Månad: april 2026

Texten ovan fotade jag på ett av skåpen på jobbet. Tyckte det var en trevlig text att läsa och påminna sig om. Vilken inställning man går in i påverkar helt klart det allmänna måendet. Ser man bara negativa aspekter, ja då lär det bli rätt grått och trist i livet….

Apropå inställning så tyckte jag redan klockan nio att jag jobbat färdigt. Min hjärna checkade ut och jag var så trött. Längtan efter min tredagarsledighet som börjar nu var stark. Det har varit en lugn vecka på jobbet där det har flutit på smidigt. Jag har också testat att utmana mina händer lite mer. Vågar påstå att vänsterhanden nu är helt okej medan min högra hand fortfarande behöver stöd. Påminner mig hela tiden om att skynda långsamt så det inte blir några bakslag. Det misslyckades jag med igår, inte på den nivån att det blev ett riktigt bakslag men så pass att det blev en bra påminnelse om att inte utmana för mycket.

Efter jobbet åkte jag och Rickard till Vidingsjö för att springa lite. Där finns ett grus-spår som är 1,8km och relativt platt. Perfekt med andra ord att försöka springa fem kilometer så snabbt jag orkade. När jag började döma fotboll var löptestet uppbyggt så att man skulle springa 2,2kilometer och det fick ta max 12 minuter. Då sprang vi alltid i det här spåret. Lite nostalgiskt är det allt att springa där. Vi värmde upp tillsammans och så stack Rickard iväg i sitt tempo och jag sprang i mitt. Såg en liten huggis som ringlade sig över vägen. Den var nog räddare för mig än vad jag blev för den. Det var riktig sommarvärme så förstår att ormarna också vill få lite värme. Gäller se upp så man inte missar dom.

Planen var ju att springa fem kilometer men i dagens förhållanden är jag nöjd med mina fyra kilometer. Målet var att ligga mellan 5,50-6,20min/km i tid och det lyckades jag med.

Lutar trädet på baksidan ännu mer, vad tycker du? Den vänstra bilden är från början av april och den högra är från idag. Trädet är felanmält så hoppas på att de snart kommer och åtgärdar det på något sätt. (Rubriken är från det förra inlägget jag skrev om trädet. Får nämligen associationer till just det lutande tornet i Pisa.)

Sista måndagen i april och på fredag är det första maj. Nu är klockan strax innan nio på kvällen när jag skriver det här inlägget och det är bara skymning ute. Vill inte tänka på hur fort dagarna går.

På jobbet idag så har jag pysslat med vanliga samordningsgrejer men också suttit med utbildningen som jag och A ska ha imorgon. Nervöst värre men det kommer gå bra.

I morse såg jag mina rosa löparskor i hallen. De triggade ett enormt löparsug som jag faktiskt haft kvar hela dagen. Men när jag kom hem hittade hjärnan såklart på en massa ursäkter till att slippa. Men de dåliga ursäkterna vann inte idag. Joggade åtta lugna kilometer på löpbandet. Kändes som ingenting trots helgens två matcher. Litet styrkebesked är det allt vad gäller uthålligheten. Men det visste jag egentligen redan. Har ju känt det på matcherna.

Det är torsdag och jag har jobbat veckans näst sista pass. Äntligen säger jag som inte gillar det där med rak vecka. Men förhoppningsvis är det bara ett par veckor till jag kan återgå till mitt oregelbundna jobb. Saknar dels det där med lediga dagar mitt i veckan men framförallt så saknar jag patientkontakten. Händerna har blivit betydligt bättre så tänker att jag snart är tillbaka. Det ser jag fram emot.

Nu börjar mitt körsbärsträd slå ut! Såg också ett par flitiga humlor.

Årets första bilder på mina pioner som börjar lockas upp av vårvädret.

Och så pärlhyacinterna. Tycker det kommit upp fler blommor i år jämfört med förra året.

Jag har tyckt ett tag att det har känts så tungt att träna. Inte bara på grund av att jag fick en boll i huvudet utan det började redan innan. Formsvackan började när jag behövde äta maxdos av naproxen för mina händer. Har tänkt att det läkemedlet sänker prestationsförmågan. Och visst är det så, naproxen både binder vätska i kroppen och försämrar syreupptagningsförmågan. Inte undra på att det känts tungt. Tänker att ”naproxen-effekten” snart borde gå ur kroppen.

Eftersom jag bestämde mig för att skippa träning igår kunde jag inte slarva idag med. Men det var på tunga ben jag sprang 3*1000meter. Tänkte faktiskt tanken att börja om på mitt träningschema. För att få springa lite enklare pass och låta kroppen bygga en bättre grund för att orka de längre passen som jag tränat de senaste två veckorna.

Det har inte varit en rolig dag idag. Hände en sak som gjorde mig så ledsen och det satte verkligen tonen för dagen. När jag kom hem så såg Rickard att jag var ledsen och då lockades tårarna fram igen såklart. Kröp ner i sängen och tog en tupplur. Kändes kanske aningen bättre efter det. Det kändes verkligen tråkigt att komma hem så ledsen med tanke på att Rickard fyller år idag. Ville inte förstöra hans dag. Det är tur att han inte riktigt gillar det där med att fira födelsedag.

I morse var det minusgrader men efter jobbet kunde jag gå hem barbent. Det är ena bleka vinterben jag släpper fria. Fördelen med att göra det nu är alla andra också är vinterbleka, hehe. Temat var leopard, väldigt missmatchat men så bekvämt. Visst är det en härlig färg på bilen bakom mig? Det är ingen färg jag skulle vilja ha själv på min bil men jag blev ändå glad av den!

Idag kände jag det där starka suget efter träning. Googlade fakta kring hjärnskakning och träning och hittade en bra källa. Det man ska vara uppmärksam på är eventuella symtom och hjärnskakningen kan inte bli sämre av fysisk aktivitet. Under förutsättning att man inte riskerar några smällar mot huvudet förstås. Nu för tiden rekommenderas inte helvila vid hjärnskakning utan en gradvis återgång. Med det i bakhuvudet kände jag att jag med gott samvete kunde åka iväg och träna med Rickard och domarklubben. Tanken var att vi skulle springa 1600 meter så snabbt vi orkade. Mitt enda mål var att springa snabbare än vad jag vad jag gjorde på mitt-träffen förra året. Det lyckades jag faktiskt med så är helnöjd.

När vi kom hem hjälptes vi åt med lite mat, det fick bli nudlar och kyckling och så till efterrätt blir det ananaspaj. Det ska bli så gott!