Min vardag - Träning

Små steg framåt

Igår kväll tänkte jag göra som vanligt: blogga lite från sängen men det dröjde inte länge innan jag sov. Trots att jag somnade tidigt var jag trött när klockan ringde. Stoppade i mig en knäckemacka, åkte till jobbet tidigt för att få en bra parkering. Det regnade rejält när jag åkte så jag tänkte först strunta i promenaden. Men att bli lite blöt kändes inte som ett bra skäl till att inte få till dryga trettio minuters promenad i rask takt.

Även i dag har fokus legat på utbildningar. Huvudet börjar bli lite rörigt nu, exempelvis ”har jag gett den här informationen till den här gruppen eller var det i förra?” Nu är det tre dagar kvar, sen är det klart för den här gången. Får se om det går att få till ett uppsamlingsheat framöver.

Träna eller inte, det var frågan ikväll. Det jag till slut sprang behöver en liten pytte-förklaring. I somras hade alla dam-, div 4- och div 5-domare en mittsäsongssträff. Det är diskussioner om det ska införas ett nytt löptest eller inte. Så på den här träffen sprintade vi 4*40 meter och sedan skulle vi springa 1600 meter så snabbt vi orkade. Förutsättningarna var väl sådär: jag hade ont, det var motvind och jag ville gå hem när jag fick höra att vi skulle sprinta först. Tiden var väl sådär, eller kanske helt okej med den dagens förutsättningar. Så jag värmde upp och sprang sedan 1600 meter på löpbandet så snabbt jag orkade. Blev väldigt kort och effektivt, totalt 25 minuter med uppvärmning och nedvarvning.

Det är intressant det där hur mitt huvud fungerar. När jag springer mot mig själv som igår och idag så känner jag mig inte alls otränad. Jag känner mig pigg och stark och som att det inte alls står stilla. Som att det händer lite för varje träningspass. Eller så är det bara det där att musklerna är glada över att få springa igen. Kunna springa utan att det gör ont.

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

10 Comments on “Små steg framåt

  1. Här hällregna det i måndags men var fint väder igår. Tyvärr har vi fått regn igen men ännu inte så mycket som i måndags. Jag tror att det är träningen som börjar göra att du blir snabbare och starkare. Det kanske jag har frågat men har ni löptestet en gång per år? Har du utbildningarna på jobbet en gång per år eller är det oftare?

    1. Ja på min nivå är det en gång per år + en mittsäsongsträff då coacherna vill se att vi fortfarande kan springa. På högre nivåer är det löptest två gånger om året.

  2. Tycker inte att du ska jämföra dig och dina prestationer med dina kollegor. Olika åldrar, olika förutsättningar och inte minst din skada. Den ska du absolut ta hänsyn till, och om det går som nu – smärtfritt, ja då är du med hel rätt lycklig!
    Vilka vackra juldekorationer från din stad. När jag ser dessa smakfulla och vackra utsmyckningar skäms jag att Täby är så himla snål och inte lyckas åstadkomma nåt bättre…

Comments are closed.