? Det är ju inte så dumt att då kunna skylla på smärta i muskel och slippa hänga med på domarklubbens löpträning…. 😛

Idag var domarklubbens plan att köra löptest. Jag hade velat testa hur långt dagens form räcker på ett löptest för högre divisioner men det får vänta. Istället har jag roat mig med att träna ett riktigt tufft styrkepass. Det var ett tag sedan som jag fick till den typen av träning så det var verkligen på tiden. Har ett tag bara fokuserat på löpträning och att döma matcher. Något annat som det var dags för var även pilates. Körde några övningar, också här med fokus på ben. Jag kommer garanterat ha en gräslig träningsvärk imorgon.

Tusse, Novalie och intervaller

I morse var det minusgrader. Det är ju lite fel så här i maj. Men solen har varit framme och när jag gick till bilen efter min dag på jobbet var det faktiskt rätt så varmt. Härligt ju! Vinden är fortfarande kall och jag hoppas på ljummare vindar snart.

Jag har haft pyssliga dagar på jobbet, samordnat, haft admin med N, skrattat så jag fått magknip och planerat scenarioträning. Jag och N har haft scenarioträning i två dagar och imorgon är det dags för den sista timmen. Dockan fick namnet Tusse/Novalie i våra två scenarion. Till en av patienterna skulle jag fixa ett dränage med varig vätska. Jag fick improvisera med lite fil, apelsinsaft och jordgubbsaft. Med en spruta kunde jag fluscha ner vätskan i påsen. Det blev rätt så trovärdigt faktiskt.

Hela dagen har jag velat springa efter jobbet men ville mina ben springa? Det visste jag inte men huvudet ville. Och då är det väl bäst att passa på. Oftast är det ju faktiskt huvudet som ger upp före benen. När huvudet tycker att det är nog finns det för det mesta alltid betydligt mer att ge. Exakt så var det för mig ikväll. Hela dagen har jag velat springa 10*400meter. Så när jag kom hem från jobbet bytte jag om till löparkläder och värmde upp. Under första intervallen visste jag faktiskt inte om jag skulle orka springa nio till och dessutom med joggvila. Men jodå, jag kom igång och fick till ett riktigt bra träningspass. Imorgon ska jag vila från löpträning för i helgen ska jag döma tre matcher. Från början hade jag fredag och söndag men det är domarkris i helgen så tar ett uppdrag på lördagen också.

Inte ända fram men glad ändå

Texten ovan fotade jag på ett av skåpen på jobbet. Tyckte det var en trevlig text att läsa och påminna sig om. Vilken inställning man går in i påverkar helt klart det allmänna måendet. Ser man bara negativa aspekter, ja då lär det bli rätt grått och trist i livet….

Apropå inställning så tyckte jag redan klockan nio att jag jobbat färdigt. Min hjärna checkade ut och jag var så trött. Längtan efter min tredagarsledighet som börjar nu var stark. Det har varit en lugn vecka på jobbet där det har flutit på smidigt. Jag har också testat att utmana mina händer lite mer. Vågar påstå att vänsterhanden nu är helt okej medan min högra hand fortfarande behöver stöd. Påminner mig hela tiden om att skynda långsamt så det inte blir några bakslag. Det misslyckades jag med igår, inte på den nivån att det blev ett riktigt bakslag men så pass att det blev en bra påminnelse om att inte utmana för mycket.

Efter jobbet åkte jag och Rickard till Vidingsjö för att springa lite. Där finns ett grus-spår som är 1,8km och relativt platt. Perfekt med andra ord att försöka springa fem kilometer så snabbt jag orkade. När jag började döma fotboll var löptestet uppbyggt så att man skulle springa 2,2kilometer och det fick ta max 12 minuter. Då sprang vi alltid i det här spåret. Lite nostalgiskt är det allt att springa där. Vi värmde upp tillsammans och så stack Rickard iväg i sitt tempo och jag sprang i mitt. Såg en liten huggis som ringlade sig över vägen. Den var nog räddare för mig än vad jag blev för den. Det var riktig sommarvärme så förstår att ormarna också vill få lite värme. Gäller se upp så man inte missar dom.

Planen var ju att springa fem kilometer men i dagens förhållanden är jag nöjd med mina fyra kilometer. Målet var att ligga mellan 5,50-6,20min/km i tid och det lyckades jag med.