Det här blir det tredje löpningsrelaterade inlägget på rad. Men sedan lovar jag att jag ska fokusera på annat. Hur som helst, ikväll var det dags för årets mittsäsongsträff med fotbollsdomarna. Här vill coacher och instruktörer se att man inte tappat flåset under sommaren. Grabbarna springer 1600 meter på tid och tjejerna springer 1400 meter.
Jag funderade hela dagen på vilket tidsmål som är rimligt, vad jag kan tänkas orka springa. Jag hade förra årets tid och vårens tid för jämförelse men de tiderna är från 1600 meter. Jag ville såklart vara bättre än i våras. Orkar jag springa i fem minuter/km i 1400 meter i värmen? Det är den hastigheten jag springer mina intervaller i på löpbandet men det är inte riktigt samma sak, löpband och löparbana. Drömmen är att lyckas springa på 7 minuter blankt. Men det tror jag blir lite för tufft.
Fyspasset började med uppvärmning och sedan skulle vi sprinta 3*40 meter. Jag fick galet jobbiga förutsättningar för vet du vad jag gjorde när jag kom i mål på den andra intervallen? Jo, jag fällde mig själv på något konstigt sätt, gjorde världens vurpa och skrapade upp mitt högra knä och gjorde illa båda handflatorna när jag tog emot mig. Andra vurpan inom en vecka. Det går bra nu… Så hur som helst. Efter en kort vila var dags att ställa upp för själva testloppet, 1400 meter på tid. Under tiden kände jag verkligen inte att jag hade mer att ge, jag orkade verkligen inte öka. Gissa att jag kände mig ursämst då jag inte lyckades vara bättre än i våras trots bra träning. Men det var varmt, jag gjorde en ordentlig vurpa i sprinten så jag ska vara snäll mot mig själv. Svårt dock…