

Det är söndag kväll när jag skriver dessa rader. Jag och Rickard kom hem för ett par timmar sedan och har varit ute på en snöig promenad. Tyckte det var bäst att promenera en runda innan jag sjönk för djupt ner i soffan. Det har varit en intensiv helg, full med nya intryck, mycket att tänka på och så fin cred av mina instruktörskollegor. Har haft känslan av att vara ny på jobbet men känner också att jag valt rätt. Det kommer bli toppen, jag behöver bara komma in i det. Jag och de andra instruktörerna körde samma upplägg som igår, dock inget löptest. Jag har dock varit väldigt trött, sov ännu sämre än vanligt i natt. Vilket inte är så konstigt med tanke på alla tankar som snurrade runt kring allt.
Känsla: Jag har grubblat så mycket på en grej den här veckan. Totalt i onödan för det ligger verkligen utanför min kontroll. Mina tankar har pendlat mellan att grotta ner mig helt i det negativa och att försöka vara positiv.
Väder: Minusgraderna kom tillbaka och med det också snön. Såklart är jag glad över det.
Mina positiva från veckan:
- Grymt kul kurshelg. Har lärt mig så mycket och det är ett grymt instruktörsgäng.
- Godkänt löptest där jag kunde vara den starka och peppa.
- I fredags gick alla instruktörer till O´learys. Vi tittade på matchen mellan Sverige och Slovenien i handboll. Satt långt inne i första halvlek men Sverige reste sig och vann. Påminde om när jag, pappa och Marcus tittade på handboll som barn. Helt klart nostalgi!
- Jag blir glad av att tänka att Rickard verkligen är min eviga supporter.
- Kul att träffa kompisen J igen.






Träning: En bra träningsvecka som avslutades med att springa löptest. Det känns lite som att jag kommit till insikt den här veckan. Äntligen känns det som att faktum har landat i mig: jag blir inte snabbare än så här. Men det betyder verkligen inte att jag på något sätt ska sluta träna eller fortsätta träna explosivitet och allt annat jag kan tänkas hitta på. Kanske är lite skönt med att bara landa i att det är här jag är och det är okej. Med fotbollen menar jag då. Kommer ju fortfarande kämpa med att kunna springa en femma under trettio minuter. Dessa kursiva rader skrev jag igår kväll. Men så pratade jag med Rickard och han har inte gett upp. Han påminner mig såklart om en väsentlig sak: på grund av alla skador har jag ju faktiskt inte kunnat träna det jag behöver i form av maxfart. När jag kunnat träna på det fokuserat utan skador och det ändå inte funkar, ja då kan jag ”ge upp”.
- Måndag: Joggade fem kilometer.
- Tisdag: Träning med domarklubben.
- Onsdag: Vilodag
- Torsdag: 6 kilometer lugn jogging.
- Fredag: Promenad tillsammans med Rickard
- Lördag: Sprang löptest.
- Söndag: Jag och Rickard gick ut på en nästan fyra kilometer lång promenad i snön.









Godaste: Helt klart fish and chips som jag åt på O´learys i fredags. Men lunchen igår och idag var också god och så var det spännande att testa oxkind på middagen igår.
Bilder från veckan:











Jag känner igen det där att man fastnar i tankar som man ändå inte kan kontrollera som du säger. Men ändå en bra vecka du haft, men det där med sömnen, känner så igen det och jag hoppas det rättar till sig så du kan få sova riktigt skönt.
Hoppas du har en fin start på veckan! Kram
Det hoppas jag med. Att jag får sova bättre alltså. Det är svårt att kontrollera sina tankar men jag tänker att det går med vilja, motivation och hårt jobb.
Maten som du har ätit under veckan ser ju verkligen så god ut. Vad bra att du också har fått till bra träning i veckan, samt skönt att komma ut på promenad. Jag känner igen mig, jag kan också grubbla en hel del och oroa mig. Hoppas det löser sig 🙂
Hur gott som helst! Nom, nom, nom. Att grubbla är väldigt lätt…
Så gott det lät med maten på Olearys. Men så mycket energi som går åt när man hamnar i grubbel. Är expert på att fastna i saker trots att jag inte ens kommer kunna lösa det. Tänk om man hade en offknapp för sånt där.
Maten var hur god som helst. Visst går det åt mycket energi när man fastnar i grubblandet. Vore skönt med en avstängningsknapp.
Ja helt klart är det ännu skönare att sjunka ner i soffan efter en promenad i kylan. Så härligt att det blev en sån bra instruktörshelg och att du känner att du har valt rätt. Att få fin cred gör ju upplevelsen ännu bättre. Jag har också sovit illa pga grubblerier. Har en sak som måste lösas, men som är så otroligt tråkig och jobbig att jag bara rakt av skulle strunta i den om det vore valbart. Ja ibland får man sina insikter som kanske inte är vad man egentligen ville. Men om man ser till sina förutsättningar också kan det kännas lättare att acceptera. För förutsättningar styr ju väldigt mycket, men tas inte alltid med i målsättningar.
Hoppas att det som behövde lösas har löst sig nu. Det är så jobbigt när man fastnar i grubblerier. Klok slutkläm på din kommentar.
Vilken härlig summering av veckan. Tråkigt dock att du har grubblat mycket på en grej, sånt kan förstöra mycket 🙁 men all mat ser så god ut och bra kämpat med träningen verkligen! 🙂
Jag hoppas på att få svar snart på funderingen så jag slipper grubbla mer. Oavsett vad det blir. Tack så mycket.
Vilken vecka och vilket lyckat avslut! Har jag fattat det där rätt att du den här säsongen kommer vara både domarinstruktör och domare? Du har vält inte valt bort att döma matcher, eller?
Dina matbilder får mig att dregla – yummie, så gott. Å det roligaste är ju också att man slipper laga maten själv, eller hur!? Fish ’n chips är en av mina favo rätter, men tyvärr har den enda krogen som lagade det på engelskt vis gått i graven under pandemin här i Täby. Å fish ’n chips à la Findus äter jag då inte;-)
Oxkind har jag bara ätit en enda gång. Smaken var riktigt god, men ögat blev mindre glatt när det tittade på maten;-)
Nej jag kommer inte sluta döma, du kommer allt att få se mig i min lila tröja framöver. Kurserna är ju bara nu inför säsongen. Sen blir det säkert fler utbildningar framöver men de vet jag inget om just nu. Maten var hur god som helst. Har sett Findus fish and chips i frysen med färdigrätter och den är verkligen inget vidare. Men den där som jag åt på restaurangen i fredags var hur god som helst. Nom, nom, nom.