Det här med motivation är intressant att fundera över tycker jag. Jag kan vara totalt omotiverad och inte vilja röra på mig en centimeter. Men så hittar jag rätt knapp att trycka på och jag får energi. Hjärnan är rätt så lättlurad. Det gäller bara att hitta rätt knappar. Mina kan exempelvis vara att tänka:
- ”Du behöver bara springa en kilometer”. Av bara farten blir det några till och motivationen kommer ofta av att börja.
- ”Om du tränar idag så slipper du träna imorgon”.
- Ibland fungerar det att tänka ”det är inte jobbigt, du bara tror det”.
- I nerförsbackar tänka ”vila, vila, vila” och låta benen rulla.
Under tiden jag tränar så funderar jag ofta på varför jag utsätter mig för det när det är så jobbigt. Hur många gånger har jag inte velat strunta i allt vad träning heter och ”vila mig i form”? Men det spelar ingen roll hur tungt det är under tiden. Jag hittar på något sätt alltid motivation om det är planerad träningsdag och jag på förhand bestämt att jag ska träna. Att träna fast jag inte vill ger på något sätt motivation. Jag tror nämligen inte att det går att vänta på motivation, det är bara att börja!
Jag har jättesvårt att hitta träningsmotivation, tyvärr. Vi tränar i perioder, lyckas hålla igång någon månad eller så, och sedan tappar vi det … Har accepterat att det är så nu. Kanske bättre att träna ibland än aldrig ändå, även om regelbundenhet förstås vore mer önskvärt … 😉
Visst är det svårt med motivation. Jag tror att ända sättet att bibehålla vanan är att fortsätta fast man har tusen ursäkter till att inte träna. Men det
är svårt och kräver en del disciplin. Jag har ju min fotboll som alltid fungerar som inspiration.
Precis så är det! Dina fyra punkter är faktiskt motiverande. Tycker jag. Dessutom är löpning/stretching/pilates delar av ditt liv, eller kalla det en livsstil. Har man en gång börjat och lärt sig fördelarna vill man nog inte ge upp.
Nej jag vill inte ge upp. Det ligger inte för mig, oavsett vad det handlar om.
Genom åren har jag lärt mig att motivation aldrig kommer självmant. Det är ändå så skönt att ha vetskapen om att man aldrig ångrar ett motionspass efteråt. Även om joggingturer för mig är ett minne blott gäller samma sak med en rejäl promenad, kaffet smakar ljuvligt efteråt.
Precis så är det. Tycker det är så många som väntar på att motivationen ska komma men det lär den inte göra. Det är bara att börja. 🙂