Kategori: Träning

Intervaller i solen och länkregn

Publicerad den av Hannas krypin

Skärp dig sa jag till mig själv. Att det är kallt och blåsigt är inte skäl nog för att stanna inne och strunta i de planerade intervallerna. Tänkte också att jag kunde springa på löpbandet men det blir inte samma sak. Istället byltade jag på mig och joggade upp till fotbollsplan för att testa springa löptestet. Jag valde att bara springa de långa intervallerna: 75 meter på 20 sekunder och vila 22 sekunder. Har en app på telefon där jag ställer in de exakta tiderna och antal och sen behöver jag bara springa. Så check då på 44 stycken och ett bra träningspass. Hade motvind ena vändan och det tar alltid extra på krafterna.

Jag är med i gruppen Social media support and share group på Facebook. Det är en grupp där man länkar till sin blogg i dagtrådar och sedan ska man skriva engagerade kommentarer hos alla som deltar i dagtråden. Gruppen skapades av Madeleine redan 2018 när hon tröttnade på oengagerade kommentarer. Jag har varit med i gruppen sedan 2018 kanske.

Hur som helst, i dagens länkregn tänkte jag dela två bloggare. Vi börjar med Amanda. Jag har läst hennes blogg länge. Säkert sedan 2019 om jag inte missminner mig helt. Hennes fokus är böcker mestadels men i inlägget som jag tänkte länka till idag så skriver hon om sin julafton. HÄR kan du läsa hennes inlägg.

Den blogg jag läst överlägset längst (förutom Engla) är Madeleine. Jag gillar hennes kombo av vardagsliv, hundliv och reflektioner kring psykisk hälsa. I dagens inlägg så berättar hon om hennes nytillskott Wembys utveckling som är en vacker liten pudelflicka.

Firat födelsedag och sprungit intervaller

Publicerad den av Hannas krypin

På förmiddagen tog jag mig ut i skogen och sprang intervaller. Det var rätt så halkigt på vägen upp till skogen men jag stod på benen. Mina nya träningskläder var perfekta. Det var bara tre grader, tänkte först att jag skulle vara lite tunt klädd men det var alldeles perfekt. Sprang ett intervallpass som jag och Rickard kört tillsammans med domarklubben: springa 30 sekunder och gå 30 sekunder. Idag fick det bli hela långa varvet: 2,8 kilometer i intervallform. Kände mig pigg och snabb och idag när jag inte sprang tillsammans med ett gäng snabba killar kände jag mig inte långsam. Det blev ett bra träningspass.

När det var dags för lunch åkte vi iväg tillsammans. S och A valde sushi, jag och Rickard tog en varsin hamburgare och I åt nuggets och pommes. Jag testade sushin och en av bitarna jag testade var god men konstaterade att det där med gravad lax är inte min grej. Pannacottan åt vi när vi kom hem. Den blev så god. Men jag sparade min vaniljpannacotta till filmerna som jag och S tittade på ikväll. Det var en fin födelsedag. Nu ska jag lägga mig så jag orkar upp och jobba i morgon. Tre lediga dagar gick väldigt snabbt.

Drottning av alternativ träning sedan 2019

Publicerad den av Hannas krypin

Så här på juldagen reflekterar jag lite kring min träning genom åren. Jag tänker ofta på vad det egentligen är som driver mig. Med min skadehistorik borde jag kanske ha gett upp löpningen för länge sedan. Men jag tror att den största drivkraften är hur löpningen får mig att må. Och så finns det den där delen av mig som helt enkelt vägrar ge upp. Ingen annan ska tala om för mig när det är dags att byta bana.

Sedan 2019 har jag haft återkommande problem med skador. Löpningen har aldrig varit självklar, men ändå har den alltid funnits där – som något jag vill tillbaka till.

Inför 2024 skrev jag så här:

Att bli klar med skolan och att få vara skadefri. Vill bli stark och snabb och få tillbaka min rörlighet då jag mår så mycket bättre då. Jag längtar efter att få komma hem från jobbet och inte behöva plugga utan få vara ledig. Det är min största målbild!

Inför 2025 lät det lite annorlunda. Jag var inne i ett bra flow:

Min önskan för 2025 blir att få fortsätta att utvecklas i min träning. Jag har gått efter Rickards träningsvecka i sju veckor (eller om det är sex) och jag känner stor skillnad. Min förhoppning är att jag kommer kunna springa snabbare på sprinten på löptestet i januari. Min motivation är på topp och jag kommer gå in i träningsåret 2025 med en helt annan inställning än vad jag gick in i träningsåret 2024.

Så hur har det gått då?

Det gick bara ett par veckor in i januari innan jag återigen fick en muskelbristning i min vänstra vad. Fyra dagar innan löptestet, för att vara exakt. Det ledde till ännu en period med alternativ träning. När vadbristningen väl hade läkt fick jag istället en skada i en muskel i rumpan. Det hände i maj, och sedan dess har jag dragits med den.

Först nu i december har den äntligen börjat läka och jag känner bara av den lite grann. Det som ändå var positivt med den här skadan var att den inte påverkade min möjlighet att träna styrka och explosivitet – vilket är precis det jag behöver.

Därför vågar jag faktiskt inte ha några stora förhoppningar inför 2026. Jag kommer istället vara tacksam för varje löppass som blir av utan smärta någonstans.

Ikväll har jag kunnat komma igång och springa lite igen efter förkylningen jag åkte på. Det fick bli 20 minuter lugn löpning på löpbandet, följt av tre set styrka och explosivitet. Känner mig glad efter kvällens träning. Tidigare idag så var jag och Rickard ute i skogen och tog en fyra kilometer lång promenad.

Springa sakta

Publicerad den av Hannas krypin

Sömnen på eftermiddagen gjorde verkligen nytta. Jag har varit mycket piggare och orkade jogga ett lite längre pass. Kändes inte som träning utan jag joggade på i mitt långsamma tempo. Det blev veckans tredje löppass. Tänk att jag kan jogga igen utan skadekänningar!

Om man vill bli en bra och uthållig löpare måste man springa långsamt. Intervaller och hårda pass i all ära men det som bygger bäst är att springa långsamt. Tanken är att man ska utgå från sitt tävlingstempo och springa de långsamma passen dryga minuten långsammare än sitt tävlingstempo. För min del blir det ett tempo om sju minuter per kilometer i dagsläget.

Nu när jag har börjat kunna springa igen har jag försökt att anamma just det här tänker. Att springa långsamt, så där långsamt att det mest känns som att jag varit ute på en rask promenad. ’Intervaller och riktigt hårda pass kan ju kännas som att det ger mer. Men sanningen är egentligen att det som bygger mest är de där lugna, långsamma passen. Hittills har det gått bra men jag har bara fått till två pass än.

Fördelarna med det här träningssättet och som jag hoppas på att jag ska få känna av snart är:

  • Uthållighet som byggs på riktigt. Kroppen kommer orka mer, längre och oftare.
  • Starkt och effektivt hjärta. Kroppen lär sig att använda syre bättre.
  • Minskad skaderisk. Det lägre tempot ger mindre slitage på kroppen.
  • Återhämtning samtidigt som man tränar. Hur bra som helst nu när jag vill få till en bra rutin på min träning utan att köra slut på mig.
  • De snabba passen blir snabbare. Att inte köra slut på allt krut på halvtuffa rundor ger fart när jag väl behöver det.
  • Får till fler kilometer utan att kroppen protesterar. En viktig nyckel för att utvecklas.
  • Bättre teknik utan att jag tänker på det. Lugnt tempo ger utrymme att känna efter hur det faktiskt känns.
  • Mentalt avkopplande. Ingen stress och inga tider att jaga. Behövs helt klart mindre krav i vardagen.
  • Roligare och mer hållbar träning.

Den här veckan har jag gått en halvtimmes promenad varje dag. Jag har trots det fått till två långsamma och lite längre rundor utan att kroppen fysiskt känns sliten.

Små steg framåt

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kväll tänkte jag göra som vanligt: blogga lite från sängen men det dröjde inte länge innan jag sov. Trots att jag somnade tidigt var jag trött när klockan ringde. Stoppade i mig en knäckemacka, åkte till jobbet tidigt för att få en bra parkering. Det regnade rejält när jag åkte så jag tänkte först strunta i promenaden. Men att bli lite blöt kändes inte som ett bra skäl till att inte få till dryga trettio minuters promenad i rask takt.

Även i dag har fokus legat på utbildningar. Huvudet börjar bli lite rörigt nu, exempelvis ”har jag gett den här informationen till den här gruppen eller var det i förra?” Nu är det tre dagar kvar, sen är det klart för den här gången. Får se om det går att få till ett uppsamlingsheat framöver.

Träna eller inte, det var frågan ikväll. Det jag till slut sprang behöver en liten pytte-förklaring. I somras hade alla dam-, div 4- och div 5-domare en mittsäsongssträff. Det är diskussioner om det ska införas ett nytt löptest eller inte. Så på den här träffen sprintade vi 4*40 meter och sedan skulle vi springa 1600 meter så snabbt vi orkade. Förutsättningarna var väl sådär: jag hade ont, det var motvind och jag ville gå hem när jag fick höra att vi skulle sprinta först. Tiden var väl sådär, eller kanske helt okej med den dagens förutsättningar. Så jag värmde upp och sprang sedan 1600 meter på löpbandet så snabbt jag orkade. Blev väldigt kort och effektivt, totalt 25 minuter med uppvärmning och nedvarvning.

Det är intressant det där hur mitt huvud fungerar. När jag springer mot mig själv som igår och idag så känner jag mig inte alls otränad. Jag känner mig pigg och stark och som att det inte alls står stilla. Som att det händer lite för varje träningspass. Eller så är det bara det där att musklerna är glada över att få springa igen. Kunna springa utan att det gör ont.

En ny kollega kanske?

Publicerad den av Hannas krypin

Nu under HLR-veckorna behöver jag inte komma till kvart i sju. Har gjort det ändå eftersom jag vill slippa parkeringsstrul. Idag tänkte jag att jag skulle åka i samma tid men ta en morgonpromenad innan jobbet. Knallade dryga 30 minuter i mörkret. Det var ett väldigt bra sätt att piggna till på. När jag kom fram till jobbet så märkte jag att jag glömt mina tights som jag har under jobbklänningen. Går nämligen fortfarande barbent. Jag fick ta på mig något helt annat: pikétröja och byxor. Alla blev helt förvirrade och undrade vem jag var. Det är alltid så där när någon tar något helt annat än vad de brukar ha. Lovade att jag skulle se ut som vanligt i morgon. Åt frukost på jobbet och gjorde mig sedan redo för dagens utbildningar tillsammans med kollegan. Det blev en bra dag full med nya lärdomar.

Ikväll var det dags för veckans första träningspass. Lyckan var total: kunde jogga 45 minuter i sakta mak. Knäet var okej, min skada kändes okej och jag var knappt andfådd när jag klev av löpbandet. Det var målsättningen, strunta i antal kilometer utan hålla på en viss tid. Tänk att jag kan bli så glad av att kunna jogga en runda. Jag har längtat efter att kunna springa det jag vill. Nu hoppas vi på att det håller sig så. Inga fler tråkiga överraskningar tack!

Teasers, löpning och pladder

Publicerad den av Hannas krypin

Det är fredag och jag kan sätta check på veckans HLR-träning. Jag vaknade långt innan klockan ringde. Kom till jobbet och redan i omklädningsrummet pratade jag med I om vad som planerades. Tror jag pratade så hennes öron skulle trilla av. Sen fortsatte det uppe på avdelningen. Alla bara skrattade åt mig. Helt klart är det skönt med en ledig helg. Jag är övertrött.

Ikväll har jag tränat lite. Joggade på löpbandet och fick till 4*400 meter i fem minuter/km. Det är alltid snabbt tempo för mig men desto tuffare nu när jag inte kunnat träna så mycket löpning som jag vill. Dagens pass blev veckans tredje löppass. Det är jag glad för!

Den där första bilden förresten var en av mina favoritövningar inom pilates när jag tränade som mest. Igår kväll var jag tvungen att se om jag fortfarande kan. Och jodå, musklerna minns men övningen är helt klart inte lika fin som förr. Dressen däremot är fin, snöleopardsmönster och fodrad på insidan. Tröjan är riktigt oversize så det hade inte varit dumt med en mindre storlek. Samtidigt är det skönt att boa in sig lite.

Ska jag skratta eller gråta?

Publicerad den av Hannas krypin

Nu börjar jag komma in i det på allvar att hålla i kurserna. Vi är fyra instruktörer men alla kommer inte vara med i alla grupper. Det var lite rostigt där i början i första gruppen men nu så. Det är så kul! Tidigare år så har de två avdelningarna som är på samma plan haft hjärt-lungräddning tillsammans men i år görs den istället tillsammans med lungans mottagning. Så skoj att få lära känna alla som jag inte ser på daglig basis.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vi kan då säga hej till årets tredje skada/överbelastning. Lagom till min skada som jag haft sedan i maj i stort sett läkt så får jag ont i  mitt högra knä. Jag kan inte böja på knäet, jag kan inte gå i trappor och jag kan inte böja mig ner mot golvet på ett normalt sätt. Tur att jag ändå är rätt smidig i baksida lår så jag mår golvet med raka ben…. Men så glömmer jag bort mig, gissa om det då gör ont…

Men det är inte bara tråkigt:

  • jag kan inte sätta mig på en stol på ett normalt sätt. Jag måste göra en pistol squat för att komma ner utan att det gör ont. Med andra ord så kommer jag bli väldigt stark i mitt vänstra ben.
  • att det är min högra sida som är dominant som gör ont. Det innebär att om stärker min vänstra sida kommer jag kanske bli mer jämnstark.
  • jag kan fortfarande stretcha utan någon smärta.
  • Jag kan ironiskt nog springa. Var med på träningen med domarklubben. Sen att jag blev väldigt ensam är en annan sak. Det var ett grymt bra pass men det är mentalt jobbigt att bli så ensam.

Vad gäller passet med domarklubben känner jag mest för att gråta. Sett till min form så var det ett riktigt bra träningspass. Vad gäller min självkänsla var det en katastrof. Jag har nog aldrig känt mig så dålig. Anledningen till att jag kände mig så dålig var för att jag var så långsam. Det är såklart okej att springa efter sin förmåga och utifrån sina förutsättningar göra sitt bästa. Det är iallafall vad jag hade sagt till någon annan som kände som jag. Känslan är att jag inte vill vara med igen. Just för att jag är så mycket långsammare. Deppigt värre kan jag avsluta just det här stycket med att konstatera.

När jag kom hem så åt jag mat och efter maten stretchade jag mina trettio minuter. Jag behövde det verkligen och kunde slappna av.

Vändningen kanske?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har lite att berätta om vad gäller min måndag. Vi börjar väl från början kanske. Dagen startade med att jag fick en impuls att kapa av mitt hår. Det blev minst en dm kortare och säkerligen väldigt ojämnt. Men mitt hår är vågigt och jag har det alltid mer eller i en hästsvans. Kollegorna som jag berättade om det för tyckte inte att det var så farligt. Tur för mig, haha. Jag gör så där nån gång i halvåret och så ångrar jag mig varje gång. Man kan inte vad gäller vissa saker lära gamla hundar att sitta….

När jag kom till jobbet fick jag hjälp av snälla kollegor att flytta möbler och göra rummet redo för utbildning i HLR. Där ingick också att hämta utrustningen som behövdes. Fick en sådan fin pin av bästa C:

Jobbar med lungsjuka patienter så den där texten passar ju perfekt. Hur som helst, runt en timme innan kom den andra instruktören. Vi pratade ihop oss, kontrollerade att allt fungerar som det ska. Utbildningstillfället är på 2,5 timme. Det som ingår är teori kring SBAR (ett sätt att rapportera), handlingsplanen för HLR och kedjan som räddar liv. Vi har också med akut omhändertagande, A-E. Sedan ska deltagarna såklart öva på allt som ingår i handlingsplanen: kontrollera medvetande/andning, larma och sedan starta HLR med kompressioner och inblåsningar. Akutvagnen och defibrillatorn gås igenom och så får deltagarna öva allt dom lärt sig i tre scenarios med olika fokus. Det blir ett gediget program. Vi hade två grupper idag och det blev riktigt bra. Kul att vara igång.

Stackars patient som fick vara med om så mycket….
Har en julkalender. Öppnade första luckan idag och fick testa blåbär. Helt okej men ingen ny favorit.

När jag kom velade jag så dant kring träning och Rickard gav mig en massa förslag. Till slut landade jag in att faktiskt försöka jogga lite. Och vet du att för första gången känns det som att det håller på att vända på riktigt. Jag kunde jogga i fem minuter innan det ens kändes någonting. Sen gjorde det lite ont men verkligen ingenting i jämförelse med hur ont jag har haft tidigare. Kom fem kilometer på 35 minuter. Men då varvade jag med gång också. Det känns verkligen som att den senaste veckans dagliga stretch var det som behövdes. Efter dagens träningspass stretchade jag, åtta dagar i rad nu.

Till kvällsmat hade Rickard lagat pannbiff. Testade viltgelén till och det var så gott. Otippat med tanke på att gelén var baserad på rönnbär. Aldrig ätit rönnbär och jag hade nog inte testat om det inte fanns med en burk i korgen som Rickard fick i lördags.

En färgsprakande fredag

Publicerad den av Hannas krypin

Först mina bidrag till Lillasysters

Visst passar bilderna in på temat färgglatt! Smarriga grönsaker till kvällens chiliconcarne och så röda bär i min fina gran. Jag är precis lika glad för min fina gran som jag var förra året. Tycker också precis som förra året att det inte behövs några mer dekorationer.

Under adventstider/juletid blir det lite knasiga matvanor. I morse åt jag en lussekatt ihop med min yoghurt med päron. En av läkarna har slutat så det blev en hel del gofika. När jag började jobba på sjukhuset så trodde jag att det skulle bli mindre snaskigheter. Hehe, jag hade fel. Det har snarare varit tvärtom och det lustiga är alla som vill bjuda på något gör det på samma dag. A hade med sig snickersrutor, S som gjorde sin sista dag hade också med sig godsaker och så läkaren då som hade med sig sitt. Jag hade administration med en ny kollega så jag hade verkligen fullt upp. Det tar sin lilla tid att gå igenom allt som de nya behöver veta. Tänkte vi skulle bli klara till lunch men jag hade fel.

Ikväll har jag styrketränat. Dammade av mina hantlar för att få till lite styrka för armarna med. Jag är ruskigt svag i armarna eftersom jag tycker det är så tråkigt att träna just armar. Har också stretchat 30 minuter. Känns så skönt för kroppen och jag är glad att jag hållit i fem dagar i rad.

PS: Lussekatten kanske också passar in på färgstarka november. Och min vattenflaska…. DS.