HANNAS KRYPINMitt liv, min vardag och allt däremellan3 augusti 2026

Efter en förmiddag där jag inte gjorde många knop tog jag mig ut i skogen för en långsam jogg. Min plan var två varv men eftersom jag fick kämpa med det mentala ända från start tänkte jag att det får räcka med ett varv i det långa spåret i skogen. Elljuspåret är 2,3km och så…
Som att stå på samma ställe och stampa

Jag skrev inlägget ovan för ett år sedan. Minns precis känslan, hur dålig jag kände mig, hur mycket jag slet och frustrationen över att känna att jag aldrig blev bättre. Om framtiden vet jag ingenting. Tänk om jag då hade vetat vad jag vet idag:

Springer återigen fem kilometer på tävling under trettio minuter.
Jag springer bättre på matcherna.
Jag lyckades med en riktig utmaning: springa Victoriajoggen och Victorialoppet på samma kväll.
Även mitt tempo under promenad har ökat!
Jag orkar springa tuffa löppass även efter att jobbat dag.

Hade jag vetat att min form skulle vara så pass mycket bättre hade jag inte deppat ner mig. Jag har heller inte gjort det helt själv. Hela förra hösten bestod av alternativ träning. Därefter kunde jag börja jogga igen i januari, sprang löptest och kunde därefter komma igång med mer seriös löpning. Alltså intervaller. Rickard gjorde ett träningschema som jag höll nästan till punkt och pricka. Jag behövde anpassa mig efter matcherna så alla pass blev inte av. Men de viktigaste sprang jag. Schemat kunde jag hålla i tre månader, sen skadade jag mig ju igen. Den här gången ledde inte skadan till att jag tappade fysik. Tvärtom så har jag fortsatt bli bättre.

Godmorgon måndag!

Gick och la mig tidigt igår med avsikten att kunna sova så pass bra att jag orkade jogga en runda innan jobbet. Jag misslyckades helt, haha. Har väl sovit sisådär sex timmar i natt. Det är alldeles för lite. Men upp kom jag för att jogga min planerade lugna runda. Jag mötte S när jag var på väg ut. Han sa ”Ska du ut och springa nu”, jag svarade såklart ja. Fick ett sådant roligt svar men det ska jag kanske inte skriva här. Drack lite vatten och tog ett par dextrosoltabletter. Jag var helt ensam, de enda jag såg var två harar och ett rådjur som sprang över vägen. Så check på mina fem kilometer. Det bästa av allt: träningen är gjord och behöver inte tänka på det efter jobbet!

Så innan jag åker till jobbet tänkte jag dela med mig av några av alla lärdomar jag snappat upp genom årens lopp. Några små löpartips för den som vill. 🙂

Jämför dig inte med andra. Den enda du ”ska” tävla mot är dig själv.
Alla pass som blir av är bra träning! (Egentligen oavsett om det är löpning eller något annat.
Springa långsamt är det som bygger mest uthållighet och håller dig skadefri.
Om du vill bli snabbare på en viss distans måste du kombinera punkt tre med olika typer av intervaller.
Underskatta inte vikten av vila. Det är i vila kroppen byggs upp.
Om du använder pulsklocka, stirra dig inte blind på pulszonerna. De är typ omöjliga att hålla sig inom på de låga zonerna.
Du behöver bra skor men de kommer inte springa åt dig. Lite som att anlita en personlig tränare. Formen kommer inte av sig själv.
Alla löpare har träningspass där det känns som att man inte orkar något.
Du kommer inte älska varje löprunda. Det gör inte jag, under vissa pass känner jag mest för att aldrig mer ta ett löpsteg….
Du kommer betala för att plåga dig på lopp och fundera på varför du gör det…. Varje gång….