Det känns som att jag landat i vissa insikter i dag. Det kändes helt okej men så från ingenstans blev jag istället ledsen och kände mest för att gråta. Vet inte riktigt vad som hände. Men det är väl den där kluvenheten i att komma till insikt och sedan den där känslan att egentligen inte vara mätt utan vilja mer.
Vilja mer av något som nog ändå kommer vara omöjligt i slutändan. Det här låter såklart väldigt dramatiskt men det handlar faktiskt bara om fotbollen. Vilja mer men ha nått min gräns. När jag bestämde mig för att springa i eftermiddags så landade jag i att det aldrig kommer kännas bättre med löptestet. Jag är där jag är och det är dumt att grotta ner sig i dåliga känslor. Det är bara att springa och så blir det bra med det.
Men jag skulle så gärna vilja få hjälpa de nya domarna att utvecklas. Som en mentor eller handledare, ja ordet spelar egentligen inte så stor roll. Få döma tillsammans med dom och att få dela med mig av min erfarenhet som vid det här laget ändå är gedigen. Nästa år är det 20 år sedan jag gick steg 1. Det är helt galet länge och galet att tänka på. Jag har varit med om så mycket, roliga matcher, tuffa matcher och efter vissa matcher tänkt tanken att aldrig mer döma. Just för att det varit så tufft och allt jag gjort varit fel. Den typen av matcher är verkligen utmanande men samtidigt så utvecklande.
Även om jag kommit till en gräns så betyder inte det att jag bara ska ge upp och strunta i att träna. Tvärtom, träningen är så otroligt viktig för mig för mitt välmående. Utan den mår jag ännu sämre. Att inte kunna springa eller rejsa järnet, springa lopp och så vidare, nej det kan jag inte tänka mig.
Ibland så kan bli så att man kommer till en platå där man inte riktigt känner att det blev som man har tänkt sig. Jag tycker att du gör ett bra jobb ändå, jag blir otroligt imponerad av dig som orkar göra så pass mycket som du gör.
Tack Tittilura!
Att träna är A och O för välbefinnandet, oavsett hur man tränar och med vad. Jag spelade fotboll i dryga 20 år (ungdomslagen inkluderat) och jag erkänner utan omsvep att löpträningarna var det värsta jag visste.
Ja, det är viktigt med träningen. På alla sätt och vis. Det är många som tycker att löpträning är jobbigt men att springa efter en boll på fotbollsplan är inte ett problem.
Visa saker sätter griller i huvudet. Då bra att bolla med någon efteråt & några dagar efter dina löptest.
Min hjärna sätter igång efter jag har mätt kroppen så man kan räkna ut allt. Muskler, fett & vatten osv i kroppen. Så då var det bra att jag hade någon person runt mig som jag kunde prata med.
Det är ju bra att du vill utbilda eller vara mentor till domare 😊👍.
Oj tiden går 😅
Man ska aldrig ge upp 🙂.
Nej. Träningen är en viktig del i våra liv. Den ska vi aldrig ta bort från våra liv! 😊.
Ta hand om dig & va rädd om dig❣️🤗
Nej det säger Rickard också så nu ska jag inte ge upp utan fortsätta kämpa.
20 år är en lång tid verkligen, all den erfarenhet du fått skulle kanske kunna föras vidare till andra känner jag, hoppas det kan bli så i framtiden.
Tillönskar dig en fin kväll.
Hoppas också att det kommer bli så. Det är en spännande tid nu.
Kan det vara så att du varit stressad och spänt dej inför löptestet? Det kan nog ge den känslan efteråt som du beskriver. Jag tror den där känslan släpper när du fått lite perspektiv.
Du har ju även skrivit ett par riktigt bra tankar, ”ge inte upp” och ”dumt att grotta ner sej i dåliga känslor”
20 år det är grymt!
Jag är alltid stressad inför löptestet eftersom jag har en hel del dåliga minnen från löptest. Alltså just vad gäller min egen prestation. Men nu känner jag att det vänt på något sätt. Ge upp ska jag inte göra!
Insikten kanske också ger dig mindre stress och påfrestning vilket kan leda dig till att utvecklas på andra sätt? Att omvärdera och rikta om sig är inte att ge upp, det är att växa. Du inser att en gräns är nådd där du är nu, men det betyder ju inte att du slutar växa. Att gå från ett eget lärande till att lära andra, är ju ett steg också 😊 DET är verkligen inte ett steg alla kan göra!
Ja absolut! Med insikt växer man absolut. Rickard tycker inte att jag ska ge upp så jag lär nog kämpa vidare.