Första oktober

Idag skriver vi första oktober. Vilken fantastisk höstmånad vi haft, soligt och varmt. Jag känner mig inte som samma person idag som jag var första september. Det är så mycket som hänt och det är lätt att fokusera på det som har känts negativt. Men det slog mig när jag satt i bilen på vägen hem från Mari att det har hänt så mycket positivt och jag har lärt mig så mycket nytt. Mycket har hänt som inte hade hänt om jag inte tagit mig själv i kragen och vågat utmana mig själv.
September var månaden då….
– Jag knöt nya kontakter och återupptog kontakten med gamla vänner.
–  Fått nya insikter varje dag som hjälpt mig framåt.
– Jag har en konkret plan på vad jag måste göra framöver.
– Jag har testat många nya smarriga recept. Där mina LCHF-frallor var den stora vinnaren. Frågar du Samuel så var de ingen hit, haha.
– Bloggen har fått nya läsare. Så galet roligt. Tack så mycket! <3
– Månadens mest lästa inlägg var ”Det handlar inte om att sälja”.
– Månadens bästa inlägg enligt mig är ”Att vilja bort men inte vara beredd att ta steget” Ett inlägg som kan ses som provocerande vilket var meningen. Jag ville väcka tankar.
I oktober ska jag
– Fortsätta på den inslagna vägen, ingen återvändo.
– Åka till Stockholm på inspirationsdag.
– Hjälpa de jag har i mitt team att komma framåt
– Fortsätta att jobba med mig själv.
– Träna. Nu är fotbollsäsongen i princip slut så nu kör jag igång med min utmaning. Ingen återvändo med den heller.
Nu kör vi järnet. Ni hänger med va?
 

En tänkvärd kommentar

”Hej,
ny läsare här. Tycker det var bra med steg för steg foton på träningen med pilates boll, det kändes generöst. Kroppshets etc är ett så svårt ämne, för någon är det sporrande och för en annan tvärtom – det vitkigaste är väl att du kan stå för det du skriver. Sen kan jag väl reagera på att det inte är så ”ödmjukt” men jag vet också att det beror på min egen bakgrund där livet bjudit på för många hårda smällar. Jag tror heller inte att du menar att folk ”bara ska ta och rycka upp sig” men jag kan förstå om den som lever med svärta ser det så. Var sann mot dig själv. Skriv om det du tycker om.”
Jag fick en kommentar i natt som jag började att skriva ett svar på men så kände jag att kommentaren får ett eget inlägg istället. En intressant och tänkvärd kommentar som jag blir glad över att få för jag vill ändå få respons på det jag skriver. Jag skriver alltid utifrån mig själv och mina upplevelser och det som är inspirerande för mig. Jag skriver det som jag vet att jag kan stå för i alla lägen. Det som känns minsta tveksamt skriver jag inte om, just för att jag vill att det ska vara byggt på en ärlig grund. Jag vill aldrig komma med några pekpinnar om att man ska göra si eller så.

 Det är många människor som vill ha förändring i sitt liv. De vill ha bättre hälsa, komma igång och träna, kanske hitta kraften och motivationen till att ta tag i att hitta ett annat arbete som de trivs bättre med osv. Mina inlägg kommer av en ärlig vilja, längtan och passion att ge något till andra människor. Jag har inga baktankar med mina inlägg, det handlar enbart om inspiration och motivation för den som vill. Den som känner att mina tips inte är något för dem behöver inte ta åt sig.
 

Att vilja bort men inte vara beredd att ta steget

Hur ofta tänker du:
”jag gör det sen”
”när jag har…. så ska jag….”
”Det är inte rätt tid nu”
”jag har inte tid”
”det är alldeles för mycket omkring mig” 
”Jag gör det sen när det är lugnare”
Vet du vad, Om du hela tiden går omkring och väntar på att något ska hända och skjuter upp saker så kommer du få vänta hela livet. Förändring kommer inte av att tänka tankar om att du vill något annat. Förändring kommer inte av att vänta på att andra ska göra saker åt dig. Eller att vänta på rätt jobberbjudande. Förändring kommer av att göra upp en plan och skrida till handling. Endast du kan förändra ditt liv. Sätt upp ett mål och hitta ditt varför som motiverar dig att fortsätta även när det går uppför. Släng dina undanflykter i papperskorgen och börja jobba för det du vill! Ingen kommer göra det åt dig så det är bara att börja. Börja idag och inte imorgon!
 

Ett första intryck

Hur många chanser tror ni att man får att ge andra ett bra första intryck av sin personlighet och vem man är? Hur viktigt är det första intrycket för er? När man söker jobb är det första intrycker extremt viktigt. Det intryck man ger i sin arbetsansökan är avgörande för om man ska bli kallad till intervju eller inte. Men i vardagen då? Spelar det så stor roll hur man är vid första mötet eller kan man ”ta igen” det senare? Det beror givetvis på vad som händer. En person som är otrevlig och arg eller kommer med plumpa kommentarer har givetvis en hel del att bevisa innan jag kan tänka om. Men generellt så tycker jag inte att det första intrycket är viktigt, att allt står och faller med det.
En av mina ocharmiga sidor är att jag kan vara ganska snabb att tillskriva människor mindre smickrande sidor bara av det första intrycket. ”Hon verkar sur” eller ”hon gillar inte mig” kan jag tänka fast jag vet att egentligen handlar det säkert bara om att vara blyg eller att man inte känner sig bekväm i sammanhanget. Jag är även expert på att tolka in saker i människors tonfall och kroppsspråk. Min känslomässiga radar ser allt. Tror jag ska jag tillägga. Allt kretsar inte kring mig även om mina känslor vill få det till att det gör det. Människor har sina egna personliga problem och tankar som påverkar hur de är och beter sig i olika situationer.Jag tycker det här är intressant att fundera över. Hur tänker ni?

Ett inlägg om motivation och vad som driver mig

I onsdags när vi hade vänner här berättade jag om allt nytt och spännande som jag håller på med. Jag berättade även att när jag läste kursen på forskningsnivå fick jag kommentarer som ”det där kommer du aldrig klara”. Det skapade en vilja av stål och känslan av att de här personen skulle inte få rätt. Då undrade vännen om det är det som driver mig, att andra inte ska få rätt eller om det är något annat.
För mig var det enkelt att svara på. Min motivation och inspiration kommer av att jag verkligen vill hjälpa andra att må bra. En vilja som kommer från hjärtat och inte drivs av pengar utan en vilja som drivs av att vilja göra gott för andra. Jag har hittat något som jag verkligen brinner för.
Men hur håller jag motivationen uppe?
Det är intressant det här med motivation för det går inte att sitta på rumpan och vänta på att motivation ska komma. Man behöver jobba för det. Motivation skapar jag själv genom att träna det där passet som jag egentligen inte vill. Känslorna av att vara stark, pigg och att klara av vad som helst ger mig motivation till att ge mig ut på ännu ett pass och ett till. Sen är jag envis, har jag bestämt mig för en sak så ska det bara genomföras. Nu skriver jag utifrån träning men principen är egentligen samma oavsett vad jag föresatt mig att göra. Min motivation får jag av att bara bestämma mig, lägga upp en plan och sen köra på det tills jag når mitt mål.
Vad motiverar dig?