En tänkvärd text

Jag snubblade över den här texten i Isabellas kommentarsfält och kände att jag vill dela den vidare. Jag vet inte var den kommer från i från början eller om den är sann men det är en riktigt bra text.
Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.
Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret.
Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.
Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!

Det behövs lite vårpepp

Hur glad blir man inte av körsbär i blom…

… barn som leker. (Gammal bild men jag tycker den är så härlig!)
… och färgglada, lyxiga frukostar.
Blogg.se har en utmaning just nu #happichallenge och den vill jag vara med på. Jag tycker ju om att skriva peppiga och glada inlägg så det passar perfekt.
 
 

En inspirerande dag i Stockholm

Den här dagen har jag sett fram emot ända sedan Caroline bjöd med mig. Jag, Caroline, Jenniefer och Malin har varit i Stockholm på en dag med föreläsningar om hur man kan ändra sitt sätt att tänka och se på saker. Dave O´Connor var dagens huvudfokus men även Storbritanniens toppledare Natalie Heeley (inom Forever) och Carla Rieger som är expert på hur man presenterar och väcker intresse inom Networkmarketing som bransch. Natalie berättade om sin resa, om hur hennes mamma jobbat inom Forever i tjugo år och att det tog tio av de åren innan Natalie var redo att börja jobba. Nu är hon Storbritaniens främsta ledare. Hon var så vanlig, en ensamstående tvåbarnsmamma med en dröm om att kunna göra något för sina barn. Det gick att relatera till henne och bli inspirerad. Jag blev så rörd av vissa saker som sades att tårarna brände bakom ögonlocken. Jag var inte ensam om det.  
Det jag särskilt tar med mig från dagen är:
Ändra mina vanor för att förändra mina omständigheter. Gör jag samma saker varje dag kan jag inte fövänta mig något annat resultat än det som jag alltid får. Tänk nytt och i nya banor.
Sluta leta efter det negativa hos andra. Fokusera istället på det som är positivt. Att tänka negativt tar mer energi än vad det ger. Det är bara onödigt.
Det är bättre att vara närvarande än att vara perfekt. Att vara här och nu är definitivt något jag ska fokusera mer på. Det är så lätt att tänka på allt jag ska göra sen samtidigt som jag gör något ”nu”. 
Sist men inte minst slappna av och släpp taget. ´Tänk dig en bergochdalbana som du åker. Vad händer om du håller benhårt fast och blundar jämfört med att sträcka armarna upp i luften och ha ögonen öppna?

Drömmar i bilder

Här har ni mina drömmar i bildformat.
– Mer tid med familjen
– Pilates
– Sommarhus på Gotland.
– Skuldfri
Tänk hur man bara kan fastna för något och sedan ha svårt att släppa tanken på det. Inte kunde jag tro när jag för första gången testade på pilates att jag skulle vilja jobba med det sisådär tio år senare. Imorgon måste det bli ett långt pilatespass innan jag åker till jobbet!
 

Att vara ödmjuk

 

Den viktigaste egenskapen tycker jag när man träffar andra människor är att vara ödmjuk. Att till exempel  hävda att man är ödmjuk är ett tecken på att det är precis det man inte är. En ödmjuk person har inget behov av att häda sig själv eller tro att man är mer förmer än alla andra. Man kommer ingenstans utan ödmjukhet. Det kanske fungerar ett tag men det kommer inte fungera i längden.
En annan viktig egenskap för mig är även att man har förmågan att lyssna på andra människor. Jag vill inte att någon som jag pratar med ska få en känsla av att jag inte hör vad de säger.
Jag är den här personen som i diskussioner ibland inte fått en syl i vädret och när jag väl säger något så är det ingen som lyssnar eller som snabbt viftar undan det jag säger och börjar prata om något annat. Så vill jag inte att någon i min närhet ska känna. Jag vet vilken person jag vill vara, en person som inte använder armbågarna för att ta sig framåt. En person som lyssnar och en person som människor mår bra av att vara i närheten av. Jag tror inte på att armbåga sig fram. Det man vill åstadkomma måste komma från hjärtat, utan hjärta kommer det inte fungera.

Motivation och ett Varför

Jag har stunder där jag funderar över vad jag håller på med och om det är värt allt jobb jag lägger ner. Om det är värt all tid, all frustration och all besvikelse när människor jag tror på säger nej. Jag behöver dock bara påminna mig själv om varför jag gör det och vad jag vill uppnå så kommer motivationen och viljan som på beställning.  Jag tänker på mitt Varför och får ny energi.
Det är därför det är så viktigt med ett starkt Varför. Ett varför där det inte spelar någon roll vad som händer eller hur många som är emot. Man bara gör ändå för att övertygelsen är starkare än människors fördomar och okunnighet. Starkare än tvivel och starkare än känslor av att inte räcka till.  Det finns ingen återvändo, det är bara att köra. Allt jobb och allt slit kommer vara så värt det i slutändan när man är där man vill vara.
 
 

Jag hamnade i en blogg….

…. som jag inte kunde sluta läsa. Jag sträckläste inlägg efter inlägg på mobilen. Jag kunde verkligen inte sluta. Det är inte ofta jag hamnar i bloggar som har den dragningskraften jag pratar om. Jag blev så inspirerad och motiverad. Det var hjärta, passion, inspiration, ja allt som jag vill att min blogg också ska innehålla.
Jag pratar om Caroline´s vän Malin. Hon bloggar HÄR. Hon var med i Stockholm i lördags och jag vågade inte säga hej. Det kommer jag lätt göra nästa gång vi möts.
Bilden lånade jag från hennes instagram: @malin.wiik

Ett litet wakeup-call

Ibland tänker jag inte längre än näsan räcker…. Kommer ni ihåg att jag skrev ett inlägg om att varje nej man får också är ett steg närmare att få ett ja? Idag slog det mig att det ju faktiskt är samma sak åt andra hållet också. Varje litet steg framåt, hur obetydligt det än må kännas är också ett steg närmare min dröm. Allt jag gör idag kommer ge resultat senare på ett eller annat sätt. Med andra ord är det bara att fortsätta jobba´på. Det är skönt att få såna här insikter för det får mig att förstå att det verkligen inte står still.
 

Tänk om jag ger upp precis när jag är framme vid målsnöret

Jag kommer inte ihåg vem av föreläsarna som sa något liknande min rubrik. Jag fick så många tankar och allt hann jag inte skriva ner. Det var något som fastnade med just den här insikten. Tanken gör mig rädd. En rädsla för vad jag skulle kunna missa, en rädsla för vetskapen om att livet kan bli väldigt annorlunda beroende på vilka beslut jag fattar.
– Tänk om allt skulle lossna och gå flera steg framåt precis när jag bestämt mig för att lägga av?
– Tänk om det här på riktigt är det som jag ska jobba med och så går jag och ger upp.
– Tänk om det bara är ett pyttelitet steg kvar och så kastar jag in handduken.
Ihop med mitt starka Varför, min envishet, min vilja, min passion och min längtan att arbeta med hälsa så kommer även den här tanken bli en del av min drivkraft och det som driver mig framåt och fortsätta kämpa för det som jag tror på.
Det är så många som ger upp innan de verkligen gjort allt de kan. Som tänker att ”jag har ju försökt iallafall” eller ”jag gav det en chans”. Men om man ger upp varje gång det inte går som man tänkt sig eller varje gång man stöter på hinder så kommer man inte göra annat än just det att ge upp. Jag tänker inte vara den där personen som ger upp. Jag tänker vara den personen som använder motgångarna till en styrka och drivkraft istället. Som inte låter rädslan bryta ner mig! Det jag drömmer om ska en dag bli verklighet! Ni får mer än gärna hänga med mig!
Berätta gärna vad ni drömmer om! Vad skulle ni vilja göra om till exempel pengar inte var något hinder. Om ni fick välja helt själva och ingen annan bestämde åt er.
 

Första oktober

Idag skriver vi första oktober. Vilken fantastisk höstmånad vi haft, soligt och varmt. Jag känner mig inte som samma person idag som jag var första september. Det är så mycket som hänt och det är lätt att fokusera på det som har känts negativt. Men det slog mig när jag satt i bilen på vägen hem från Mari att det har hänt så mycket positivt och jag har lärt mig så mycket nytt. Mycket har hänt som inte hade hänt om jag inte tagit mig själv i kragen och vågat utmana mig själv.
September var månaden då….
– Jag knöt nya kontakter och återupptog kontakten med gamla vänner.
–  Fått nya insikter varje dag som hjälpt mig framåt.
– Jag har en konkret plan på vad jag måste göra framöver.
– Jag har testat många nya smarriga recept. Där mina LCHF-frallor var den stora vinnaren. Frågar du Samuel så var de ingen hit, haha.
– Bloggen har fått nya läsare. Så galet roligt. Tack så mycket! <3
– Månadens mest lästa inlägg var ”Det handlar inte om att sälja”.
– Månadens bästa inlägg enligt mig är ”Att vilja bort men inte vara beredd att ta steget” Ett inlägg som kan ses som provocerande vilket var meningen. Jag ville väcka tankar.
I oktober ska jag
– Fortsätta på den inslagna vägen, ingen återvändo.
– Åka till Stockholm på inspirationsdag.
– Hjälpa de jag har i mitt team att komma framåt
– Fortsätta att jobba med mig själv.
– Träna. Nu är fotbollsäsongen i princip slut så nu kör jag igång med min utmaning. Ingen återvändo med den heller.
Nu kör vi järnet. Ni hänger med va?