Ska jag skratta eller gråta?

Nu börjar jag komma in i det på allvar att hålla i kurserna. Vi är fyra instruktörer men alla kommer inte vara med i alla grupper. Det var lite rostigt där i början i första gruppen men nu så. Det är så kul! Tidigare år så har de två avdelningarna som är på samma plan haft hjärt-lungräddning tillsammans men i år görs den istället tillsammans med lungans mottagning. Så skoj att få lära känna alla som jag inte ser på daglig basis.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vi kan då säga hej till årets tredje skada/överbelastning. Lagom till min skada som jag haft sedan i maj i stort sett läkt så får jag ont i  mitt högra knä. Jag kan inte böja på knäet, jag kan inte gå i trappor och jag kan inte böja mig ner mot golvet på ett normalt sätt. Tur att jag ändå är rätt smidig i baksida lår så jag mår golvet med raka ben…. Men så glömmer jag bort mig, gissa om det då gör ont…

Men det är inte bara tråkigt:

  • jag kan inte sätta mig på en stol på ett normalt sätt. Jag måste göra en pistol squat för att komma ner utan att det gör ont. Med andra ord så kommer jag bli väldigt stark i mitt vänstra ben.
  • att det är min högra sida som är dominant som gör ont. Det innebär att om stärker min vänstra sida kommer jag kanske bli mer jämnstark.
  • jag kan fortfarande stretcha utan någon smärta.
  • Jag kan ironiskt nog springa. Var med på träningen med domarklubben. Sen att jag blev väldigt ensam är en annan sak. Det var ett grymt bra pass men det är mentalt jobbigt att bli så ensam.

Vad gäller passet med domarklubben känner jag mest för att gråta. Sett till min form så var det ett riktigt bra träningspass. Vad gäller min självkänsla var det en katastrof. Jag har nog aldrig känt mig så dålig. Anledningen till att jag kände mig så dålig var för att jag var så långsam. Det är såklart okej att springa efter sin förmåga och utifrån sina förutsättningar göra sitt bästa. Det är iallafall vad jag hade sagt till någon annan som kände som jag. Känslan är att jag inte vill vara med igen. Just för att jag är så mycket långsammare. Deppigt värre kan jag avsluta just det här stycket med att konstatera.

När jag kom hem så åt jag mat och efter maten stretchade jag mina trettio minuter. Jag behövde det verkligen och kunde slappna av.

Vändningen kanske?

Jag har lite att berätta om vad gäller min måndag. Vi börjar väl från början kanske. Dagen startade med att jag fick en impuls att kapa av mitt hår. Det blev minst en dm kortare och säkerligen väldigt ojämnt. Men mitt hår är vågigt och jag har det alltid mer eller i en hästsvans. Kollegorna som jag berättade om det för tyckte inte att det var så farligt. Tur för mig, haha. Jag gör så där nån gång i halvåret och så ångrar jag mig varje gång. Man kan inte vad gäller vissa saker lära gamla hundar att sitta….

När jag kom till jobbet fick jag hjälp av snälla kollegor att flytta möbler och göra rummet redo för utbildning i HLR. Där ingick också att hämta utrustningen som behövdes. Fick en sådan fin pin av bästa C:

Jobbar med lungsjuka patienter så den där texten passar ju perfekt. Hur som helst, runt en timme innan kom den andra instruktören. Vi pratade ihop oss, kontrollerade att allt fungerar som det ska. Utbildningstillfället är på 2,5 timme. Det som ingår är teori kring SBAR (ett sätt att rapportera), handlingsplanen för HLR och kedjan som räddar liv. Vi har också med akut omhändertagande, A-E. Sedan ska deltagarna såklart öva på allt som ingår i handlingsplanen: kontrollera medvetande/andning, larma och sedan starta HLR med kompressioner och inblåsningar. Akutvagnen och defibrillatorn gås igenom och så får deltagarna öva allt dom lärt sig i tre scenarios med olika fokus. Det blir ett gediget program. Vi hade två grupper idag och det blev riktigt bra. Kul att vara igång.

När jag kom velade jag så dant kring träning och Rickard gav mig en massa förslag. Till slut landade jag in att faktiskt försöka jogga lite. Och vet du att för första gången känns det som att det håller på att vända på riktigt. Jag kunde jogga i fem minuter innan det ens kändes någonting. Sen gjorde det lite ont men verkligen ingenting i jämförelse med hur ont jag har haft tidigare. Kom fem kilometer på 35 minuter. Men då varvade jag med gång också. Det känns verkligen som att den senaste veckans dagliga stretch var det som behövdes. Efter dagens träningspass stretchade jag, åtta dagar i rad nu.

Till kvällsmat hade Rickard lagat pannbiff. Testade viltgelén till och det var så gott. Otippat med tanke på att gelén var baserad på rönnbär. Aldrig ätit rönnbär och jag hade nog inte testat om det inte fanns med en burk i korgen som Rickard fick i lördags.

En färgsprakande fredag

Först mina bidrag till Lillasysters

Visst passar bilderna in på temat färgglatt! Smarriga grönsaker till kvällens chiliconcarne och så röda bär i min fina gran. Jag är precis lika glad för min fina gran som jag var förra året. Tycker också precis som förra året att det inte behövs några mer dekorationer.

Under adventstider/juletid blir det lite knasiga matvanor. I morse åt jag en lussekatt ihop med min yoghurt med päron. En av läkarna har slutat så det blev en hel del gofika. När jag började jobba på sjukhuset så trodde jag att det skulle bli mindre snaskigheter. Hehe, jag hade fel. Det har snarare varit tvärtom och det lustiga är alla som vill bjuda på något gör det på samma dag. A hade med sig snickersrutor, S som gjorde sin sista dag hade också med sig godsaker och så läkaren då som hade med sig sitt. Jag hade administration med en ny kollega så jag hade verkligen fullt upp. Det tar sin lilla tid att gå igenom allt som de nya behöver veta. Tänkte vi skulle bli klara till lunch men jag hade fel.

Ikväll har jag styrketränat. Dammade av mina hantlar för att få till lite styrka för armarna med. Jag är ruskigt svag i armarna eftersom jag tycker det är så tråkigt att träna just armar. Har också stretchat 30 minuter. Känns så skönt för kroppen och jag är glad att jag hållit i fem dagar i rad.

PS: Lussekatten kanske också passar in på färgstarka november. Och min vattenflaska…. DS.

Nystart med stretch och rörlighet

Bilderna ovan är från förra hösten. Visst passar de bra in på Lillasysters tema:

Nu har jag kommit igång med min stretch igen. Jag har precis avklarat dag tre i Devis 30-dagars utmaning som jag skrivit om så många gånger vid det här laget. Kanske finns någon ny läsare här och det är den HÄR utmaningen jag kör. Som du som läst här länge vet om har jag ju svårt för yogaflum men Devis klasser har perfekt fokus på stretch och att andas. Stänger av när hon kommer till meditationen på slutet. Den klarar jag inte av.

Trots att jag har haft långa uppehåll från stretchen har jag inte fått tillbaka min ryggvärk eller smärtan i höfterna som var ett stort problem så länge., Den värken var anledningen till att jag över huvudet taget valde att testa. Med tanke på resultatet var ju mitt problem väldigt enkelt men det förstod inte fysioterapeuten som jag träffade. Han sa rakt ut att han inte kunde hjälpa mig och så var det med facit i hand så enkelt.

Nu känner jag mig så där mosig i huvudet men på ett bra sätt. Har borstat tänderna och bäddat ner mig under täcket med datorn i knät. Tänkte besöka blogglandia en sväng innan jag somnar.

Smygstartar novent och annat från dagen

Det är torsdag kväll. Jag vaknade tidigt när klockan ringde och funderade på varför den behövde göra det när jag är ledig. Kom sen på att I skulle till skolan. Läste ett inlägg hos Clara om novent och det man kan göra för att smyga in myset en aning. Kom då att tänka på mina grankvistar, de fick ackompanjera mina vita blockljus. Men tycker helt klart att det fattas något rött.

Som du vet så ska jag bli instruktör för domarna. Till nästa år kommer det ske en del förändringar i utbildningen. En hel del kommer nämligen ske digitalt istället. I dag satt jag och gjorde några av momenten på steg 1. (Domarutbildningen är uppdelad på fem steg och det som avgör om man får klättra uppåt är inte hur länge man dömt utan hur bra matchledare man är). Det är ett gediget material om kommer ta sin lilla tid. Jag har ett par veckor på mig att gå igenom allt.

Jag har varit otroligt trött idag så det satt långt inne att ta tag i någon form av träning. Kände dock att jag ”måste” eftersom jag ska ut och döma cup i helgen. Så det blev 4 kilometer på crosstrainern som uppvärmning och så körde jag styrka explosivitet. Igen…. Avslutade med 30 minuter stretch som kändes fantastiskt skönt.

Jag och Rickard hjälptes åt med maten. Han gjorde pannbiffarna och jag skalade potatis och fixade rårivna morötter. Jag hade tur, det blev en liten portion kvar som jag kan ta med mig till matlåda imorgon.

Lite duktig flicka och så stretch på det

Jag började på ett helt annat inlägg ikväll. Kände sedan att det blev lite för personligt men ändå inte och la inlägget i utkastmappen istället. Kanske jag delar det en annan dag eller kanske inte alls. Kanske att någon av tankarna får vara med i min sammanfattning av veckan på söndag. Vi får se helt enkelt. Det är egentligen inget allvarligt utan mer tankar kring krav och förväntningar och att känna mig som den duktiga flickan som förväntas kunna allt. Men nog om det. Att dela att det har varit en intensiv start på veckan, det känner jag däremot att jag kan skriva. Passade på på jobbet att kolla min syresättning när jag lutade mig framåt vilket varit det största problemet. Den låg så fint på 98% och pulsen låg på låga 60 slag/minut. Då hade jag ändå hållit igång hela morgonen och tagit min nocco (som jag absolut inte är motiverad att sluta med…) Så cellerna får helt klart syre även om det känts som något helt annat. Kanske det bara sitter i huvudet, eller kanske inte. Slog mig nu att det säkert bara är förkylningen som stökade till det.Testade en av mina favoritklasser i kväll och det gick alldeles utmärkt. Under tiden jag stretchade fick jag en paus från alla tankar som snurrar runt. I morgon är jag ledig. Det blir en lugn dag med lite röj och fix och så ett möte på ett av barnens skola. Hoppas du får sova gott i natt.

Ett försök till en stund på mattan….

Jag har inte stretchat på ett tag. Det har sina konstiga anledningar. De senaste gångerna som jag försökt har jag fått problem med att andas. Det konstiga är att jag inte alls tar ut samma rörelseomfång som tidigare men jag kan ändå inte andas. Jag har tänkt att nu har jag fått vena cava syndrom. Alltså att det är en förträngning i övre hålvenen som gör att hjärtat inte får tillräckligt med syre. (Ja, jag är lite yrkesskadad…..) Jag har också tänkt att min mage är för stor och trycker på diafragma så att jag av den anledningen inte kan andas. Magen har dock inte blivit större, den är lika plufsig som den varit de senaste åren.

Så jag kan alltså springa, köra tuffa explosivitetspass och bara bli så där lagom andfådd som jag blir av jobbiga träningspass men inte stretcha. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva men jag kan rent fysiskt inte andas. Skulle vilja ha en mätare som kan mäta syrehalten när jag stretchar för att se om det bara är en känsla eller om jag faktiskt sjunker i min syresättning.

Ikväll försökte jag men fick avbryta efter bara några minuter. Nu har jag suttit och skrivit det här inlägget en stund och jag känner fortfarande att andningen är konstig. Det sätter sig ju i huvudet med. Vem vill utsätta sig för något som ska vara avkopplande men som känns värre än ett tufft löppass?

Att andas i fyrkant

Idag känns det extra skönt att det är fredag. Jag är verkligen trött och längtar efter helgens sovmorgnar. Fredagar är ofta extra intensiv och idag var inget undantag. Så därför passar det bra att prata om att andas i fyrkant eller box breathing.

Första gången jag stötte på det här uttrycket var när jag körde en 30 dagars yin yoga-utmaning. Märkte direkt hur effektivt det var för att lugna ner mig, gå ner i varv och .

”Box breathing” innebär:

  • Andas in lugnt genom näsan i fyra sekunder.
  • Håll andan i fyra sekunder.
  • Andas ut långsamt i fyra sekunder.
  • Håll andan i fyra sekunder.

Repetera ett par minuter. Ett enkelt sätt att komma igång är att föreställa dig en fyrkant. Tänk dig att du ritar en linje uppåt medan du andas in, håller stilla på översta sidan, ritar neråt när du andas ut och stannar till på nedersta sidan. På så sätt blir andningen mer konkret och lättare att följa.

Under det där första passet kände jag verkligen hur effektivt det var. Bara några rundor med andningen gjorde att kroppen slappnade av och tankarna blev lite mindre intensiva. Det är verkligen inte krångligt.

Jag tar till den här andningstekniken när jag inte kan komma till ro, till exempel när jag inte kan sova eller när jag behöver landa mellan olika saker i vardagen. Men mest uppskattar jag det i början av ett stretchpass. Jag hittar fokus direkt utan en massa krusiduller. Har du testat någon gång?

De bästa av favoriterna

Jag måste tipsa om favoriten av alla: legs up the wall. Så fort jag lägger mig tillrätta går kroppen ner i varv. Den här övningen är lätt att göra, kroppen går ner i varv och det är inga problem att vara här och nu.

Så här gör du:

  1. Lägg dig på rygg nära en vägg.
  2. Svinga upp benen längs väggen och låt höfterna komma så nära som känns bekvämt.
  3. Vila armarna utåt sidorna eller på magen. Min favorit är att sträcka ut armarna åt sidorna.
  4. Blunda, andas lugnt och stanna så länge det känns bra.

Varför är den så bra?

  • Minskar svullnad och trötthet i benen genom att cirkulationen förbättras
  • Ger avkoppling och sänker stressnivåer.
  • Förbättrar sömn och hjärnan går ner i varv.
  • Lindrar spänningar som finns i rygg, höfter och baksida lår.

Bonus: stretcha också insida lår genom att föra benen åt sidorna så mycket du kan. För baksida lår och utsidan av höften genom att lägga upp benet det andra knät. Gör såklart på båda sidorna.

Omtag/Nystart

Jag har inte kunnat motivera mig till att göra något vettigt i dag. Förutom att laga mat till barnen vill säga. Inte ens solen kunde motivera mig att ta mig ut på en längre promenad. Latmasken fick helt klart styra så jag tog bokstavligt talat bara en promenad på cykelvägen runt huset. Det blev max 500 meter.

Jag har varit en slarva med stretch och rörlighet. Igår startade jag om med Devis (<<LÄNK) 30 dagars utmaning. Check på dag två på min nystart. Igår var det härligt och jag slappnade av rejält, ikväll hade jag en helt annan känsla. Det gjorde ont överallt och ingen ställning kändes bra. Får hoppas på bättre känsla imorgon. Jag känner så starkt att jag behöver både styrketräning och rörlighet och just nu blir det bara löpning. En sak i taget.