Kategori: Träning

Små steg framåt

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kväll tänkte jag göra som vanligt: blogga lite från sängen men det dröjde inte länge innan jag sov. Trots att jag somnade tidigt var jag trött när klockan ringde. Stoppade i mig en knäckemacka, åkte till jobbet tidigt för att få en bra parkering. Det regnade rejält när jag åkte så jag tänkte först strunta i promenaden. Men att bli lite blöt kändes inte som ett bra skäl till att inte få till dryga trettio minuters promenad i rask takt.

Även i dag har fokus legat på utbildningar. Huvudet börjar bli lite rörigt nu, exempelvis ”har jag gett den här informationen till den här gruppen eller var det i förra?” Nu är det tre dagar kvar, sen är det klart för den här gången. Får se om det går att få till ett uppsamlingsheat framöver.

Träna eller inte, det var frågan ikväll. Det jag till slut sprang behöver en liten pytte-förklaring. I somras hade alla dam-, div 4- och div 5-domare en mittsäsongssträff. Det är diskussioner om det ska införas ett nytt löptest eller inte. Så på den här träffen sprintade vi 4*40 meter och sedan skulle vi springa 1600 meter så snabbt vi orkade. Förutsättningarna var väl sådär: jag hade ont, det var motvind och jag ville gå hem när jag fick höra att vi skulle sprinta först. Tiden var väl sådär, eller kanske helt okej med den dagens förutsättningar. Så jag värmde upp och sprang sedan 1600 meter på löpbandet så snabbt jag orkade. Blev väldigt kort och effektivt, totalt 25 minuter med uppvärmning och nedvarvning.

Det är intressant det där hur mitt huvud fungerar. När jag springer mot mig själv som igår och idag så känner jag mig inte alls otränad. Jag känner mig pigg och stark och som att det inte alls står stilla. Som att det händer lite för varje träningspass. Eller så är det bara det där att musklerna är glada över att få springa igen. Kunna springa utan att det gör ont.

En ny kollega kanske?

Publicerad den av Hannas krypin

Nu under HLR-veckorna behöver jag inte komma till kvart i sju. Har gjort det ändå eftersom jag vill slippa parkeringsstrul. Idag tänkte jag att jag skulle åka i samma tid men ta en morgonpromenad innan jobbet. Knallade dryga 30 minuter i mörkret. Det var ett väldigt bra sätt att piggna till på. När jag kom fram till jobbet så märkte jag att jag glömt mina tights som jag har under jobbklänningen. Går nämligen fortfarande barbent. Jag fick ta på mig något helt annat: pikétröja och byxor. Alla blev helt förvirrade och undrade vem jag var. Det är alltid så där när någon tar något helt annat än vad de brukar ha. Lovade att jag skulle se ut som vanligt i morgon. Åt frukost på jobbet och gjorde mig sedan redo för dagens utbildningar tillsammans med kollegan. Det blev en bra dag full med nya lärdomar.

Ikväll var det dags för veckans första träningspass. Lyckan var total: kunde jogga 45 minuter i sakta mak. Knäet var okej, min skada kändes okej och jag var knappt andfådd när jag klev av löpbandet. Det var målsättningen, strunta i antal kilometer utan hålla på en viss tid. Tänk att jag kan bli så glad av att kunna jogga en runda. Jag har längtat efter att kunna springa det jag vill. Nu hoppas vi på att det håller sig så. Inga fler tråkiga överraskningar tack!

Teasers, löpning och pladder

Publicerad den av Hannas krypin

Det är fredag och jag kan sätta check på veckans HLR-träning. Jag vaknade långt innan klockan ringde. Kom till jobbet och redan i omklädningsrummet pratade jag med I om vad som planerades. Tror jag pratade så hennes öron skulle trilla av. Sen fortsatte det uppe på avdelningen. Alla bara skrattade åt mig. Helt klart är det skönt med en ledig helg. Jag är övertrött.

Ikväll har jag tränat lite. Joggade på löpbandet och fick till 4*400 meter i fem minuter/km. Det är alltid snabbt tempo för mig men desto tuffare nu när jag inte kunnat träna så mycket löpning som jag vill. Dagens pass blev veckans tredje löppass. Det är jag glad för!

Den där första bilden förresten var en av mina favoritövningar inom pilates när jag tränade som mest. Igår kväll var jag tvungen att se om jag fortfarande kan. Och jodå, musklerna minns men övningen är helt klart inte lika fin som förr. Dressen däremot är fin, snöleopardsmönster och fodrad på insidan. Tröjan är riktigt oversize så det hade inte varit dumt med en mindre storlek. Samtidigt är det skönt att boa in sig lite.

Ska jag skratta eller gråta?

Publicerad den av Hannas krypin

Nu börjar jag komma in i det på allvar att hålla i kurserna. Vi är fyra instruktörer men alla kommer inte vara med i alla grupper. Det var lite rostigt där i början i första gruppen men nu så. Det är så kul! Tidigare år så har de två avdelningarna som är på samma plan haft hjärt-lungräddning tillsammans men i år görs den istället tillsammans med lungans mottagning. Så skoj att få lära känna alla som jag inte ser på daglig basis.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vi kan då säga hej till årets tredje skada/överbelastning. Lagom till min skada som jag haft sedan i maj i stort sett läkt så får jag ont i  mitt högra knä. Jag kan inte böja på knäet, jag kan inte gå i trappor och jag kan inte böja mig ner mot golvet på ett normalt sätt. Tur att jag ändå är rätt smidig i baksida lår så jag mår golvet med raka ben…. Men så glömmer jag bort mig, gissa om det då gör ont…

Men det är inte bara tråkigt:

  • jag kan inte sätta mig på en stol på ett normalt sätt. Jag måste göra en pistol squat för att komma ner utan att det gör ont. Med andra ord så kommer jag bli väldigt stark i mitt vänstra ben.
  • att det är min högra sida som är dominant som gör ont. Det innebär att om stärker min vänstra sida kommer jag kanske bli mer jämnstark.
  • jag kan fortfarande stretcha utan någon smärta.
  • Jag kan ironiskt nog springa. Var med på träningen med domarklubben. Sen att jag blev väldigt ensam är en annan sak. Det var ett grymt bra pass men det är mentalt jobbigt att bli så ensam.

Vad gäller passet med domarklubben känner jag mest för att gråta. Sett till min form så var det ett riktigt bra träningspass. Vad gäller min självkänsla var det en katastrof. Jag har nog aldrig känt mig så dålig. Anledningen till att jag kände mig så dålig var för att jag var så långsam. Det är såklart okej att springa efter sin förmåga och utifrån sina förutsättningar göra sitt bästa. Det är iallafall vad jag hade sagt till någon annan som kände som jag. Känslan är att jag inte vill vara med igen. Just för att jag är så mycket långsammare. Deppigt värre kan jag avsluta just det här stycket med att konstatera.

När jag kom hem så åt jag mat och efter maten stretchade jag mina trettio minuter. Jag behövde det verkligen och kunde slappna av.

Vändningen kanske?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har lite att berätta om vad gäller min måndag. Vi börjar väl från början kanske. Dagen startade med att jag fick en impuls att kapa av mitt hår. Det blev minst en dm kortare och säkerligen väldigt ojämnt. Men mitt hår är vågigt och jag har det alltid mer eller i en hästsvans. Kollegorna som jag berättade om det för tyckte inte att det var så farligt. Tur för mig, haha. Jag gör så där nån gång i halvåret och så ångrar jag mig varje gång. Man kan inte vad gäller vissa saker lära gamla hundar att sitta….

När jag kom till jobbet fick jag hjälp av snälla kollegor att flytta möbler och göra rummet redo för utbildning i HLR. Där ingick också att hämta utrustningen som behövdes. Fick en sådan fin pin av bästa C:

Jobbar med lungsjuka patienter så den där texten passar ju perfekt. Hur som helst, runt en timme innan kom den andra instruktören. Vi pratade ihop oss, kontrollerade att allt fungerar som det ska. Utbildningstillfället är på 2,5 timme. Det som ingår är teori kring SBAR (ett sätt att rapportera), handlingsplanen för HLR och kedjan som räddar liv. Vi har också med akut omhändertagande, A-E. Sedan ska deltagarna såklart öva på allt som ingår i handlingsplanen: kontrollera medvetande/andning, larma och sedan starta HLR med kompressioner och inblåsningar. Akutvagnen och defibrillatorn gås igenom och så får deltagarna öva allt dom lärt sig i tre scenarios med olika fokus. Det blir ett gediget program. Vi hade två grupper idag och det blev riktigt bra. Kul att vara igång.

Stackars patient som fick vara med om så mycket….
Har en julkalender. Öppnade första luckan idag och fick testa blåbär. Helt okej men ingen ny favorit.

När jag kom velade jag så dant kring träning och Rickard gav mig en massa förslag. Till slut landade jag in att faktiskt försöka jogga lite. Och vet du att för första gången känns det som att det håller på att vända på riktigt. Jag kunde jogga i fem minuter innan det ens kändes någonting. Sen gjorde det lite ont men verkligen ingenting i jämförelse med hur ont jag har haft tidigare. Kom fem kilometer på 35 minuter. Men då varvade jag med gång också. Det känns verkligen som att den senaste veckans dagliga stretch var det som behövdes. Efter dagens träningspass stretchade jag, åtta dagar i rad nu.

Till kvällsmat hade Rickard lagat pannbiff. Testade viltgelén till och det var så gott. Otippat med tanke på att gelén var baserad på rönnbär. Aldrig ätit rönnbär och jag hade nog inte testat om det inte fanns med en burk i korgen som Rickard fick i lördags.

En färgsprakande fredag

Publicerad den av Hannas krypin

Först mina bidrag till Lillasysters

Visst passar bilderna in på temat färgglatt! Smarriga grönsaker till kvällens chiliconcarne och så röda bär i min fina gran. Jag är precis lika glad för min fina gran som jag var förra året. Tycker också precis som förra året att det inte behövs några mer dekorationer.

Under adventstider/juletid blir det lite knasiga matvanor. I morse åt jag en lussekatt ihop med min yoghurt med päron. En av läkarna har slutat så det blev en hel del gofika. När jag började jobba på sjukhuset så trodde jag att det skulle bli mindre snaskigheter. Hehe, jag hade fel. Det har snarare varit tvärtom och det lustiga är alla som vill bjuda på något gör det på samma dag. A hade med sig snickersrutor, S som gjorde sin sista dag hade också med sig godsaker och så läkaren då som hade med sig sitt. Jag hade administration med en ny kollega så jag hade verkligen fullt upp. Det tar sin lilla tid att gå igenom allt som de nya behöver veta. Tänkte vi skulle bli klara till lunch men jag hade fel.

Ikväll har jag styrketränat. Dammade av mina hantlar för att få till lite styrka för armarna med. Jag är ruskigt svag i armarna eftersom jag tycker det är så tråkigt att träna just armar. Har också stretchat 30 minuter. Känns så skönt för kroppen och jag är glad att jag hållit i fem dagar i rad.

PS: Lussekatten kanske också passar in på färgstarka november. Och min vattenflaska…. DS.

Smygstartar novent och annat från dagen

Publicerad den av Hannas krypin

Det är torsdag kväll. Jag vaknade tidigt när klockan ringde och funderade på varför den behövde göra det när jag är ledig. Kom sen på att I skulle till skolan. Läste ett inlägg hos Clara om novent och det man kan göra för att smyga in myset en aning. Kom då att tänka på mina grankvistar, de fick ackompanjera mina vita blockljus. Men tycker helt klart att det fattas något rött.

Som du vet så ska jag bli instruktör för domarna. Till nästa år kommer det ske en del förändringar i utbildningen. En hel del kommer nämligen ske digitalt istället. I dag satt jag och gjorde några av momenten på steg 1. (Domarutbildningen är uppdelad på fem steg och det som avgör om man får klättra uppåt är inte hur länge man dömt utan hur bra matchledare man är). Det är ett gediget material om kommer ta sin lilla tid. Jag har ett par veckor på mig att gå igenom allt.

Jag har varit otroligt trött idag så det satt långt inne att ta tag i någon form av träning. Kände dock att jag ”måste” eftersom jag ska ut och döma cup i helgen. Så det blev 4 kilometer på crosstrainern som uppvärmning och så körde jag styrka explosivitet. Igen…. Avslutade med 30 minuter stretch som kändes fantastiskt skönt.

Jag och Rickard hjälptes åt med maten. Han gjorde pannbiffarna och jag skalade potatis och fixade rårivna morötter. Jag hade tur, det blev en liten portion kvar som jag kan ta med mig till matlåda imorgon.

En vurpa i leran och ett bra intervallpass

Publicerad den av Hannas krypin

Det har verkligen känts i mina ben efter gårdagens träningspass och jag vet också att det kommer vara värst efter 48 timmar. När jag gick iväg till vårdplatsmötet i dag så tog jag trapporna. Mjölksyra uppför är logiskt men vet du att jag till och med hade mjölksyra när jag gick ner samma trappor efter mötet. Då sitter det såklart långt inne att följa med och springa med domarklubben. Men jag ville så gärna ändå.

Hade grundat rejält med att äta av tårtan som alla medarbetare blev bjudna på. Ärligt talat var det tre tårtor och jag ville såklart smaka av alla tre. Alla sjuksköterskor som jobbar hos oss är nu ordinarie och vi har inget behov längre av hyr-sjuksköterskor. Det var en del i regionens sparplan att minska behovet av sköterskor från bemanning. Det har slagit väl ut och är väl värt att fira att vi nu inte är beroende av hyrbemanning längre. Känns faktiskt väldigt fint att vara en del av en arbetsplats där människor vill jobba och vara en del av.

Så nog om det, tillbaka till kvällens träning. Jag och Rickard åkte bort till motionsspåret där vi bestämt möte. I kväll var vi sex tappra domare som ville ut och springa intervaller i skogen. Jag föll pladask redan under uppvärmningen i geggan. Då var jag glad över att jag tagit av mig den vita tröjan jag hade på mig och istället hade en svart träningsjacka. Eventuella fläckar lär ju inte synas på svart…. Vi värmde upp 1 kilometer och innan domarna kom hade jag och Rickard kollat ut en sträcka där vi sprang 100 meters intervaller. Vi sprang två och två och var uppdelade så att medan den ena i paret sprang så vilade den andre. 10 intervaller fick det bli. Här lyckades jag stå på benen i alla fall.

Vi vilade tre minuter efter ”hundringarna” och sprang sedan backintervaller. Det räckte gott och väl med sex backintervaller. Det var ett riktigt tufft träningspass. Efter de sista intervallerna joggade vi ner samma sträcka som uppvärmningen.

Trots mjölksyran i trapporna på jobbet och vurpan under uppvärmningen gick det riktigt bra. Det är tufft att träna med enbart killar men desto bättre träning.

En pysslig måndag och så träning på det

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har haft fredagskänsla idag. Det är allt lite konstigt eftersom jag varit ledig i helgen. Då brukar jag inte bli dagvill men uppenbarligen den här gången. Det har varit en pysslig dag med allt möjligt, det var väl en typisk måndag. Knäppt då att jag haft fredagskänsla. Eller kanske just därför. Måndagar och fredagar har en benägenhet att bli väldigt pyssliga.

Jag har velat kring träning. Ska jag köra mitt styrke- och explosivitetspass ikväll eller strunta i det och vara med på domarklubbens träning imorgon. Till slut landade jag i att köra mitt pass och morgondagens form får avgöra om jag är med på domarklubbens träning. Kvällens form var onekligen väldigt bra. Jag drog till med fem varv. Efter tredje och fjärde varvet kände jag nämligen att jag hade energi kvar. Man blir onekligen väldigt bra på det man tränar. Hoppas verkligen att det kommer ge resultat också i löparspåret med framöver. Det kan jag inte säga att jag upplevde på lördagens lopp. Usch så sega ben jag hade. Vill börja springa intervaller igen och slippa ta hänsyn till min skada. Jag får fortsätta kämpa på med det som fungerar.

Det var för lätt….

Publicerad den av Hannas krypin

När jag skriver det här inlägget så ligger jag i sängen. Känner ögonen gå i kors men vill skriva ner lite från dagen. Det har varit fantastiskt vackert höstväder idag vilket verkligen har laddat på mitt ”glädjebatteri”. Dagens vackra väder avslöjade verkligen att jag måste putsa köksfönstret innan det blir för kallt. Får se om jag kan få det gjort efter jobbet imorgon. Eller kanske inte förresten, det lovas regn… Känns rätt så ogjort då måste jag säga. Idag klippte jag återigen skott från mina paletter. De växer så det knaka och jag hoppas att de håller sig fina under vintern.

Otippat med en tusensköna i gräsmattan. Har nog aldrig sett en i slutet på oktober. Jag blev så glad!

Egentligen var jag bra sliten efter att ha kommit hem mitt i natten. Som tur är så tajmade gårdagens match med att jag är ledig idag. Jag har verkligen blivit för gammal för att sova för lite. Jag och Rickard gick upp till skogen och tog en promenad i skogen. Jag var nog inte det roligaste sällskapet. Bara gnällde över hur trött jag var. Men promenaden var fin och jag fick en stund i solen med Rickard. Synd att klaga på det.

Ikväll följde jag med Rickard för att träna med domarklubben. Vi skulle hålla till i ett motionsspår och springa snabba intervaller mellan stolparna. Jag var pigg på uppvärmningen och såg fram emot att rejsa mellan stolparna. Men det var geggigt och jag blev så rädd att halka och sträcka mig. Så vågade inte riktigt ta i. Vi sprang snabbt mellan tre stolpar och gick mellan två stolpar. Det blev ca 1,5 kilometer i intervallform. Jag var trött redan där och visste att passet inte skulle vara slut än. Sen skulle vi springa backintervaller, uppför en ca 50 meter lång backe. Kanske mer. Det gick inte fort för mig men det var så slitsamt och efter alla tio backintervaller mådde jag faktiskt rätt så dåligt. Tog verkligen ut mig och mådde illa. Vi joggade ner dryga kilometern och jag ville bara hem. Två av killarna tyckte passet ”var för lätt” så de skulle ta ett varv till….Det tyckte inte jag….. Nu efter mat och vatten mår jag bra igen så du behöver inte oroa dig. Att må dåligt efter tuffa träningspass händer ibland och är inget konstigt.

Hoppas att du får sova gott i natt!