Som jag skrev i morgonens inlägg gick jag och la mig tidigt igår kväll. Somnade direkt och har nog ändå sovit bra i natt. Jag har varit betydligt piggare idag så både jag och Rickard tänkte jogga lite. Min plan var att springa på löpbandet. Som vanligt liksom för man kan ”inte” springa i minusgrader. Inte heller i mörker…..Men så fick jag bara den där lusten att utmana mig. Få till några kilometers lugn jogging. Och vet du att jag gillade det, både minusgraderna och mörkret. Med rätt kläder var det ju faktiskt hur härligt som helst. Ville egentligen jogga längre än fem kilometer men hade lite ont i min högra fotled så ville inte pressa för mycket. Tror att fotleden beror på att mina löparskor nu sjunger på sista versen.
Summa summarum är att jag är så nöjd! Med tanke på känslan i kroppen igår kändes det rätt långt borta att kunna göra något mer utmanande fysiskt. Från sjukdomskänsla till att kunna ta mig ut och jogga i fem kilometer. Det trodde jag inte igår.
Då kan jag sätta check på dag två i min skyddsombudsutbildning. Vi har pratat om arbetsmiljölagen och fått verktyg för att kunna förändra på våra arbetsplatser. Om behov finns vill säga. Igår skulle vi lämna kvar namnskyltarna. Jag tänkte direkt att det säkerligen skulle vara bordsplacering. Och mycket riktigt, jag hamnade med helt andra personer idag. Det är nyttigt att hänga med de andra deltagarna också. Lite intressant dock att se hur alla drogs till de personer som man hängde med första dagen. Så också jag…. Konstaterade också att jag är en väldigt framåt person, hörs och syns och behöver öva på att backa ibland. Den egenskapen kan nog helt klart göra att jag uppfattas som en lite jobbig person. Samtidigt är det en styrka att faktiskt våga ta plats. Den här reflektionen kanske jag skriver om i ett helt eget inlägg framöver.
När jag kom hem satt jag och Rickard och pratade om allt möjligt och så tog jag tag i dagens träning. Springa intervaller eller jogga några kilometer. Tänkte att springa 400 meter är en bra idé. Rickard tyckte i sin tur att jag skulle utmana mig och springa i betydligt snabbare tempo än vad jag brukar. Jag var skeptisk, testade och konstaterade att den farten jag brukar springa 400 meter är ett bra tempo. Men jag utmanade mig på så sätt att jag körde den farten i en minut*5 och så 2*400 meter. Avslutade med några bra pilatesövningar.
Och så slutligen, Elisas fem en fredag som den här veckan handlar om ditt och datt. Tycker att det var riktigt bra frågor.
Vad väljer du oftast, planera eller ta dagen som den kommer? Tar dagen som den kommer. Det är Rickard som är den som planerar och håller koll. Jag är lite mer ”go with the flow”.
Vad föredrar du, tystnad eller något i bakgrunden? Det beror på dagsformen, ibland är tystnad bästa sällskapet men för det mesta vill jag ha något i bakgrunden.
Vad funkar bäst för dig, ensam tid eller sällskap? Samma
När något blir fel, skrattar du bort det eller stör dig? Skrattar bort det direkt när det händer och stör mig i efterhand.
Vad känns enklast, göra klart direkt eller ta det senare? Jag är helt klart den som skjuter upp och så slutar det alltid med att jag blir irriterad på mig själv för att jag skjutit upp det. Det är egentligen bättre att göra klart direkt. Som igår med mina intyg.
Jag har sprungit lite idag. Eller springa är att ta i, min lufs på löpbandet är inte ens jobbig. Som vanligt joggade jag i 45 minuter, lite snabbare än senast. Det känns mer som att gå en rask promenad och just idag känns det konstigt att det ska göra mig snabbare på sikt. Efter löpningen lagade jag till lasagne igen. Tycker helt klart att den blir godare och godare för varje gång.
Jag och Rickard har börjat se på en svensk serie: Heder med bland andra Alexandra Rapaport och Eva Röse i huvudrollerna. Det är ingen ny serie, kom tydligen redan 2019 och det finns tre säsonger. Serien handlar om fyra kvinnor som driver en advokatbyrå där de fokuserar på utsatta kvinnor. I säsongen försöker de reda ut ett mord och omständigheterna kring det.
Ikväll var det dags för träning med domarklubben igen. Tänkte först skippa träningen eftersom jag jobbar i natt. Men det kändes som en lite för lam ursäkt så jag och Rickard åkte på träningen tillsammans. Det bjöds på ett riktigt tufft pass med löpning, ”idioten” i form av stafett, olika tuffa styrkeövningar och såklart avslutades det med mina fem pilatesövningar.
Tycker det är intressant det där hur kroppen ändå har förändrats till det bättre. Förr kunde jag knappt röra på mig efter löptest. En promenad var jobbigt. Men igår, efter bara en dags vila efter löptestet så joggade jag några långsamma kilometer på löpbandet. Och så konditions- och styrkepasset igår. Men imorgon, eller idag ser jag för klockan är över midnatt så blir det en vilodag. Behöver bara få till lite aktiv vila känner jag.
Både jag och Rickard var helt slut efter helgens kurser, så det blev tidig läggdags. Det som förvånade mig var att jag somnade snabbt och vaknade bara ett par gånger under natten. Kan inte säga att jag kände mig utvilad när jag vaknade men har fått betydligt fler timmars sömn än i helgen.
Jag velade länge om jag skulle springa före eller efter lunch, men valde till slut att ställa mig på löpbandet innan lunch. Med sega ben efter löptestet var det mest jobbigt, men jag joggade ändå trettio lugna minuter. Samtidigt så tittade jag på filmen ”Britt-Marie var här”. Efter maten la jag mig och sov ett par timmar. Att springa före maten var dagens bästa beslut. Taggar då för att jobba tre nätter.
Det känns som att jag landat i vissa insikter i dag. Det kändes helt okej men så från ingenstans blev jag istället ledsen och kände mest för att gråta. Vet inte riktigt vad som hände. Men det är väl den där kluvenheten i att komma till insikt och sedan den där känslan att egentligen inte vara mätt utan vilja mer.
Vilja mer av något som nog ändå kommer vara omöjligt i slutändan. Det här låter såklart väldigt dramatiskt men det handlar faktiskt bara om fotbollen. Vilja mer men ha nått min gräns. När jag bestämde mig för att springa i eftermiddags så landade jag i att det aldrig kommer kännas bättre med löptestet. Jag är där jag är och det är dumt att grotta ner sig i dåliga känslor. Det är bara att springa och så blir det bra med det.
Men jag skulle så gärna vilja få hjälpa de nya domarna att utvecklas. Som en mentor eller handledare, ja ordet spelar egentligen inte så stor roll. Få döma tillsammans med dom och att få dela med mig av min erfarenhet som vid det här laget ändå är gedigen. Nästa år är det 20 år sedan jag gick steg 1. Det är helt galet länge och galet att tänka på. Jag har varit med om så mycket, roliga matcher, tuffa matcher och efter vissa matcher tänkt tanken att aldrig mer döma. Just för att det varit så tufft och allt jag gjort varit fel. Den typen av matcher är verkligen utmanande men samtidigt så utvecklande.
Även om jag kommit till en gräns så betyder inte det att jag bara ska ge upp och strunta i att träna. Tvärtom, träningen är så otroligt viktig för mig för mitt välmående. Utan den mår jag ännu sämre. Att inte kunna springa eller rejsa järnet, springa lopp och så vidare, nej det kan jag inte tänka mig.
Jag har känt mig som en vårblomma idag: i mina rosa tights med mönster, vit tröja och så min leopardtröja. Ute är det inte så vårigt, dryga minusgraden och så snöar det. Glad för snön och kan inte alls relatera till den där vårkänslan som en del skriver om. Det är ju vinter i almanackan. 😛 Ja, alla är vi olika. På jobbet så har jag och B suttit och jobbat lite administrativt med palliativ vård.
När jag kom hem från jobbet så såg jag och Rickard sista avsnittet av ”sanningen”, det var precis som jag trodde en otippad upplösning och avsnittets slut talar definitivt för en säsong tre. För övrigt så har jag en gruvlig träningsvärk efter passet med domarklubben. Det försökte jag råda bot på genom att jogga några kilometer på löpbandet. Det blev 45 minuter och dryga sex kilometer. Det är en intressant tanke det där att jogga långsamt och hålla på längre i tid gör en snabbare på sikt. Det är en beprövad metod (eliten springer de flesta löppass långsamt) så tänker att det ska fungera. Får jag bara vara hel och fortsätta träna som jag vill så borde jag se resultat på vårens första lopp. De där korta tightsen jag beställde sitter som ett smäck. Just med så där korta tights kan det vara svårt då de gärna åker upp. Strongers sitter dock som ett smäck.
Idag har jag gjort en utmanande grej, något som jag faktiskt aldrig gjort. Vad det var tänker jag kanske berätta mer om framöver. Det svåraste nu är att inte tänka på allt jag kanske kunde gjort annorlunda.
Jag letade fram lite verktyg att ta till när grubblerierna blir för stora. Jag har inte testat själv än men tänker att alla knep som finns är bra att ta till när man är en grubblare som jag. Det är enkla verktyg som säkert kan göra stor skillnad. Om man vill och inte tycker att det är för flummigt vill säga. Valet är ju fritt. Jag tänker dela med mig av tipsen för det kanske är användbart för fler situationer.
Sätt en timer på tio minuter och fundera över dessa punkter:
Lista tre saker som kändes bra.
Skriv också upp tre saker som var svåra. Det får vara svårt för att något är svårt betyder inte att det var dåligt. Det betyder bara att man varit i en situation som man kan lära sig mycket av.
En sak som kunde gjorts annorlunda. Här dras gränsen vid en sak så man inte tillåts grotta ner sig alldeles. För det är betydligt lättare att fokusera på det negativa…. Och det vill vi inte här.
När timern ringer så är det också slut på grubblerierna. ”Nu har jag gjort det jag kan, dags att gå vidare”.
Det är lätt att tänka att jag borde sagt si eller borde gjort så. När tanken kommer, stoppa den direkt genom att göra något fysiskt. Vattna blommor, träna, läs en bok. Ja, vad som helst egentligen som kan bryta tankemönstret.
Den tredje idén är att sätta en tid då det är tillåtet att tänka på en specifik situation. Tex varje dag mellan två klockslag. Exempelvis tio minuter. När tanken kommer vid andra tillfällen, säg ”det där tar jag kl 18, inte nu, (eller vilken tid man nu bestämt).
Så då byter vi ämne. Ikväll gjorde jag en annan utmanande grej: tränade med domarklubben. Det är svårt att träna med starka killar. Men det är lite lättare inomhus i en hall där det inte blir riktigt lika uppenbart att jag är på en lite annan nivå. Vi började med att värma upp, därefter körde vi en domarövning, sedan tre i rad. Man skulle springa fram till spelplanen och lägga en kona, springa tillbaka och så springer nästa. Ja som en vanlig tre i rad men med explosivitet. Alltså det var hur kul som helst men det är svårt att tänka taktiskt när man samtidigt ska springa. Därefter blev det traditionell cirkelfys och så avslutade vi med några övningar för magen. Jag föreslog mina fem pilatesfavoriter och körde det med killarna. Det var jobbigt men så bra och även uppskattat.
Det här inlägget har tagit så lång tid att skriva. Har tittat på ”sanningen”, ser du också på den serien? Det slängs ut så många trådar och alla har både motiv och beter sig på de mest märkliga sätt. Ska bli intressant att se hur de kommer knyta ihop säcken. Tror det är ett avsnitt kvar nu, eller kanske två. Men det får jag se först i nästa vecka. När det avsnittet tog slut hamnade vi istället i ”en man som heter Ove”. Det är nog en av mina favoritfilmer faktiskt.
Något jag inte har berättat är att jag börjar få det där suget efter att få leda pass igen. Såg att Friskis och Svettis söker pilatesinstruktör. Jag har lämnat en intresseanmälan. Så får vi se.
…. Ikväll hade domarklubben ordnat ett cirkelfyspass på Friskis och svettis. Det blev ett riktigt bra pass med alla de där övningarna som jag ogillar så mycket. Kände mig mest bekväm då jag fick använda mina ”pilatesmuskler” och så rörligheten i slutet. Jag kommer garanterat att ha träningsvärk imorgon. Hur som helst, längtan efter att få leda pass vaknade. Kommer ju så väl ihåg hur jag kände det när jag hade min gympa och min corefusion. Min pilateskurs i Mjölby. Lyckan att få peppa och inspirera.
Det har dykt upp en intressant möjlighet på jobbet. När jag såg mailet om det kände jag direkt att jag gärna ville anmäla intresse. Funderade ett par dagar och skrev sedan att jag är intresserad. Så i nästa vecka har jag ett möte inbokat. Många tankar spinner runt i huvudet. Kommer kanske skriva mer om det senare, vi får se.
Jag har också funderat och förundrats lite över hur människor ibland beter sig. Orimliga reaktioner och konflikter som bara blir utan anledning. Jag tänker att vi människor nog aldrig kommer bli vuxna på riktigt. Det lilla barnet kommer alltid finnas kvar.
Funderar också på hur min hjärna resonerar. Tog nämligen mina pumaskor imorse med inget grepp alls. Det var ju en grad och snön hade börjat smälta. Borde väl fungera tänkte jag. Men jag hade fel. Från parkeringen till entrén var jag som Bambi på hal is.
Idag har det varit sån där bitande kyla som går igenom allt. Bara varit två minusgrader enligt termometern men det har känts kallare. Min dejt med pappa blev uppskjuten så när jag kom hem från jobbet så pratade jag och Rickard lite och sedan tog jag tag i min träning: lufsa några kilometer. Men jag fick feeling så sprang efter en lång uppvärmning 5*200 meter med en minuts joggvila mellan varje. Mycket bra pass!
När jag var klar med träningen blev det till att laga kvällsmat: hemgjord pizza. Smidigt dock att använda sånt där färdigt pizzakit. Bara att tillsätta den topping man vill och skjutsa in i ugnen en kvart. Snabbmat som inte känns som det. Nom, nom, nom.
Jag har en ny teori om min sömnbrist förresten. Jag tror att det kanske kan vara så enkelt att kroppen inte riktigt fattar att den ska sova på natten. Jobbar natt igen i slutet på januari och då ska jag hålla koll om det blir lika struligt med sömnen. Då har det definitivt ett samband. Jag har sovit bra i natt så idag var jag pigg. Skönt!
Dessa bilder är från cupen som jag dömde i vintras. Grymma kollegor och grymma spelare. Var så roligt! Har inte visat dom tidigare eftersom jag inte visste att dom fanns. Fick dom i tisdags av domaren som jag dömde med i söndags. Kul att hans brorsa tog lite bilder på oss!
