Östgötaleden: Orrnässlingan

  • Var: Leden börjar mitt i Ödeshög och leder sedan ut på en vacker tur längs med Vättern och fornminnen längs en kulturstig.
  • Längd: 10 km
  • Svårighetsgrad: Lätt till svår skulle jag säga.
  • Parkering: Rekommenderar att parkera bilen inne i Ödeshög. Där finns en 12 timmars parkering och där är det lätt att välja håll då parkeringen ligger längs med leden.
  • Markering: Orangea Östgötaledsmarkeringar

Idag åkte jag och Rickard till Ödeshög för att gå Orrnässlingan, en del av Östgötaleden. Vi parkerade bilen och valde sedan att gå upp genom rondellen och fortsätta. Här gick vi mitt i Ödeshög någon kilometer innan vi fortsatte på asfaltsvägen bort till Svämb.

Bron vid Svämb

Efter fotopausen vid Svämb fortsatte vi längs med grusvägen. Här blåste det iskalla vindar så mitt hårband från Stronger värmde gott. Kommer fram till en gård. Gillade verkligen de röda väggarna och de gröna detaljerna. Tyckte dock att det var lite läskigt med de där stora tjurarna för elstängslet var inte högt. Om de ville hade de lätt kunnat ta ett kliv rätt över. Tvärsöver hagen kunde man se Orrnäs bränneri. Jag har zoomat in för att kunna se lite mer hur det ser ut.

Vi kom dock förbi tjurarna och så ledde vägen fram till ett gulligt rött hus där vi skulle fortsätta. Kändes nästan som att kliva in på en tomt men leden gick där.

Och här kommer vi till ledens första krävande del. Leden ledde oss nerför trappor och längs med kulturstigen. Kulturstigen är ungefär 600 meter och det är fascinerande hur dåtidens människor kunde skapa fungerande kvarnar och en såg mitt i den steninga terrängen.

Jag tror jag fått fornminnena i rätt ordning. Lagom till vi kom ut ur skogen så tittade solen fram igen. Men här blev vi återigen påminda om hur mycket det faktiskt blåste. Inne i skogen i lä, där kändes det inte.

Det syns verkligen inte på mina bilder hur mycket det faktiskt blåste. Vättern var vild!

Här fick vi njuta av vågskvalp en bra bit och när vi följt markeringarna i ett par kilometer fanns det helt plötsligt ingen i direkt anslutning till stigen. Skulle vi gå vänster eller höger? Valde svänga vänster och till slut hittade vi en markering. Går man från andra hållet är det inte lika klurigt. Här fick vi följa grusvägen ett tag och sedan skulle vi gå igenom en hage. Vi följde stigen men det var lite på känsla. Gick vi rätt? Men jodå, när det inte finns några avtagsstigar är det ju bara att följa stigen men riktigt så lätt var det inte.

Så när vi kom ut ur bokskogen kom vi fram till Öninge Hamn. Så vackert. Här finns också en toalett om man behöver.

Här fick vi knalla uppför en riktigt brant backe och därefter var det bara att följa asfaltsvägen tillbaka till Ödeshög. Vi packade in oss i bilen och besökte Ellen Keys Strand och Alvastra klosterruin. Men det får nog bli ett eget inlägg.

Jag som inte ens gillade fotboll….

Godmorgon!

Det är måndag och sista hela veckan i september. Nästa vecka skriver vi oktober. Ute skiner solen och det är elva grader. Jag och Rickard ska passa på att ta oss ut på någon vandring. Som vi har längtat efter en skogsrunda. Senaste gången var Älvarumsleden.

Varje dag kan man få lite inspiration i Jetpacks app. Om man inte vet vad man ska skriva om så är det perfekt. Igår upptäckte jag att man kan svara på frågorna via datorn med och då få med denna lite snitsiga ruta:

Dagligt skrivförslag
Vad är en sak du önskar att du hade börjat göra tidigare i livet?

När jag var barn försökte jag springa i spåret på idrottslektionerna. Men det där att jogga lugnt och försöka hålla det tempot existerade inte. Istället sprintade jag iväg och hur långt orkade jag då? Inte alls såklart. Löpning förknippades därför mest med dålig ork och dålig kondition. I högstadiet hade jag en period när jag och en klasskamrat sprang spåret istället för de vanliga gympalektionerna. Med lärarens godkännande såklart. Bollsporter var nämligen ingenting för mig. Kanske att det hade varit roligare om inte klasskamraterna klagade när jag ändå försökte men misslyckades. ”Men Hanna” fick jag höra till leda. Den enda bollsporten där jag faktiskt hade roligt var handboll. När jag var barn brukade jag och pappa titta på handboll tillsammans. Vem kommer inte ihåg Ljubomir Vranjes aka ”Köttbullen”.

Så för att svara på frågan, jag hade helt klart börjat med löpning tidigare. Men det är ju utifrån mitt nu-läge. Aldrig hade jag kunnat ana som tonåring att jag skulle både springa lopp och dessutom döma fotboll. Jag som ogillade fotboll så starkt och såg inte alls meningen med att jaga en boll. Men 2027 har jag dömt fotboll i tjugo år. Kan du tänka dig det? Minns de första åren där det var svårt och jag tänkte efter varje säsong att ”men jag kör nästa år med”. Och nästa och nästa…. HÄR har jag faktiskt skrivit ett inlägg med min fotbollsresa. Inlägget skrevs 2015 och inte kunde jag väl tro då att jag skulle fortsätta elva år senare… Inlägget delades också av Svenska fotbollsförbundet. DET kändes stort. Lilla jag liksom.