Idag åkte jag, Rickard, A och I till Birgittas udde. Birgittas udde är dels en historisk plats och dels en rundslinga på Östgötaleden. Det är också en del av Pilgrimsleden Birgittaleden.
Lite fakta om Birgitta uddes rundslinga:
- Var: Vid sjön Boren och i närheten av Ulvåsa slott.
- Längd: 4,5 km.
- Svårighetsgrad: Lättvandrad på grusvägar.
- Parkering: Parkeringen ligger 800 meter från där rundslingan börjar. Annars är själva rundan bilfri och man får bara åka med bil där om man ska till något av torpen som finns längs med vägen.
Vid den här skylten kan man välja att följa leden åt vänster eller åt höger. Vi valde vänster men tar man åt höger så kommer man fram till Ulvåsa slott. Otroligt maffig byggnad som vi bara observerade på avstånd från bilen.
Den första historiska plats vi kom till var Galgbacken. Det var tättbevuxet så ingen av oss ville knata upp där. Rickard och barnen fortsatte vidare medan jag läste så jag fick sedan springa i kapp dom.
Efter att ha gått några hundra meter kom vi fram till Tegelslagartorpet och i hagen gick det ett gäng får och betade. Under 1800-talet låg det ett tegelbruk här där man grävde lera direkt ur marken för att tillverka tegel. Det finns tyvärr inget kvar av bruket nu mer än gropar som var omöjliga att se i det höga gräset.
Vi fortsatte vidare och kom fram till ett vägskäl där vi kunde svänga vänster eller höger. Vi valde återigen vänster. Här ska man om man vill komma snabbare till Birgittas udde följa vägen åt höger/neråt istället. Längre upp längs vägen finns ett sådant gulligt torp. Kunde inte fota eftersom det var en massa människor där just då. Uppförsbacken här trodde jag aldrig skulle ta slut…
Dock så fotade jag ett annat gulligt torp som enligt skylten heter Dalen. Drömde mig bort till att själv ha ett litet torp så där mitt ute i skogen.
Till slut var vi framme vid huvudmålet: Ulvåsa medeltida borg som anlades i början av 1200-talet. Skulle det vara en riktig ruin eller bara stenar? Och jodå, visst var det en ruin. Det som finns kvar är vallgraven som sannolikt varit betydligt djupare och så källaren.
Gick längst ut på udden. Där var det några som fiskade och så såg vi på avstånd ett gäng segelbåtar. Tror det var en seglartävling då vi hörde speakern över sjön.
När vi var nöjda med titten här fortsatte vi tillbaka mot bilen igen. Under hela rundan föll det ett stilla regn. En solig dag hade platsen varit 100 gånger finare. Solglitter gör allt vackrare. Hur som helst, regnet lockade fram små, små bebisgrodor som ingen av oss ville trampa på. Lurigt dock att se dom eftersom de såg ut precis som stenarna.
Vilken härlig vandring ni fick och mycket intressant att se längs vägen. Så härligt!