Sömnen på eftermiddagen gjorde verkligen nytta. Jag har varit mycket piggare och orkade jogga ett lite längre pass. Kändes inte som träning utan jag joggade på i mitt långsamma tempo. Det blev veckans tredje löppass. Tänk att jag kan jogga igen utan skadekänningar!
Om man vill bli en bra och uthållig löpare måste man springa långsamt. Intervaller och hårda pass i all ära men det som bygger bäst är att springa långsamt. Tanken är att man ska utgå från sitt tävlingstempo och springa de långsamma passen dryga minuten långsammare än sitt tävlingstempo. För min del blir det ett tempo om sju minuter per kilometer i dagsläget.
Nu när jag har börjat kunna springa igen har jag försökt att anamma just det här tänker. Att springa långsamt, så där långsamt att det mest känns som att jag varit ute på en rask promenad. ’Intervaller och riktigt hårda pass kan ju kännas som att det ger mer. Men sanningen är egentligen att det som bygger mest är de där lugna, långsamma passen. Hittills har det gått bra men jag har bara fått till två pass än.
Fördelarna med det här träningssättet och som jag hoppas på att jag ska få känna av snart är:
- Uthållighet som byggs på riktigt. Kroppen kommer orka mer, längre och oftare.
- Starkt och effektivt hjärta. Kroppen lär sig att använda syre bättre.
- Minskad skaderisk. Det lägre tempot ger mindre slitage på kroppen.
- Återhämtning samtidigt som man tränar. Hur bra som helst nu när jag vill få till en bra rutin på min träning utan att köra slut på mig.
- De snabba passen blir snabbare. Att inte köra slut på allt krut på halvtuffa rundor ger fart när jag väl behöver det.
- Får till fler kilometer utan att kroppen protesterar. En viktig nyckel för att utvecklas.
- Bättre teknik utan att jag tänker på det. Lugnt tempo ger utrymme att känna efter hur det faktiskt känns.
- Mentalt avkopplande. Ingen stress och inga tider att jaga. Behövs helt klart mindre krav i vardagen.
- Roligare och mer hållbar träning.
Den här veckan har jag gått en halvtimmes promenad varje dag. Jag har trots det fått till två långsamma och lite längre rundor utan att kroppen fysiskt känns sliten.
Så intressant att läsa, jag har nog alltid trott och tänkt att man springer snabbt. Att man bygger bäst på att springa fort och inte långsamt. Men jag förstår att det känns både bra och roligt för dig att kunna springa igen, du tycker ju om det. 🙂
För uthållighet måste man springa långsamt och länge och för snabbhet behöver man springa snabba intervaller. Kombon är bäst men majoriteten av passen ska vara lugna.
Tycker det låter som ett mycket förnuftigt sätt att träna. Kroppen blir uthållig utan att bli utsliten! Lycka till!
Ja exakt så är det!
Kommer ihåg åren när man var ”inne i det”, det var en härlig tid… kanske inte alltid när man tränade, men när man gick i mål på en mara eller halvmara då var det sannerligen värt allt!
Kör ”hårt” 😉
Önskar dej en fin luciahelg <3
Nej det är inte alltid härligt. Men så som jag tränat den här veckan är definitivt njutbart. Önskar dig detsamma.
Härligt att du kan jogga igen utan att känna av skadan. Det är för mig ett kvitto på att du gör rätt när du tränar. Jag ska försöka börja jogga när det blir vår och sommar igen då man kan springa i skogen. Men i vinter kommer jag gå mina promenader så jag håller igång.
jag är väldigt glad över det. Hoppas du kommer igång med joggandet i vår. Det är härligt!
Älskar promenader, de ger massor. Springa gör jag ogärna dock aldrig lärt mig gilla känslan av att springa, sedan jag fick ätstörningar upplever jag att man känner varje del av kroppen när man springer, brösten armarna osv. Ogillar känslan av hud mot hud tror jag.
Man måste ju inte gilla att springa. Är okej att ta promenader. Huvudsaken är ju att man rör på sig.
Nej precis, känns dock som vissa (inte du) tycker promenader som jag gillar är ”fjantigt”.
Finns inget fjantigt med promenader. Så dumt av dom som resonerar så.