Ikväll sprang jag ett lopp igen tillsammans med Rickard och A. Men innan vi går in på loppet och känslan där måste jag berätta om lite knasigheter jag tänkt och gjort under dagen.
- Först min lilla bil, Agda. Älskar den men just idag får den faktiskt rött kort. Efter byte av den tredje sensorn finns felet fortfarande kvar. Eller så är det kanske verkstan jag ska ge rött kort som inte kan lösa problemet åt oss.
- Jag blev biten av en nyckelpiga. Bits nyckelpigor tänkte jag och var tvungen att googla. Och jodå, det kan de visst göra men det är inte farliga bett.
- Jag tog en banan för att få lite energi. Kollar mig sedan runt efter en papperskorg och ser sedan att den fanns rakt framför mig.
- Jag hade lite otur när jag tänkte i morse. ”Jag kan åka till jobbet i utsläppt hår, jag ska ju bara jobba administrativt.” Väl på plats på jobbet kom jag på att jag ska ju springa ikväll och inte har möjligheten att åka hem emellan. Tänkte först klippa av en bit tubifast men kom sedan på att vi har en liten ”nödfallslåda” med tofsar. Det fick bli en rosa tofs.
Soptunnan som fanns rakt framför mig….
Plåt-Niklas i folkparken!
Blå himmel blå outfit. Det roliga var att vi alla hade någon nyans av blått på oss.
Sofialoppet är ett lopp som skapades till minne av Sofia Lindqvist som dog i cancer. Det är ett lopp på fem kilometer i Norrköping med start och mål i folkparken. Man väljer om man vill skänka sin startavgift till barncancerfonden eller till cancerfonden. Ikväll berättade de att överlevnaden hos barn med cancer ökat till 88%. Det tyckte jag är riktigt bra!
Så då ska jag berätta om min lopp-upplevelse. Känslan under uppvärmningen var mer hur det ska gå egentligen? Hela min kropp sa nej tack. Inte bara mina ben utan också det mentala. Jag frös och var bara allmänt opeppad. Fem kilometer kändes väldigt långt och ännu värre kändes det när jag tänkte på den där sista backen som jag vet är hemsk.
Men jag värmde upp en vända med Rickard och en med A och efter rundan med A fick jag faktiskt lite mer energi. Snart var det dags för loppet men först den officiella uppvärmningen på fem minuter, lite information kring själva loppet och så den officiella minuten med handklappning. Tills slut fick vi springa iväg. Om känslan under uppvärmningen var hemsk så var känslan när starten gick något helt annat. Skulle jag kanske lyckas komma under trettio minuter igen på fem kilometer? Jag kände mig pigg förvånansvärt länge och den sista backen sprang jag uppför som ingenting. Nåja, nu överdriver jag väl en aning men i jämfört med förra året då jag behövde gå så kände jag mig starkare och piggare. I slutändan sprang jag på två minuter och 6 sekunder snabbare jämfört med förra året. Det är jag väldigt nöjd med. Däremot är jag inte nöjd med hur kilometerskyltarna var uppsatta. Det diffade med fyrahundra meter vid i alla fall två av markeringarna. Jag sprang inte tre kilometer på 15:46 exempelvis…
Jag är jättenöjd i slutändan! Och ska tydligen lägga in någon avslappning… 😛
