Kategori: Träning

Det var för lätt….

Publicerad den av Hannas krypin

När jag skriver det här inlägget så ligger jag i sängen. Känner ögonen gå i kors men vill skriva ner lite från dagen. Det har varit fantastiskt vackert höstväder idag vilket verkligen har laddat på mitt ”glädjebatteri”. Dagens vackra väder avslöjade verkligen att jag måste putsa köksfönstret innan det blir för kallt. Får se om jag kan få det gjort efter jobbet imorgon. Eller kanske inte förresten, det lovas regn… Känns rätt så ogjort då måste jag säga. Idag klippte jag återigen skott från mina paletter. De växer så det knaka och jag hoppas att de håller sig fina under vintern.

Otippat med en tusensköna i gräsmattan. Har nog aldrig sett en i slutet på oktober. Jag blev så glad!

Egentligen var jag bra sliten efter att ha kommit hem mitt i natten. Som tur är så tajmade gårdagens match med att jag är ledig idag. Jag har verkligen blivit för gammal för att sova för lite. Jag och Rickard gick upp till skogen och tog en promenad i skogen. Jag var nog inte det roligaste sällskapet. Bara gnällde över hur trött jag var. Men promenaden var fin och jag fick en stund i solen med Rickard. Synd att klaga på det.

Ikväll följde jag med Rickard för att träna med domarklubben. Vi skulle hålla till i ett motionsspår och springa snabba intervaller mellan stolparna. Jag var pigg på uppvärmningen och såg fram emot att rejsa mellan stolparna. Men det var geggigt och jag blev så rädd att halka och sträcka mig. Så vågade inte riktigt ta i. Vi sprang snabbt mellan tre stolpar och gick mellan två stolpar. Det blev ca 1,5 kilometer i intervallform. Jag var trött redan där och visste att passet inte skulle vara slut än. Sen skulle vi springa backintervaller, uppför en ca 50 meter lång backe. Kanske mer. Det gick inte fort för mig men det var så slitsamt och efter alla tio backintervaller mådde jag faktiskt rätt så dåligt. Tog verkligen ut mig och mådde illa. Vi joggade ner dryga kilometern och jag ville bara hem. Två av killarna tyckte passet ”var för lätt” så de skulle ta ett varv till….Det tyckte inte jag….. Nu efter mat och vatten mår jag bra igen så du behöver inte oroa dig. Att må dåligt efter tuffa träningspass händer ibland och är inget konstigt.

Hoppas att du får sova gott i natt!

Och så lite snabba fötter på det

Publicerad den av Hannas krypin

Det märktes direkt när jag åkte hem från jobbet att det är vintertid. Det var inte alls lika ljust vid samma tid igår. Jag har haft en bra dag på jobbet, en bra måndag helt enkelt. När jag kom hem vilade jag en stund och sedan tog jag tag i min träning. Imorgon ska jag och Rickard iväg på en grej så då kommer det inte bli någon träning alls. En trevlig grej är att min skada knappt känts något alls idag, trots att jag sprang i en tuff bana igår. Jag vågar nog helt klart springa med domarklubben på onsdag. Hela hösten har jag velat träna med domarklubben men har ju som du vet fått avstå.

Upptäckte nu när jag laddade upp min bild att kollage i rörlig bild som skapats i appen PicPlayPost kan läggas upp här på bloggen. Men jag använder gratisversionen så upplösningen blir därefter med.

Träning med domarklubben

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Hoppas att du har sovit gott i natt och att du mår bra. Själv är jag trött men det är ju inget nytt. Nu jobbar jag fyra dagpass i rad och kommer vara på vårdlag om inget ändras.

Vet du vad jag gjorde igår kväll? Nej, det kan du förstås inte veta – men jag ska berätta. Det var nämligen första gången på flera veckor som jag deltog på domarklubbens träning. Jag har tvekat länge, mest för att jag inte velat riskera att förvärra skadan. Men igår kände jag en stark längtan efter att vara med igen, så jag velade in i det sista och till slut bestämde jag mig: jag följer med.

Vi var fem domare som samlades för att träna tillsammans. Jag hakade på passet och sprang 16 × 100 meter, men när det var dags för maxfart bestämde jag mig för att stå över. Jag vill verkligen inte riskera att dra upp skadan igen, särskilt nu när den äntligen blivit så mycket bättre. Jag kände också att mitt fokus på styrka och explosivitet verkligen gjort skillnad.

Det var så roligt att få vara där! Att få träna tillsammans, känna gemenskapen och bara vara en del av gänget igen gav mig massor av energi.

Jobb, fotboll och träning

Publicerad den av Hannas krypin

Nu äntligen kan jag sätta mig ner och skriva några rader. I bakgrunden är det hockey på tv:n och Rickard och Samuel som sitter och pratar. Jag har jobbat idag och när jag slutat för dagen åkte jag på fotboll. Rickard och J dömde på en plan bara 5 minuter från jobbet. Kändes dumt då att inte åka förbi och säga hej. Det var en rätt så avslagen match, lagets sista hemmamatch och det gällde ingenting. Satt och pratade med en gammal domarkollega och jag tänkte tillbaka på alla matcher vi varit ute och dömt tillsammans. Saknar den tiden, att få döma division fem och att få döma i team.

Så när jag kom hem tog jag direkt tag i min träning. Bäst att inte sjunka ner för djupt i soffan tänkte jag. Styrka och explosivitet fick det bli, 30*30 sekunder och så fyra varv. Konstaterade att jag blivit starkare, orkar repetitioner på flera av övningarna. (Bilden med övningarna är från en helt annan dag). Konstigt vore annat med tanke på att jag kört det här passet minst en gång i veckan under hela september. Jag vill verkligen springa löptest nästa år med en helt annan form. Hårt jobb är det enda som kommer ta mig dit och jag är på god väg. Måtte jag bara få vara hel!

Nu ska jag sätta mig och svara på alla kommentarer som ramlat in de senaste dagarna. Önskar dig som kikar in här en fin fredagskväll.

Uppdaterat: Jag är visst helt dagvill. Det är ju lördag idag vilket BP upplyste mig om….

Prioriteringar

Publicerad den av Hannas krypin

Nu när jag sitter här och skriver dessa rader har jag precis tränat och ätit mat tillsammans med barnen. Det blev något så enkelt som falukorv och makaroner. Rickard är på styrelsemöte med domarklubben. Vi satt och pratade om lite allt möjligt. A berättade bland annat om en skoluppgift de hade idag. Man skulle rita en bild och temat var lycka. Om jag skulle rita en bild på vad som är lycka för mig skulle jag rita en bild med sol, skog och vatten. Typ som när vi var i Tiveden i våras. Jag skulle också rita alla personer som är viktiga för mig, familj/vänner och så pilates/stretch/fotbollsdömande som också skulle få vara med på ett hörn.

Appropå sol så har det har varit fantastiskt vackert väder idag! När jag åkte hem velade jag mellan att lägga min energi på en skogspromenad eller ett styrke- och explosivitetspass. Jag har haft två intensiva dagar på jobbet och dessutom sovit dåligt så energin var verkligen inte på topp. Men jag behövde röra på mig. Så valet föll på styrka och explosivitet. Just idag kände jag att det var rätt prioritering att göra. Nu har jag tre lediga dagar framför mig då jag förhoppningsvis kan få sol på nosen. Och lite vila.

Utöver styrka och explosivitet la jag till några övningar med fokus specifikt på höfter och rumpa. Clamshells och så en övning där jag kickar upp benet så högt jag kan, ritar sedan en båge genom att sänka benet både bakåt och framåt. Det tog bra precis där jag behövde. Nu har jag faktiskt fått energi och känner mig inte alls lika trött.

Sol, träning, fotboll och smultron

Publicerad den av Hannas krypin
Dagens jag i en randig tröja som har tio år på nacken. Glad att jag inte gjort mig av med den.
Morgonsol imorse!

Det är lördag och jag har varit hemma en stund. Haft en lugn dag på jobbet där jag haft en ny undersköterska med mig. Solen sken från en blå himmel och jag ville bara gå ut. Nu känner jag inte lika mycket för det då jag fått ont i magen. Det går i perioder det där och just idag får jag nog skylla mig själv då jag tog två c-vitaminbrus. Har varit så trött hela veckan och det hjälper säkert med lite c-vitamin. Men inom rimliga gränser haha. Tänkte nu skriva några rader om min gårdag.

Gårdagens träning fick bli ett styrke- och explosivitetspass. Jag värmde upp tio minuter på crosstrainern Men det var galet jobbigt. Jag kunde helt seriöst inte andas. Inte så där som det blir för att jag är andfådd utan verkligen inte andas. Var helt säker på att jag fått ett astmaanfall. Testade lite ventoline och det hjälpte faktiskt. Tror jag behöver besöka läkare och se om jag har någon form av ansträngningsastma. Bilderna togs under uppvärmningen och när jag varit ute en stund i friska luften efter träningspasset. Då orkar man se glad ut.

Minns du min smultronplanta som satt rot mellan stenplattorna. Titta hur den ser ut nu i september. Den har till och med spridit sig vidare så nu har jag två plantor mellan stenplattorna. Plantan som fanns i min pallkrage är tvärdöd.

Igår kväll skulle jag och Rickard åka och titta på fotboll. En herrar division tre match. Skulle vi klara oss undan regnet var frågan?

Såklart inte. Vi satt kvar i bilen och väntade för att se om regnet gav med sig. Det gjorde det inte. Ingen av oss kände för att betala för att bli blöta så vi åkte hem och tittade på samma match som livestreamades via corren istället. Tur vi inte pröjsade för att gå in, det var en sömnig historia där det inte hände något alls.

Träna före soffhäng eller efter?

Publicerad den av Hannas krypin

Kvällsolen alltså!!!!!

Jag har haft en riktigt bra dag! Sol, bra samarbete på jobbet och dessutom fick vi lyssna på en av våra överläkare som berättade om ett nytt samarbete med thoraxoperation. Det låter kanske lite krångligt, men jag ska försöka förklara enkelt. Fråga gärna om du är mer nyfiken.

På lungmedicin gör man en undersökning som heter bronkoskopi. Den görs i lätt sövning – man sover, men inte lika djupt som vid en operation där intubering (tub i halsen) och respirator behövs. Vid bronkoskopi för man ner en kamera via näsan för att kunna undersöka lungorna, ta prover på tumörer, infektioner (som svamp, virus eller bakterier) eller rensa så att patienten får lättare att andas.

Vanligtvis används en tång för att ta vävnadsprov, men den klämmer ofta ihop materialet vilket gör det svårare för patologen att analysera och ställa diagnos. Det är här som det nya samarbetet kommer in: tillsammans med narkospersonal kan patienten sövas djupare och intuberas, vilket gör det möjligt att frysa loss större bitar av lungvävnaden. Ju mer man fryser, desto större och bättre prov kan skickas till patologen. Det ger en mycket säkrare diagnos – och patienten slipper det obehag som kan uppstå vid vanlig bronkoskopi. En riktig win-win!

Överläkaren berättade med sådant engagemang och det var så inspirerande att lyssna på. Undersökningen kallas för kryobiopsi, och vill du se hur det kan gå till så finns en film HÄR (OBS: inget för den känsliga). Med det här inlägget har du nu fått en pytteliten inblick i vad som händer på mitt jobb. 😊

Rubriken på inlägget kommer från den ”svåra” frågan som jag funderade över i bilen på väg hem: soffan direkt, eller träning först? Om jag sätter mig i soffan blir det svårt att ta sig upp igen, men direkt efter jobbet är jag rätt mosig. Jag insåg dock att tricket är att bestämma sig i förväg. Redan igår hade jag bestämt att dagens pass skulle bli styrka och explosivitet. Det blev ett riktigt bra pass och med fem månader kvar till löptest har jag gott om tid att bygga både styrka och snabbhet. Passet gick hur bra som helst och imorgon är jag ledig.

Ett lopp med hjärta

Publicerad den av Hannas krypin

Sedan 2014 går det ett lopp i Norrköping som startades till minne av Sofia Lindqvist som dog i cancer 2014. Det fina med det här loppet är att tack vare sponsorer kan hela anmälningsavgiften skänkas till cancerforskning. Man kan välja om man vill skänka till barncancerfonden eller Cancerfonden. Min avgift går till barncancerfonden. Tycker det känns fint att kunna bidra till just forskningen vad gäller cancer hos barn. Jag, Rickard och Alexander åkte till ett soligt Norrköping. Starten går i vackra folkparken, har bott i Östergötland sedan 93 men folkparken slår lätt Linköpings trädgårdsförening. Vi visste inte hur det skulle se ut med parkering så vi var där i väldigt god tid. Skönt att slippa stressa tycker jag.

Så här ser banan ut. Väldigt lovande, eller hur! Mina enda mål idag var att försöka ha roligt och att välja en bättre startposition så jag kan springa i mitt tempo direkt.

Jag tänkte att jag för en gång skull skulle värma upp ordentligt. Stretcha och komma igång ordentligt. Deltog också lite i den officiella uppvärmningen. För en gång skull var det en lätt uppvärmning där jag kunde hänga på utan att helt tappa takten. För att hedra minnet av Sofia så hade vi en minut att alla skulle klappa händerna. Efter applåden drog starten igång och jag kunde springa mitt tempo precis som önskat. För första gången på evigheter sprang jag första två kilometerna på under 12 minuter. Sen orkade inte kroppen hålla det tempot men jag sprang fortfarande snabbare än tidigare lopp. Runt tre kilometer kom vätskekontrollen. Som jag längtade efter att få ta lite vatten. Det var 27 grader och en öken i min mun. Tog några klunkar vatten och hällde resten över mig. Hur skönt som helst. Sista kilometern var den som kändes längst, trodde aldrig att den skulle ta slut. Banans överraskning var en hemsk backe där jag var tvungen att gå för det fanns verkligen ingen energi kvar till att jogga uppför. Jag är hur nöjd som helst. Trots att jag gick ca 200 meter och gick vid vätskekontrollen var jag bara 6 sekunder långsammare än förra loppet som jag joggade hela vägen.

Jag vill så mycket…..

Publicerad den av Hannas krypin

Ni är ett par stycken som reagerat på min ton vad gäller min löpning. Jag tycker inte att jag är elak mot mig. Snarare beskriver jag en känsla och samtidigt en underliggande frustration över det här att känna att jag inte kommer någon vart.

Så här ligger det till: sedan hösten 2019 har jag dragits med skador. Det började med att min vad gick sönder när jag skulle assistera i herrar division fyra. När vaden väl läkt fick jag andra skador. Fyra dagar innan löptestet i början på februari gick vaden sönder igen. När vaden väl läkt och jag försiktigt kunde komma igång igen fick jag ny skada. Den här skadan som jag fick i maj dras jag fortfarande med. Jag har inte sprungit smärtfritt sedan i i maj. Jag har testat att vila, köra alternativ träning och anpassa men det slutar inte göra ont. Nu kör jag det jag vill med bara få begränsningar. Det positiva med den strategin är att skadan inte blir sämre. Men som skrivet, det står stilla.

Jag har inte dålig kondition, jag har uthållighet. Problemet är att jag fortfarande har ambitioner med min träning men känner att jag hela tiden blir hindrad av skador. När jag väl haft en bra träningsperiod och känner att jag kommit en bit framåt så blir det återigen ett bakslag med skador. Inte undra på att jag blir frustrerad. Samtidigt är jag glad över alla pass som blir av. Jag är jättenöjd med gårdagens pass exempelvis. Det kändes ingenting vilket är perfekt. Att jag kan göra den typen av belastande träning utan skadekänning är fantastiskt!

Träna eller inte träna?

Publicerad den av Hannas krypin

Det var frågan idag. Latmasken var stark men till slut vann min vilja att bli starkare. Särskilt eftersom helgens jobbtider innebära att jag inte kommer döma några matcher. Trist värre men när i princip alla lag spelar tidiga matcher på helgen och jag jobbar dagturer så är det ju som det är. Under dagens träningspass fokuserade jag på benstyrka och explosivitet. Det är något som jag faktiskt inte får ont av och det passar perfekt eftersom det är det som jag verkligen behöver mest. Efter mina benövningar valde jag att träna tio minuter pilates: höftlyft men på ”pilatesvis” vilket kräver lite koncentration. Ett höftlyft (pelvic curl) fokuserar på att tilta bäckenet och sedan rulla upp genom ryggraden, ”stanna på toppen” och sedan rulla ner. Det behövs inga många repetitioner av den typen för att jag ska få träningsvärk. Jag gjorde också några repetitioner av shoulder bridge prep och så clamshells. Dessa övningar är särskilt bra för höft och rumpa. Det blev ett riktigt bra träningspass!