Kategori: Träning

I morse var det minusgrader. Det är ju lite fel så här i maj. Men solen har varit framme och när jag gick till bilen efter min dag på jobbet var det faktiskt rätt så varmt. Härligt ju! Vinden är fortfarande kall och jag hoppas på ljummare vindar snart.

Jag har haft pyssliga dagar på jobbet, samordnat, haft admin med N, skrattat så jag fått magknip och planerat scenarioträning. Jag och N har haft scenarioträning i två dagar och imorgon är det dags för den sista timmen. Dockan fick namnet Tusse/Novalie i våra två scenarion. Till en av patienterna skulle jag fixa ett dränage med varig vätska. Jag fick improvisera med lite fil, apelsinsaft och jordgubbsaft. Med en spruta kunde jag fluscha ner vätskan i påsen. Det blev rätt så trovärdigt faktiskt.

Hela dagen har jag velat springa efter jobbet men ville mina ben springa? Det visste jag inte men huvudet ville. Och då är det väl bäst att passa på. Oftast är det ju faktiskt huvudet som ger upp före benen. När huvudet tycker att det är nog finns det för det mesta alltid betydligt mer att ge. Exakt så var det för mig ikväll. Hela dagen har jag velat springa 10*400meter. Så när jag kom hem från jobbet bytte jag om till löparkläder och värmde upp. Under första intervallen visste jag faktiskt inte om jag skulle orka springa nio till och dessutom med joggvila. Men jodå, jag kom igång och fick till ett riktigt bra träningspass. Imorgon ska jag vila från löpträning för i helgen ska jag döma tre matcher. Från början hade jag fredag och söndag men det är domarkris i helgen så tar ett uppdrag på lördagen också.

Texten ovan fotade jag på ett av skåpen på jobbet. Tyckte det var en trevlig text att läsa och påminna sig om. Vilken inställning man går in i påverkar helt klart det allmänna måendet. Ser man bara negativa aspekter, ja då lär det bli rätt grått och trist i livet….

Apropå inställning så tyckte jag redan klockan nio att jag jobbat färdigt. Min hjärna checkade ut och jag var så trött. Längtan efter min tredagarsledighet som börjar nu var stark. Det har varit en lugn vecka på jobbet där det har flutit på smidigt. Jag har också testat att utmana mina händer lite mer. Vågar påstå att vänsterhanden nu är helt okej medan min högra hand fortfarande behöver stöd. Påminner mig hela tiden om att skynda långsamt så det inte blir några bakslag. Det misslyckades jag med igår, inte på den nivån att det blev ett riktigt bakslag men så pass att det blev en bra påminnelse om att inte utmana för mycket.

Efter jobbet åkte jag och Rickard till Vidingsjö för att springa lite. Där finns ett grus-spår som är 1,8km och relativt platt. Perfekt med andra ord att försöka springa fem kilometer så snabbt jag orkade. När jag började döma fotboll var löptestet uppbyggt så att man skulle springa 2,2kilometer och det fick ta max 12 minuter. Då sprang vi alltid i det här spåret. Lite nostalgiskt är det allt att springa där. Vi värmde upp tillsammans och så stack Rickard iväg i sitt tempo och jag sprang i mitt. Såg en liten huggis som ringlade sig över vägen. Den var nog räddare för mig än vad jag blev för den. Det var riktig sommarvärme så förstår att ormarna också vill få lite värme. Gäller se upp så man inte missar dom.

Planen var ju att springa fem kilometer men i dagens förhållanden är jag nöjd med mina fyra kilometer. Målet var att ligga mellan 5,50-6,20min/km i tid och det lyckades jag med.

Lutar trädet på baksidan ännu mer, vad tycker du? Den vänstra bilden är från början av april och den högra är från idag. Trädet är felanmält så hoppas på att de snart kommer och åtgärdar det på något sätt. (Rubriken är från det förra inlägget jag skrev om trädet. Får nämligen associationer till just det lutande tornet i Pisa.)

Sista måndagen i april och på fredag är det första maj. Nu är klockan strax innan nio på kvällen när jag skriver det här inlägget och det är bara skymning ute. Vill inte tänka på hur fort dagarna går.

På jobbet idag så har jag pysslat med vanliga samordningsgrejer men också suttit med utbildningen som jag och A ska ha imorgon. Nervöst värre men det kommer gå bra.

I morse såg jag mina rosa löparskor i hallen. De triggade ett enormt löparsug som jag faktiskt haft kvar hela dagen. Men när jag kom hem hittade hjärnan såklart på en massa ursäkter till att slippa. Men de dåliga ursäkterna vann inte idag. Joggade åtta lugna kilometer på löpbandet. Kändes som ingenting trots helgens två matcher. Litet styrkebesked är det allt vad gäller uthålligheten. Men det visste jag egentligen redan. Har ju känt det på matcherna.

Det är torsdag och jag har jobbat veckans näst sista pass. Äntligen säger jag som inte gillar det där med rak vecka. Men förhoppningsvis är det bara ett par veckor till jag kan återgå till mitt oregelbundna jobb. Saknar dels det där med lediga dagar mitt i veckan men framförallt så saknar jag patientkontakten. Händerna har blivit betydligt bättre så tänker att jag snart är tillbaka. Det ser jag fram emot.

Nu börjar mitt körsbärsträd slå ut! Såg också ett par flitiga humlor.

Årets första bilder på mina pioner som börjar lockas upp av vårvädret.

Och så pärlhyacinterna. Tycker det kommit upp fler blommor i år jämfört med förra året.

Jag har tyckt ett tag att det har känts så tungt att träna. Inte bara på grund av att jag fick en boll i huvudet utan det började redan innan. Formsvackan började när jag behövde äta maxdos av naproxen för mina händer. Har tänkt att det läkemedlet sänker prestationsförmågan. Och visst är det så, naproxen både binder vätska i kroppen och försämrar syreupptagningsförmågan. Inte undra på att det känts tungt. Tänker att ”naproxen-effekten” snart borde gå ur kroppen.

Eftersom jag bestämde mig för att skippa träning igår kunde jag inte slarva idag med. Men det var på tunga ben jag sprang 3*1000meter. Tänkte faktiskt tanken att börja om på mitt träningschema. För att få springa lite enklare pass och låta kroppen bygga en bättre grund för att orka de längre passen som jag tränat de senaste två veckorna.

Det har inte varit en rolig dag idag. Hände en sak som gjorde mig så ledsen och det satte verkligen tonen för dagen. När jag kom hem så såg Rickard att jag var ledsen och då lockades tårarna fram igen såklart. Kröp ner i sängen och tog en tupplur. Kändes kanske aningen bättre efter det. Det kändes verkligen tråkigt att komma hem så ledsen med tanke på att Rickard fyller år idag. Ville inte förstöra hans dag. Det är tur att han inte riktigt gillar det där med att fira födelsedag.

I morse var det minusgrader men efter jobbet kunde jag gå hem barbent. Det är ena bleka vinterben jag släpper fria. Fördelen med att göra det nu är alla andra också är vinterbleka, hehe. Temat var leopard, väldigt missmatchat men så bekvämt. Visst är det en härlig färg på bilen bakom mig? Det är ingen färg jag skulle vilja ha själv på min bil men jag blev ändå glad av den!

Idag kände jag det där starka suget efter träning. Googlade fakta kring hjärnskakning och träning och hittade en bra källa. Det man ska vara uppmärksam på är eventuella symtom och hjärnskakningen kan inte bli sämre av fysisk aktivitet. Under förutsättning att man inte riskerar några smällar mot huvudet förstås. Nu för tiden rekommenderas inte helvila vid hjärnskakning utan en gradvis återgång. Med det i bakhuvudet kände jag att jag med gott samvete kunde åka iväg och träna med Rickard och domarklubben. Tanken var att vi skulle springa 1600 meter så snabbt vi orkade. Mitt enda mål var att springa snabbare än vad jag vad jag gjorde på mitt-träffen förra året. Det lyckades jag faktiskt med så är helnöjd.

När vi kom hem hjälptes vi åt med lite mat, det fick bli nudlar och kyckling och så till efterrätt blir det ananaspaj. Det ska bli så gott!

Det känns lite som att alla veckans inlägg berört träning på ett eller annat sätt. Träning och blommor. Jag hade inskolning på jobbet och det var extremt lugnt så jag flexade hem tidigare. Efter några dagar med kyla och regn fick jag njuta av en väldigt solig och härlig eftermiddag.

Kände verkligen att jag ville ut i skogen och springa, det var ju så härligt. Tänkte att jag skulle springa i långa brallor och dubbla långärmade tröjor. Jag vet verkligen inte hur jag tänkte men jag tog mitt förnuft till fånga när jag kom ut och kände hur varm luften var. Sprang istället i mina korta shorts och en tunn, långärmad tröja. Perfekt klädval. Sju kilometer hade jag på klockan när jag var hemma igen.

Rickard hade varit snäll och fixat en köttfärssås så när jag kom in behövde jag bara koka spagetti. Jag och S har tittat på de sista avsnitten av första säsongen av ”Maktens ringar”. Den är så seg men samtidigt vill både jag och S veta hur det går.

Lite vårtecken från min trädgård. Pärlhyacinten har slagit ut, årets första maskros har kommit upp och löven börjar slå ut i trädet som självsått sig i det gamla jordgubbslandet. Rabarbern verkar leverera i år också. Nu vill vi bara ha riktig vårvärme, eller hur. Hoppas att det inte dröjer allt för länge.

Jag har haft en bra dag på jobbet, jobbat på i stort sett som vanligt administrativt och händerna gör inte mer ont. Börjar känna att det verkligen går åt rätt håll ”på riktigt” eller vad man ska säga.

Ikväll funderade jag över om jag skulle ge domarklubbens träning en chans igen. Men jag valde att träna hemma istället. Tycker ju inte att det är så kul att vara ensam tjej bland unga vältränade killar. Så det fick bli 4*1000 meter på löpbandet med tre minuter vila mellan varje. Det var tufft men med tanke på hur gårdagens pass kändes så var det konstigt nog lättare. Men jag hade andra förutsättningar idag. Pigg och glad!

Alltså jag kunde inte somna igår, var nog alldeles understimulerad av att inte ha gjort något på hela dagen. Blev också så sjukt nyfiken över en serie jag tittar på så spoilade mig själv. Har ju tittat på ”makten ringar” tillsammans med S och har hela tiden tänkt att det är på ett visst sätt. Hade såklart helt rätt men tänker inte skriva mer om det så jag inte förstör för dig också. (Maktens ringar sänds på Prime).

• Idag startar jag vecka nio i Rickards träningsschema. Tänk att jag kunnat träna löpning 8 veckor i sträck utan några skador. Det håller vi såklart tummarna för att det fortsätter så.
• Det var väldigt vacker morgonsol imorse. Nu är det betydligt gråare.
• Träffade arbetsterapeuten och jag är glad över att min vänstra hand faktiskt blivit bättre. Sen var ju högerhanden betydligt sämre precis som jag själv känt. Frågade också om jag behövde anpassa mitt fotbollsdömande eller min löpning på något sätt. Fick ett direkt nej på den frågan. Så vad gäller löpningen är det bara att köra på!

• Jag kunde inte bestämma mig vilket träningspass jag skulle köra. Eller jag var inne på distans, kändes bäst att börja veckan med. Bad ChatGPT prioritera mina pass och konstaterade att jag hade en bra grundtanke. Men det var på tunga ben, joggade åtta kilometer och avbröt sedan. Funderade på varför det kändes så segt och kom sedan på att med nattens sömn var det inte konstigt att det var tungt och jobbigt fast tempot var lugnt och långsamt. Men det blev åtta kilometer. Det ska jag vara nöjd med.

Jag somnade tidigt igår och vaknade tidigt. Funderade på om jag skulle ta en promenad innan jobbet och landade till slut i att visst skulle jag det. Morgonljuset var fantastiskt vackert, vacker var också påskdekorationen på torget. Blomsterprakten var verkligen uppiggande. Det blev min runda på dryga tre kilometer. Verkligen uppiggande så där på morgonkvisten.

Annars idag så har jag verkligen varit ”handdeppad”. Jag saknar patientkontakten, jag längtar efter allt jag inte kan göra. Jag är rädd att jag ska tappa min ”kliniska blick” och kommer jag ens ihåg hur man tar blodprover och sätter infarter? Ja, jag har verkligen grottat ner mig i negativa tankar och känt hur gråten står mig i halsen. Det är tur att jag kan springa det jag vill. Hur hade jag mått om jag utöver mina händer inte kunnat springa? Nej det vill jag inte tänka på.

Jag hade inte tänkt springa i kväll men fick lusten att springa ett tufft intervallpass i skogen. Jag sprang 30 sekunder på 75% av max, vila 30sek. Det upprepades i ett varv 2,8km. Därefter gjorde jag samma sak men sprang då i en minut och vilade i en minut. Tempot blev såklart lägre när jag skulle springa i en minut men det upprepades också i 2,8km. Härlig kväll i skogen, solen och i spåret. Och vet du, jag hittade en tuva med blåsippor. Den var jag såklart tvungen att föreviga.