Kategori: Motivation och inspiration

Hur det kan låta inför ett löppass….

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har roat mig med att springa 5*800 meter. Idag var det faktiskt rätt så jobbigt. Trots att jag inte ökat tempot på intervallerna eller kortat vilan. Tänker att det säkert har att göra med att jag joggade både långt och körde ett styrkepass i måndags.

Visst kan man få känslan av att jag alltid vill springa och generellt är motiverad. Men även jag kan få lirka lite med mig själv. Och ibland faktiskt tvinga mig själv. Idag velade jag mellan att åka till löparbanan och springa 800 meter, springa samma pass på löpbandet eller köra något helt annat i skogen…

Så till en typisk dialog då.

– Borde du inte springa idag?
– Jo men absolut, älskar ju att springa. Men soffan då? Tycker allt att den ser väldigt lockande ut….

– Jo, men tänk känslan efteråt! Endorfiner, frisk luft och känslan av stolthet.
– Ja jo, men tänk känslan nu: vila och noll pulsökning. Det är ju faktiskt också ganska härligt.

– Du sa ju att du ville bli starkare och snabbare.
– Men jag sa också att jag behövde återhämtning. Det här känns inte som återhämtning.

– Det är bara att ta på dig skorna.
– Eller bara att inte göra det. Det är också ett val. Ett väldigt enkelt val.

– En kilometer bara, du behöver inte springa längre än så.
– Fem meter till soffan. Redan halvvägs, ska jag verkligen ut?

– Kom igen nu. Du vet ju att du mår bättre efteråt.
– Jag mår faktiskt ganska bra nu med. Ska vi verkligen riskera det?

– Okej då vi testar. Men bara en kort runda.… Och om det känns jobbigt vänder vi hem direkt?
– Deal.

Det intressanta är att hur omotiverad jag än är så är jag alltid piggare och gladare efteråt. Även om själva passet var väldigt jobbigt. För min del är det alltid känslan efteråt som gör mig motiverad till att springa nästa pass och nästa och nästa…..

Att göra sitt bästa

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tittade på en vlogg hos Flora där hon flyktigt lyfte tanken om att göra sitt bästa. Jag tycker att det är intressant att fundera över. För vad är egentligen att göra sitt bästa? Det tänkte jag skriva ett blogginlägg om ikväll. Hur ofta säger man inte till någon ”gör bara ditt bästa”. Tänker spontant att göra sitt bästa inte är statiskt. Det förändras beroende på hur man mår och vilka förutsättningar man har. En dag när man är pigg och utvilad kan ens bästa se helt annorlunda ut än en dag när man är trött, stressad eller har alldeles för mycket i huvudet.

Jag tänker också att man verkligen kan gå all in men ändå misslyckas. Då har man ändå fortfarande gjort sitt bästa men det räckte inte hela vägen. Är det inte rimligt att göra sitt bästa faktiskt också innebär att inte överarbeta eller att pressa sig så man går sönder? Vila, sänka kraven och att kunna säga nej.

Även om förutsättningarna för dagen påverkar hur mycket energi man har så behöver man fortfarande anstränga sig. Finns liksom ingen anledning att göra halvhjärtade försök men det måste finnas en gräns mellan att utmana sig själv och att acceptera dom gränser som finns.

PS: Har visst skrivit om det här en gång tidigare. Om du vill kan läsa det inlägget HÄR. DS

Att göra sitt bästa

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag gjort en utmanande grej, något som jag faktiskt aldrig gjort. Vad det var tänker jag kanske berätta mer om framöver. Det svåraste nu är att inte tänka på allt jag kanske kunde gjort annorlunda.

Jag letade fram lite verktyg att ta till när grubblerierna blir för stora. Jag har inte testat själv än men tänker att alla knep som finns är bra att ta till när man är en grubblare som jag. Det är enkla verktyg som säkert kan göra stor skillnad. Om man vill och inte tycker att det är för flummigt vill säga. Valet är ju fritt. Jag tänker dela med mig av tipsen för det kanske är användbart för fler situationer.

Sätt en timer på tio minuter och fundera över dessa punkter:

  • Lista tre saker som kändes bra.
  • Skriv också upp tre saker som var svåra. Det får vara svårt för att något är svårt betyder inte att det var dåligt. Det betyder bara att man varit i en situation som man kan lära sig mycket av.
  • En sak som kunde gjorts annorlunda. Här dras gränsen vid en sak så man inte tillåts grotta ner sig alldeles. För det är betydligt lättare att fokusera på det negativa…. Och det vill vi inte här.

När timern ringer så är det också slut på grubblerierna. ”Nu har jag gjort det jag kan, dags att gå vidare”.

Det är lätt att tänka att jag borde sagt si eller borde gjort så. När tanken kommer, stoppa den direkt genom att göra något fysiskt. Vattna blommor, träna, läs en bok. Ja, vad som helst egentligen som kan bryta tankemönstret.

Den tredje idén är att sätta en tid då det är tillåtet att tänka på en specifik situation. Tex varje dag mellan två klockslag. Exempelvis tio minuter. När tanken kommer vid andra tillfällen, säg ”det där tar jag kl 18, inte nu, (eller vilken tid man nu bestämt).

Så då byter vi ämne. Ikväll gjorde jag en annan utmanande grej: tränade med domarklubben. Det är svårt att träna med starka killar. Men det är lite lättare inomhus i en hall där det inte blir riktigt lika uppenbart att jag är på en lite annan nivå. Vi började med att värma upp, därefter körde vi en domarövning, sedan tre i rad. Man skulle springa fram till spelplanen och lägga en kona, springa tillbaka och så springer nästa. Ja som en vanlig tre i rad men med explosivitet. Alltså det var hur kul som helst men det är svårt att tänka taktiskt när man samtidigt ska springa. Därefter blev det traditionell cirkelfys och så avslutade vi med några övningar för magen. Jag föreslog mina fem pilatesfavoriter och körde det med killarna. Det var jobbigt men så bra och även uppskattat.

Om att ha höga förväntningar

Publicerad den av Hannas krypin

Häromveckan så diskuterade jag och en person det här med att ha höga förväntningar på andra. Jag sa då att jag inte är säker på att jag kan leva upp till dessa höga förväntningar som jag vet att andra har på mig i alla lägen. Är det rimligt att ha höga förväntningar eller gör det bara att pressen på att prestera blir större?

Det här samtalet fick mig att reflektera lite. För visst är det så att förväntningar kan fungera som en positiv drivkraft. De kan sporra mig att växa och att våga ta mig an utmaningar som jag kanske hade undvikit. Förväntningar kan dock bli orimligt höga – vare sig de kommer utifrån eller från mig själv. Det är så lätt att pressen då blir för överväldigande istället för motiverande. Tänker på alla dessa gånger när jag fått chansen på en högre nivå. Då har jag inte lyckats leva upp till mina egna förväntningar och det blev platt fall istället.

Jag tror att det handlar om balans och att det inte är fel att ställa krav eller ha ambitioner, men det måste finnas utrymme för att vara människa också. För att misslyckas ibland och för att faktiskt inte alltid vara på topp. När förväntningar bli en måttstock för ens värde, snarare än en hjälp på vägen, då tror jag att det tappas något viktigt.

Kanske är det där som man måste våga börja, att prata om begränsningar. Att man är ärlig när man verkligen inte orkar eller när man känner sig otillräcklig. Eller när man helt enkelt inte vill leva upp till någon annans bild av hur man är. Det måste alltid finnas plats för förståelse och för empati och för att det inte alltid blir rätt. Trots att man hade de bästa intentionerna och verkligen bara ville göra rätt.

Hur går dina tankar? Har du känt dig tyngd av andras förväntningar – eller kanske av dina egna? Eller är du helt chill och inte bryr dig så mycket?

Om hon kan, så kan också jag!

Publicerad den av Hannas krypin

Oj vad kvavt det varit idag. När jag åkte hem från jobbet kom det ett riktigt åskoväder. Temperaturen sjönk då några grader men det dröjde inte länge innan det var lika hett och kvavt igen. Det var verkligen inte det bästa vädret för att ge mig ut och springa intervaller med domarklubben. Jag har såklart trötta ben efter cyklingen till och från jobbet i måndags och så loppet igår. Men jag var så sugen, sugen på att springa något annat än min lugna lunk som det blivit den senaste tiden.

Skadan då? Jo men det känns såklart men ju längre passet gick, desto mindre kändes det. Det är tydligt att det ändå är träna jag behöver göra för att bli bättre. Alla skador ska nämligen inte vilas bort. Det här är en sådan. Vi sprang 16*100 meter och så avslutade vi med att springa maxfartsintervaller mellan konerna.

Jag har känt så starkt i sommar att jag inte är klar med att försöka bli bättre. Starkare och snabbare i min åldersgrupp kan jag faktiskt fortfarande bli. Jag måste försöka för jag känner så starkt att nu är det nog med halvdana försök. Jag vill inte känna att jag inte försökte och att jag inte gav mitt yttersta. Den här veckan har varit en bra start.

Jag har en ny facebook-bekant. Jag har aldrig träffat henne men hittade till henne via en av personerna som jag följer. Jag blev så imponerad, den här kvinnan är 60+ men har tränat sig till en grymt fin form. Det är inspirerande och jag var bara ”tvungen” att skicka en vänförfrågan till henne så att jag kunde få fortsätta följa henne och inspireras. Kan hon så kan jag!

Måndagsfunderingar kring träning, stretch och motivation

Publicerad den av Hannas krypin

Jag känner mig så stel i kroppen och så har jag ont lite här och där. Tänker att mina pass på mattan inte gör någon skillnad. Men då är det kanske dags att vända på det hela. Hur hade min kropp känts utan all stretch? Jag tror dock att jag behöver komma igång med styrketräning igen. Innan jag skadade mig i vintras var måndagar ”legday”, kanske ska börja med den rutinen igen. Får se hur kroppen känns i eftermiddag när jag kommer hem från jobbet.

Ja, så gick mina tankar i morse innan jobbet. Nu när jag skriver det här inlägget kan jag konstatera att det inte blev någon nystart vad gäller styrketräning. Jag är inne i en period då det är så svårt att motivera mig. Mest för att jag inte kan springa mer än på matcherna då jag har ett bråkade muskelfäste. Inte i vaden den här gången utan baksida lår. Ibland tänker jag att jag är för gammal för att döma fotboll och springa och ha mig. Eller så behöver jag bara stärka mina muskler…. Disciplin var det ja…. Hur som helst så har det inte blivit någon träning idag. Jag har inte ens lust att träna pilates som jag verkligen har älskat. Men det är väl som jag brukar säga, motivation kommer inte när man minst anar det utan det är något man får jobba lite för och skapa själv. Så jag får väl helt enkelt lyssna på mitt eget råd och bara göra jobbet vare sig jag känner för det eller inte.

En månad senare

Publicerad den av Hannas krypin

För många år sedan gick jag till en psykolog. Jag mådde väldigt dåligt och brottades med negativa tankar kring mig själv och ett dåligt självförtroende. Jag litade inte på mig själv och det jag kunde. Den här psykologen sa en sak till mig som fastnade och som jag ofta går tillbaka till. Har du läst min blogg i några år så kommer du känna igen det här. Han sa iallafall åt mig att se tankar lite som moln som kommer och går. Tankar kommer alltid att komma och gå men jag har valet själv att välja vilka tankar jag griper tag i. Det är såklart en träningssak och det är först nu, sisådär 15 år senare som jag känner att jag faktiskt kan styra vad jag väljer att lägga min energi på.

Jag har sedan en dryg månad tillbaka bestämt mig för att embrace:a det positiva i livet. Att inte låta mig grotta ner mig och må dåligt över saker som jag ändå inte kan påverka. Det har verkligen hjälpt. Jag är mycket gladare och det där konstanta bruset i huvudet med negativa tankar är inte lika konstant närvarande. Det är verkligen inte lätt, en träningssak, men det går.

Kommentaren ovan skrev jag hos Krickelin idag. Den leder mig osökt in på några tankar kring mindset. Mitt mindset och hur jag väljer att se på livet, motgångar och möjligheter – påverkar helt klart hur jag mår. Om inställningen är att problem är utmaningar att lära mig av istället för hinder så tror jag att jag kommer hantera dem bättre. Att se en möjlighet att utvecklas istället för att fastna i negativa tankar gör verkligen stor skillnad. Jag känner det själv i mitt eget liv nu.

Tankar är bara tankar….

Jag tror alla tänker negativa tankar både om sig själv och om andra men det viktiga är hur man hanterar det. De flesta negativa tankar är automatiska och helt klart överdrivna. Att bli medveten om sina tankemönster och ifrågasätta sina egna tankar är inte så dumt. Fråga dig själv: ”Är det här verkligen sant?” eller ”Finns det en annan tolkning av situationen?”

Några lärdomar jag vill dela med mig av

  • Fokusera på det du kan påverka – Många oroar sig över saker de inte kan ändra. Lägg istället energi på det du faktiskt kan göra något åt.
  • Tacksamhet – Att aktivt påminna dig själv om det som är bra i livet, även små saker, kan förändra ditt perspektiv.
  • Snälltolka – Var inte för hård mot dig själv. Behandla dig själv som en vän och ge dig själv utrymme att misslyckas och lära dig.
  • Omge dig med positiva människor – Vår omgivning påverkar oss mycket. Att vara med människor som lyfter upp dig snarare än drar ner dig gör stor skillnad.
  • Se möjligheter i motgångar – Livet kommer alltid ha svårigheter, men att se dem som lärdomar istället för hinder gör att du växer.

    I slutändan handlar det mycket om hur man väljer att se på saker och ting. Tankar kan alltid förändras – och genom att ändra hur vi tänker, kan vi också förändra hur vi känner.

    När det är jobbigt

    Publicerad den av Hannas krypin

    Det här med motivation är intressant att fundera över tycker jag. Jag kan vara totalt omotiverad och inte vilja röra på mig en centimeter. Men så hittar jag rätt knapp att trycka på och jag får energi. Hjärnan är rätt så lättlurad. Det gäller bara att hitta rätt knappar. Mina kan exempelvis vara att tänka:

    • ”Du behöver bara springa en kilometer”. Av bara farten blir det några till och motivationen kommer ofta av att börja.
    • ”Om du tränar idag så slipper du träna imorgon”.
    • Ibland fungerar det att tänka ”det är inte jobbigt, du bara tror det”.
    • I nerförsbackar tänka ”vila, vila, vila” och låta benen rulla.

    Under tiden jag tränar så funderar jag ofta på varför jag utsätter mig för det när det är så jobbigt. Hur många gånger har jag inte velat strunta i allt vad träning heter och ”vila mig i form”? Men det spelar ingen roll hur tungt det är under tiden. Jag hittar på något sätt alltid motivation om det är planerad träningsdag och jag på förhand bestämt att jag ska träna. Att träna fast jag inte vill ger på något sätt motivation. Jag tror nämligen inte att det går att vänta på motivation, det är bara att börja!

    Pilates på torsdagar

    Publicerad den av Hannas krypin

    Hur länge till kan jag ha mitt vita linne ihop med mina rosa shorts? Jag njuter så av att det är varmt och härligt. När jag satt i soffan så noterade jag att det såg så suddigt ut. Var bara tvungen att gå ut och checka läget. Dimman gjorde att det såg ut som en sagovärld. Från den här vinkeln tycker jag inte att man kan ana att det finns både bostadsområde, skola och förskola. Det är det här jag älskar med att bo där vi bor. Att få på landet-känslan fast det inte är på landet ”på riktigt”.

    Igår kväll ville jag så gärna titta på fotboll så jag och Rickard åkte iväg och tittade på en match i division sex herrar. I det ena laget var det en kille som såg ut att inte vara en dag äldre än femton år. Kanske han var äldre. Hur som helst så hävdade han sig själv väldigt väl. Förstår att han får vara med och lira bland seniorer. Om han inte pressas för hårt tror jag att han kommer kunna gå långt. Kul att se. Jag var grön av avund när jag såg domarens löpning. Med sina långa ben behövde han inte anstränga sig särskilt hårt för att hänga med i tempot.

    Jag brukar alltid säga att motivation inte kommer som ett brev på posten. Motivation får man skapa sig själv. Så igår gjorde jag just det. Tog med mig min matta ut i trädgården och gjorde några pilatesövningar. Jag ville få med lite styrka för armarna och dessa få räckte alldeles utmärkt för mina handleder. Dessa övningar gjorde jag:

    • Knästående planka, lyft knäna från mattan och håll några sekunder. Upprepa. Jag körde fem repetitioner och höll plankan 10 sekunder.
    • Diagonal lyft. När du tänker att benet och armen är rakt, kan du alltid sträcka ut mer. 5-10 på varje sida
    • Diagonal lyft med flexion. 5-10 på varje sida.
    • Från planka till upstretch

    Torsdagar har alltid varit pilatesdag, det har varit min dag för pilates i Mjölby. Vissa dagar saknar jag mina kurser där mer än andra dagar. Idag är en sådan dag. Kanske för att början på september brukar vara kursstart. Det är nu tredje terminen som jag inte håller någon kurs, jag saknar det verkligen….

    Att låta rädsla styra

    Publicerad den av Hannas krypin

    Hur ofta låter vi rädsla styra vårt liv? Vad skulle hända om vi istället vågar möta det vi är rädda för. 

    Vi är alla rädda för något och jag tror att rädsla begränsar allt för många människors vardag. Är allt som vi är rädda för verkligen rimligt? Det här med rädsla och osäkerhet är en djupt rotad instinkt. Det finns de som lärt sig att kontrollera sin rädsla och också att utnyttja den. 

    Är rädsla något positivt? 

    Rädsla är något som ofta tolkas som något farligt och något som till varje pris måste undvikas. Men är det verkligen så? Hormoner styr både lycka och rädsla och de är faktiskt samma. Nästa gång du känner adrenalinet pumpa, fundera över om det är av rädsla eller upphetsning. Skillnaden mellan dessa två är minimal rent biologiskt.
    Jag tror på att det viktigt att våga sig ut och testa nya saker. Ta små steg i taget och när man utmanar sig kommer den ”farliga världen” bli mindre farlig. Att testa nya saker kommer bli en drivkraft i sig. Var går gränsen?

    Jag tror också att det är viktigt att våga utnyttja sin rädsla för det okända till att uppfylla drömmar och planer för sitt liv som man har. När man stöter på motstånd eller misslyckas med något finns det alla möjligheter för att lösa problemet, lära sig något och utvecklas som människa. Win, win liksom.

    Att tänka om! ”Jag fixar det här” 

    Om man tänker att man inte klarar av något så kommer det mest troligt bli så också. Jag tänker att det är viktigt att kunna se möjligheter istället för att låsa fast sig vid att man inte klarar av det.

    • Att misslyckas är inte att försöka och det sen inte går. Att misslyckas är att inte ens våga försöka.
    • Inget behöver vara perfekt. Var snäll mot dig själv! Perfekt existerar inte!
    • Att saker och ting inte blir som man tänkt sig behöver man vara inställd på. Då slipper man bli besviken.
    • När saker och ting går emot, ta det inte personligt!