Godmorgon!
Det är måndag och sista hela veckan i september. Nästa vecka skriver vi oktober. Ute skiner solen och det är elva grader. Jag och Rickard ska passa på att ta oss ut på någon vandring. Som vi har längtat efter en skogsrunda. Senaste gången var Älvarumsleden.
Varje dag kan man få lite inspiration i Jetpacks app. Om man inte vet vad man ska skriva om så är det perfekt. Igår upptäckte jag att man kan svara på frågorna via datorn med och då få med denna lite snitsiga ruta:
När jag var barn försökte jag springa i spåret på idrottslektionerna. Men det där att jogga lugnt och försöka hålla det tempot existerade inte. Istället sprintade jag iväg och hur långt orkade jag då? Inte alls såklart. Löpning förknippades därför mest med dålig ork och dålig kondition. I högstadiet hade jag en period när jag och en klasskamrat sprang spåret istället för de vanliga gympalektionerna. Med lärarens godkännande såklart. Bollsporter var nämligen ingenting för mig. Kanske att det hade varit roligare om inte klasskamraterna klagade när jag ändå försökte men misslyckades. ”Men Hanna” fick jag höra till leda. Den enda bollsporten där jag faktiskt hade roligt var handboll. När jag var barn brukade jag och pappa titta på handboll tillsammans. Vem kommer inte ihåg Ljubomir Vranjes aka ”Köttbullen”.
Så för att svara på frågan, jag hade helt klart börjat med löpning tidigare. Men det är ju utifrån mitt nu-läge. Aldrig hade jag kunnat ana som tonåring att jag skulle både springa lopp och dessutom döma fotboll. Jag som ogillade fotboll så starkt och såg inte alls meningen med att jaga en boll. Men 2027 har jag dömt fotboll i tjugo år. Kan du tänka dig det? Minns de första åren där det var svårt och jag tänkte efter varje säsong att ”men jag kör nästa år med”. Och nästa och nästa…. HÄR har jag faktiskt skrivit ett inlägg med min fotbollsresa. Inlägget skrevs 2015 och inte kunde jag väl tro då att jag skulle fortsätta elva år senare… Inlägget delades också av Svenska fotbollsförbundet. DET kändes stort. Lilla jag liksom.