Så här på juldagen reflekterar jag lite kring min träning genom åren. Jag tänker ofta på vad det egentligen är som driver mig. Med min skadehistorik borde jag kanske ha gett upp löpningen för länge sedan. Men jag tror att den största drivkraften är hur löpningen får mig att må. Och så finns det den där delen av mig som helt enkelt vägrar ge upp. Ingen annan ska tala om för mig när det är dags att byta bana.
Sedan 2019 har jag haft återkommande problem med skador. Löpningen har aldrig varit självklar, men ändå har den alltid funnits där – som något jag vill tillbaka till.
Inför 2024 skrev jag så här:
Att bli klar med skolan och att få vara skadefri. Vill bli stark och snabb och få tillbaka min rörlighet då jag mår så mycket bättre då. Jag längtar efter att få komma hem från jobbet och inte behöva plugga utan få vara ledig. Det är min största målbild!
Inför 2025 lät det lite annorlunda. Jag var inne i ett bra flow:
Min önskan för 2025 blir att få fortsätta att utvecklas i min träning. Jag har gått efter Rickards träningsvecka i sju veckor (eller om det är sex) och jag känner stor skillnad. Min förhoppning är att jag kommer kunna springa snabbare på sprinten på löptestet i januari. Min motivation är på topp och jag kommer gå in i träningsåret 2025 med en helt annan inställning än vad jag gick in i träningsåret 2024.
Så hur har det gått då?
Det gick bara ett par veckor in i januari innan jag återigen fick en muskelbristning i min vänstra vad. Fyra dagar innan löptestet, för att vara exakt. Det ledde till ännu en period med alternativ träning. När vadbristningen väl hade läkt fick jag istället en skada i en muskel i rumpan. Det hände i maj, och sedan dess har jag dragits med den.
Först nu i december har den äntligen börjat läka och jag känner bara av den lite grann. Det som ändå var positivt med den här skadan var att den inte påverkade min möjlighet att träna styrka och explosivitet – vilket är precis det jag behöver.
Därför vågar jag faktiskt inte ha några stora förhoppningar inför 2026. Jag kommer istället vara tacksam för varje löppass som blir av utan smärta någonstans.
Ikväll har jag kunnat komma igång och springa lite igen efter förkylningen jag åkte på. Det fick bli 20 minuter lugn löpning på löpbandet, följt av tre set styrka och explosivitet. Känner mig glad efter kvällens träning. Tidigare idag så var jag och Rickard ute i skogen och tog en fyra kilometer lång promenad.
Du har verkligen haft otur med löpningen på det där sättet, är det olika saker som orsakat skadorna eller samma? Tänker om du skulle behöva andra skor eller liknande? Vet ju att vissa springer i såna där barfotaskor?
Jag har haft lite olika skador. Den som varit mest besvärlig och återkommande är min vänstra vad. Tror inte att det är skorna, tror snarare att jag tränar för lite styrketräning.
Det är både intressant och nyttigt att reflektera kring sina drivkrafter. Vad som får en att fortsätta att kämpa på när det sätts krokben gång på gång för det man vill åstadkomma. Även om vi inte kämpar med samma saker, så känner jag igen mig i det du beskriver om att inte ge upp, utan att hitta en väg till målet – även om det av nödvändighet blir en omväg. Din drivkraft är – om jag förstår dig rätt – att löpningen får dig att må bra, så därför vill du ägna dig åt den. När man verkligen brinner för något har jag konstaterat att man gör allt för att finna en väg. Man ger inte upp förrän man vet att det absolut sista tåget tveklöst har lämnat perrongen. Tror vi är ganska lika på så sätt.
Jag har ju fotbollen med som motiverar mig och driver mig till att fortsätta kämpa. Visst är det så att när man hittat sitt varför/sin drivkraft ska det mycket till för att ge upp.
Jag är ju urdålig på alla sorts träningar, men jag tänker ändå fråga. Har du låtit någon kolla varför du råkar ut för dessa skador? Jag menar du där ju ingen Alexander Isak som tacklas av en försvarare och får opereras. Du är domare, löper många meter under alla fotbollsmatcher och är vältränad. Så vad är orsaken? Tränar du fel kanske? Jag bara undrar. Orsak och verkan – det är sånt som jag tycker är intressant att ta reda på.
Min teori är att jag tränar för lite styrketräning. Jag var mindre skadad när jag regelbundet tränade pilates. Men jag har ju också blivit äldre och gått upp i vikt. Vikten kan säkert stöka till det lite med.