Kategori: Träning

Kanske inte helt vanlig eftersom kroppen min var klarvaken vid halv fyra. Trots det har jag varit pigg idag och inte fått någon trötthetsdipp. Har väl kanske inte haft tiden att tänka på det heller. Haft mycket att pyssla med. Vill också förvarna om att det här inlägget inte kommer att ha någon vidare struktur. Har bara skrivit ner allt som det kommer.

Fick ett litet bryt vid lunchtid idag. Läste min journalanteckning på 1177 och blev lite nedslagen. Har lite tänkt (knäppt nog) att det skulle stå något annat. Fråga mig inte var det kom i från. Klara var snäll och köpte snask och nocco till mig. Det hade hon verkligen inte behövt men jag blev så glad. Bubbisarna slök jag väldigt fort. Bra uppladdning inför kvällens träningspass.

Ikväll var det dags att gå upp en nivå i Rickards träningschema: 5*800 stod på schemat. Jag tyckte dock att det räckte mer än väl med 4*800. Det är stor skillnad att springa i den farten i 800 meter i stället för 400 meter. Men snart kommer även det att kännas lättare.

Fick kommentaren om kortison till mina handleder. Och nej det är inget förstahandsalternativ. Mina handleder ska kureras med handledsortoser och vila så gott det går. Sen om det inte hjälper med vilan så kanske det blir ett alternativ. Men inte än.

”Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa”. Ja så kändes det när jag använde headset idag. Det var en sån där dag då telefonen ringde i ett och då blev det för mycket. Bra då att kunna använda headset. Men som sagt, jag känner mig ju som någon som jobbar i driven på McDonalds.

Det har jag förresten glömt att skriva om men nu i mars fyllde min blogg 19 år. Nästa år blir den tjugo, galet att tänka på. Min blogg kommer helt klart följa med länge!

Fyra lediga dagar går fort, imorgon är det dags för jobb igen. Idag har jag varit med I till tandsköterskan och så har jag varit hemma hos mamma och pappa en sväng. Tog med wienerbröd och coca cola. Mm, det där wienerbrödet var så gott! Härligt frasigt, så där så det blev smulor överallt. Nåja, nästan i alla fall.

Min ”vårdiga” sida lös verkligen igenom idag. Pappa sa något som jag tyckte var intressant. Men hur uttryckte jag mig, som värsta psykologen: ”berätta mer, det där lät intressant.” Det kröp i både mig och pappa kan jag säga. Jag uttrycker mig inte ens så i mitt jobb så vet inte var det kom ifrån. Missförstå mig rätt psykologer gör ett viktigt jobb men jag vill inte låta som en när jag pratar med min pappa. När jag och pappa pratat någon timme följde jag med mamma och handlade lite.

Det är för övrigt något som händer när solens första strålar börjar värma så här efter en lång vinter. Nu är det visst sommar enligt vissa. Folk blir helt prilliga När jag stannade vid affären så såg jag en tjej som var barbent och hade jeansshorts på sig. Shortsen var så korta att rumpan knappt täcktes. När jag och Rickard kom hem ikväll så var en man ute i bara shorts och t-shirt. Det var åtta grader ute….

Vi var ute och sprang intervaller på löparbanan. 8*400 meter stod på schemat. Det gör helt klart skillnad att springa samma pass utomhus. Det är betydligt jobbigare trots att det var helt vindstilla. Jag valde att joggvila mellan de fyra första intervallerna och sedan gå i raskt tempo mellan de fyra sista. Trots gåvilan fick jag i slutändan en riktigt bra kilometertid. Jag springer snart fem kilometer under trettio minuter. Kanske redan nu. Men det blir inget testlopp än utan jag ska fortsätta bygga kondition ett tag till.

Utmanande är ett ord som sammanfattar mina två senaste dagar. Igår morse fick vi skriva upp våra förväntningar på kursen. Jag skrev tre mål,  bland annat att ha roligt. Det kan man säga att jag har haft. Trots mina jobbiga känslor från gårdagen. Jag läste igenom all feedback igen och konstaterade att det egentligen var väldigt konstruktiva tips som jag fick. Det som jag reagerade på i slutändan var att det blev så mycket. Jag fick dock sluta med flaggan i topp. Men vi ska väl kanske ta min dag från början.

Förmiddagens fokus var att få delta i resterande tre simuleringar (jag kommer blanda lite mellan scenarion och simuleringar men det är alltså samma sak). Jag var observatör i ett scenario och deltagare i de andra två. När man simulerar finns det lite olika dockor som man kan använda. Från väldigt enkla dockor där man egentligen inte kan göra så mycket till dockor som både andas och kan svara på enkla ja och nej-frågor. Allt för att det ska bli lättare för deltagarna att vidta rätt åtgärder. Dockan som kan andas och ha en massa ljud för sig ser ju lite läskig ut:

Jag får associationer till skräckfilmer faktiskt men så är jag ju den lite rädda typen av mig. Efter våra tre simuleringar var det dags för lunch. Kålpudding, soppa eller linsbiff var alternativen. Den där linsbiffen var precis så tråkig och torr som den ser ut att vara. Men tzatzikin var god.

Efter lunchen pratade vi om vilka två scenarion som vi skulle köra igen. Jag ville såklart få gå hem från kursen med en betydligt bättre känsla så jag erbjöd mig. Men jag valde inte samma scenario som igår, istället fick det bli ett scenario med hjärtstopp och sedan omhändertagandet enligt A-E när patienten återfår blodcirkulationen. Jag hade hand om själva scenariot och en annan instruktörskollega skulle ha hand om återkopplingen. Utöver kollegan så var det en tredje instruktör som skulle titta på oss instruktörer och ge feedback. I tidigare simuleringar så har fokus istället varit på deltagarna. Så det var en väsentlig skillnad men så nyttigt och bra.

Lång utläggning, jag fick fin kritik och kunde gå hem från kursen med en bra känsla. Så nöjd! Väl hemma fortsatte jag utmana mig. Först tänkte jag springa på löpbandet, sedan inte alls men tänkte det fick vara någon måtta på latmasken. Så utmanade mig själv genom att jogga i skogen fast det höll på att mörkna. Det fick bli två varv, ett varv i det långa spåret och ett i det korta. Därefter blev det en extra sväng för att få ihop totalt nio kilometer. Jag lät mina ben välja tempot eftersom jag kände mig pigg. Nu när jag kunnat träna lite längre pass känner jag verkligen skillnad på uthålligheten.

Nu kan inte ens jag stå emot vårkänslorna längre. I morse när jag ställde bilen vid tio över sex så var det en tydlig skillnad. Det går verkligen mot ljusare tider. Se bara på bilden ovan!

Jag har i vanlig ordning varit samordnare på jobbet. Hade det relativt lugnt så förberedde mig inför utbildning som jag ska gå nu onsdag och torsdag. Utbildningen handlar om hur man blir bättre på att leda scenarion. Skapade ett fiktivt patientfall och använde mitt ”go to”-namn Agda. Läste även en engelsk artikel om scenarioträning. Den ska diskuteras under utbildningen så kommer behöva läsa den en gång till.

Jag och Rickard pratade om att springa intervaller på bana. Men idag har det blåst riktigt hård vind. Tänkte därför springa på löpbandet. Men när jag åkte hem så sken solen så jag kom att tänka på ett roligt pass att springa ute i spåret: 30 sekunder snabbt och 30 sekunder gång ett varv och sedan ett varv till och då springa en minut och gå en minut. Tanken är såklart att det tempot ska vara s¨å pass högt att det blir jobbigt. Det kan man ju säga att jag lyckades med. Det blev totalt sju kilometer, nu måste mina distanspass bli längre när intervallpassen blir så pass långa. Medan jag sprang mina intervaller så sprang Rickard ett distanspass. Det var mycket folk i spåret, många som vill passa på nu när det börjar bli ljusare.