En dagens tack!

Vårtecken: Det har hänt lite med mina rabarberplantor. Ser fram mot årets första rabarberpaj!

Humör: Glad över vissa saker och känner mig vissen över andra.

Dagens jag: Lila tröja från Nike och svarta brallor från Stronger.

Mina händer: Är inte ett dugg bättre. Jag prioriterar inlägg här på bloggen och lämna spår hos andra före att svara på kommentarer. Annars försöker jag att använda händerna så lite som möjligt. Gissa att det är svårt.

Väder: Strålande sol och nio grader.

Aktuellt: Det är dags för min och Rickards tripp till Gotland. I år firar vi att vi varit gifta i 21 år med en riktig utmaning. Men den kommer jag berätta mer om när vi är hemma igen.

Träning: Det satt långt inne att träna idag. Springa ett varv i skogen, ta en paus i mitt träningsschema eller springa något mer utmanande? Landade till slut i att värma upp och sedan se hur kroppen kändes. Det blev ett riktigt bra pass: 5*800 meter med 2 minuter vila mellan varje. Jämfört med förra veckan när jag orkade fyra gick det alltså betydligt bättre den här veckan. Känns verkligen att jag blir bättre och bättre för varje pass.

På kvällens att göra-lista: Packa inför resan och så få i mig lite kvällsmat. Annars bara vila.

Östgötaleden: rundslingan runt Sya

Igår gick jag och Rickard ut på en långvandring. Vi åkte till Mjölby, ställde bilen vid Vifolkavallen och letade upp var leden skulle börja. Första delen av rundan går långs med motionsspår och vissa avstickare ut på skogsstigar. Vid Sya skidsstuga låg det rejält med konstsnö kvar. Där tog vi också en lite längre paus med macka och lite chokladbitar. Bra energi när man har gått långt!

Efter vår paus i Sya knallade vi vidare. Gissa att förvirringen var stor när det helt plötsligt skulle vara närmre till Mantorp än till Mjölby. Det är liksom minst en mil mellan dessa platser. Men det skulle ordna till sig. Vi följde bilvägen i Sya en stund och efter någon kilometer svängde vi av och gick igenom Solberga naturreservat. Där var det fint och om jag var trött när vi gick på bilvägen fick jag ny energi. Titta så vackert det var:

Tänk att gå här när det är vitsippor precis överallt och ekarna breder ut sig i all sin prakt! När vi gått igenom naturreservatet kom vi fram till en väldigt lång grusväg. Här blåste det förskräcklig motvind. Kändes som att vi aldrig skulle komma framåt. Till slut kom vi fram till gamla riksettan. Vad det är för något kan du läsa längre ner i inlägget.

Och så hittade jag äntligen ett gäng vårtecken: tussilago, vårlök (tror jag att det heter) och blåsippor. Jag såg också både påskliljor och snödroppar men dessa fotade jag ej.

  • Längd: 15 kilometer
  • Var: Starta vid Vifolkavallen eller vid skidstadion i Sya
  • Svårighetsgrad: Lätt.
  • Underlag: Slingan går mestadels i motionsspår, grusväg och en liten sträcka på bilväg. En del av sträckan går i naturreservatet Solberga.
  • Historiska platser längs med vägen: En del av sträckning går längs med gamla riksettan och så i solberga naturreservat finns även fornlämningar i form av gravar.

Kravbilden för en domare

Döma fotboll är väl inte träning?!

Kommentaren ovan fick jag på min söndagslista där jag skrev med lördagens match som dagens träning. Givetvis är det inte träning i form av styrketräning men konditionsträning får man helt klart.

Det är intressant det där hur en del verkar tro att det handlar om att stå och peka lite. Men det är verkligen en förenklad bild av hur det är att vara fotbollsdomare. Som domare tar du ett beslut var sjätte sekund. Var kommer bollen hamna, vilket beslut tar spelaren här näst. Du ska också vara fokuserad på att behöva springa på max vid snabba spelvändningar och vara beredd på att ta snabba beslut vid ojustheter. Samtidigt som du kan vara mitt i en maxlöpning. Precis som BP skriver så springer eliten 10-13kilometer på match. Jag använder mig av gps-klocka och har koll på hur långt jag springer varje match. Det längsta jag sprungit på en match var elva kilometer. På den nivån jag dömer nu springer jag aldrig mindre än åtta kilometer. Det brukar vara närmre nio kilometer.

Här ovan har jag bara tagit med den fysiska träningen men det är också mental träning. Du ska vara fokuseras i nittio minuter. Fatta samma beslut vid samma situationer oavsett om det är matchminut ett eller matchminut 90. Vara konsekvent i alla lägen så spelarna vet vad som gäller.

Så visst är det träning, på alla sätt och vis.

Söndagslistan vecka 13

Det är söndag kväll, på förmiddagen satt jag och kollade på film. Behöver ju avlasta mina tassar så gott det går men det är faktiskt svårt när jag är hemma. På eftermiddagen gick jag och Rickard en runda på dryga 15 kilometer. Var den rundan gick får du läsa i morgondagens inlägg.

Känsla: Det har varit mycket pyssel, jag fick ett par bryt under veckan men annars har jag mått bra.

Väder: Frostnätter och relativt fina dagar. Men vädret har också bjudit på regn.

Veckans träning:

  • Måndag: Tre kilometer promenad.
  • Tisdag: 4*800meters intervaller
  • Onsdag: Joggade en långsam mil.
  • Torsdag: Vilodag
  • Fredag: Sprang plättlätta backintervaller på löpbandet.
  • Lördag: Dömde fotboll, sista gruppspelsmatchen i damcupen.
  • Söndag: Jag och Rickard gick en rundslinga på 15 kilometer i Sya. Men mer om den rundan kommer i morgondagens inlägg.

Veckans sämsta med ytligt fokus. Jag råkade spilla chili con carne på min mysiga leopardtröja. Slängde in den i maskin direkt men fläckarna var kvar. Det där materialet suger åt sig precis allt. Hoppas på att det bleknar med tiden. Enda positiva är att det i allafall inte syns på långt håll. Men jag vet ju om det.

Mina positiva från veckan:

  • Min positiva känsla kring träningen fortsätter. Det känns verkligen att det går framåt från vecka till vecka.
  • Jag är glad över att jag sprungit årets första mil. Det gick verkligen inte fort men en mil blev det precis som jag föresatt mig att göra.
  • Jag och Rickard var ute på en trevlig rundslinga igår.
  • K var så snäll och åkte iväg och köpte lite snaskigheter till mig när jag var lite låg. Så otroligt gulligt av henne. Det hade hon verkligen inte behövt.
  • Jag har äntligen fått se lite tussilago. Blev helt till mig i trasorna när jag såg ett gäng längs med grusvägen. Tänk att så lite kan göra mig så tossig.

Bilder från veckan:

Hoppa på tåget #Valfritt

Godmorgon!

Det är lördag, en gråmulen dag och ett stilla regn faller. Hade det varit sommar och varmt så hade det varit ett perfekt sommarregn. Just idag är det bara kallt och ruggigt istället. Jag är ledig vilket inte är så dumt!

Åkes hoppa på tåget fortsätter. Alla är välkomna och får vara med. Den här veckan får vi resenärer gnugga våra geniknölar och välja ett valfritt ord. Mitt val föll på ”horisonten”, förr då kan jag leta fram bilder från Gotland. Otippat va? Eller kanske inte. 😛

Solen som håller på att gå ner i horisonten. Vacker vy från färjan i april 2025.

En av Karlsö-öarna nämligen Lilla Karlsö. 2018 besöktes ön. HÄR kan du läsa ett inlägg från Stora Karlsö. Bilden är tagen från vägen runt Klintehamn. Jag och Rickard hittade en bra plats att stanna där jag kunde ta den här bilden.

Helt vindstilla på Tofta Strand. Långt där borta kan man ana horisonten. Där havet möter himlen.

Gotska sandön i horisonten! Jag och Rickard skulle vilja åka dit. Det hade verkligen varit ett äventyr!

Ett riktigt oväder i horisonten. I juni 2025.

Blå Jungfrun. När man åker till Gotland från Oskarshamn åker man förbi denna spännande ö. Just urberget är anledningen till att det är en nationalpark. Ön reser sig stolta 86 meter över havet och erbjuder unik natur och spännande jättegrytor. Fick den där lusten att någon gång faktiskt besöka ön!

Glad fredag och fem en fredag vecka 13

När jag åkte till jobbet i morse var himlen klarblå och solen var nästan helt uppe. (Bilden ovan är dock från ikväll). Jag blev så glad och fick en härlig energiboost. Helst hade jag velat stanna hemma och ta mig ut i skogen. Men jobbet kallade, har jobbat mina timmar och nu tar jag helg. Det blev en bra avslutning på en vecka med väldigt mycket pyssel.

I går velade jag mellan om jag skulle fredagsvila eller köra fredagsfys. Eftersom jag till slut landade i vilodag igår fick jag allt ta tag i min träning idag istället. I mitt träningsschema har det nu adderats backintervaller. 8*100 meter. Det blev plättlätt så nästa vecka ska jag utmana mig mer. Eftersom det var länge sedan som jag sprang just intervaller i backe fick det bli en mjukstart.

Elisas fem en fredag handlar om uppmärksamhet. Förra veckan deltog jag inte men tyckte det var roliga frågor den här veckan. Var med du också men glöm inte länka till Elisa.

  1. Vad tappar du fokus på oftare än du vill? Vardagens måsten…
  2. Vad går dig oftast helt förbi i vardagen? Hm, det vet jag faktiskt inte. Det är inget som jag tänkt på.
  3. När har du senast haft allas blickar på dig? Jag och A hade en utbildning kring CPAP (ett andninghjälpmedel när lungorna är fulla med vätska) igår. Bortsett från att jag blev så nervös att jag fick totalt hjärnsläpp på första sliden så gick det bra. Men sen är det en massa andra situationer med. På fotbollsplan när jag tar obekväma beslut, på morgonmötet på jobbet när jag som samordnare ska presentera patienter som planeras in, var de ska hamna och så vidare. Med mera såklart.
  4. Vad förtjänar egentligen mer fokus än det får? Vården och allt bra som faktiskt sker. Media fokuserar mest på fallen där det inte gått så bra. Verkligheten ser helt annorlunda ut.
  5. Vad borde du ge mindre uppmärksamhet? Negativa tankar.

Att göra sitt bästa

Jag tittade på en vlogg hos Flora där hon flyktigt lyfte tanken om att göra sitt bästa. Jag tycker att det är intressant att fundera över. För vad är egentligen att göra sitt bästa? Det tänkte jag skriva ett blogginlägg om ikväll. Hur ofta säger man inte till någon ”gör bara ditt bästa”. Tänker spontant att göra sitt bästa inte är statiskt. Det förändras beroende på hur man mår och vilka förutsättningar man har. En dag när man är pigg och utvilad kan ens bästa se helt annorlunda ut än en dag när man är trött, stressad eller har alldeles för mycket i huvudet.

Jag tänker också att man verkligen kan gå all in men ändå misslyckas. Då har man ändå fortfarande gjort sitt bästa men det räckte inte hela vägen. Är det inte rimligt att göra sitt bästa faktiskt också innebär att inte överarbeta eller att pressa sig så man går sönder? Vila, sänka kraven och att kunna säga nej.

Även om förutsättningarna för dagen påverkar hur mycket energi man har så behöver man fortfarande anstränga sig. Finns liksom ingen anledning att göra halvhjärtade försök men det måste finnas en gräns mellan att utmana sig själv och att acceptera dom gränser som finns.

PS: Har visst skrivit om det här en gång tidigare. Om du vill kan läsa det inlägget HÄR. DS

Lite motigt men bra ändå

Vet du att jag skrev tråktorsdag i rubriken men så kom jag på att jag är en dag före. Så det fick bli en annan rubrik. Jag råkade stänga av mitt alarm i morse så jag vaknade den tid jag brukar vilja sitta i bilen. Men jag hann i tid till jobbet. Och väljer att se det positiva: jag fick sova 45 minuter extra. Men det har allt känns på vissa sätt som en tråkig onsdag. Det blåser hårda vindar, det regnar och är allmänt ruggigt. Dessutom fick jag skäll i trafiken för att jag försökte placera bilen i rusningstrafiken utan att stå i vägen för svängande bilar. Det var inte uppskattat för att göra en lång historia kort. Otroligt tråkigt när jag bara försökte visa hänsyn och underlätta för andra med.

Personen tyckte att min placering före övergångsstället var felaktig. Jag skulle enligt personen ställa mig bakom den sista bilen i bilkön. Trots att det innebar att jag hade blockerat korsningen.

Så när jag satt i bilen hem var jag helt säker på att jag bara skulle vila efter jobbet. Men träningslusten föll på så jag joggade en långsam mil. I början hade jag sega ben och ville göra något annat men ju fler kilometrar jag fått till desto lättare kändes det. Benen gick av sig själva och andningen var lugn och kontrollerad. Medan jag lufsade min mil så fixade Rickard en köttfärspaj. Den var väldigt god med både kebabsås och bearnaisesås. Dock inte båda såserna i samma tugga, haha.

En vanlig tisdag i mars

Kanske inte helt vanlig eftersom kroppen min var klarvaken vid halv fyra. Trots det har jag varit pigg idag och inte fått någon trötthetsdipp. Har väl kanske inte haft tiden att tänka på det heller. Haft mycket att pyssla med. Vill också förvarna om att det här inlägget inte kommer att ha någon vidare struktur. Har bara skrivit ner allt som det kommer.

Fick ett litet bryt vid lunchtid idag. Läste min journalanteckning på 1177 och blev lite nedslagen. Har lite tänkt (knäppt nog) att det skulle stå något annat. Fråga mig inte var det kom i från. Klara var snäll och köpte snask och nocco till mig. Det hade hon verkligen inte behövt men jag blev så glad. Bubbisarna slök jag väldigt fort. Bra uppladdning inför kvällens träningspass.

Ikväll var det dags att gå upp en nivå i Rickards träningschema: 5*800 stod på schemat. Jag tyckte dock att det räckte mer än väl med 4*800. Det är stor skillnad att springa i den farten i 800 meter i stället för 400 meter. Men snart kommer även det att kännas lättare.

Fick kommentaren om kortison till mina handleder. Och nej det är inget förstahandsalternativ. Mina handleder ska kureras med handledsortoser och vila så gott det går. Sen om det inte hjälper med vilan så kanske det blir ett alternativ. Men inte än.

”Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa”. Ja så kändes det när jag använde headset idag. Det var en sån där dag då telefonen ringde i ett och då blev det för mycket. Bra då att kunna använda headset. Men som sagt, jag känner mig ju som någon som jobbar i driven på McDonalds.

Det har jag förresten glömt att skriva om men nu i mars fyllde min blogg 19 år. Nästa år blir den tjugo, galet att tänka på. Min blogg kommer helt klart följa med länge!

Hur tänkte jag nu?

Glad i hågen gav jag mig ut för att springa ett distanspass. Redan de första meterna kändes benen som tunga träben. Fattade först inte varför men kom sedan på att jag körde ju styrketräning igår kväll. Så jag joggade upp till skogen och tog sedan en promenad. Räckte gott och väl med dessa tre kilometrar. Känns nu som ett misslyckat träningspass men äsch, jag får ta nya tag imorgon. Anpassade kläderna efter löpning så det blev en väldigt kall promenad, nu ”efterfryser” jag.

Note-to-self är att det fungerar alldeles utmärkt att köra styrketräning som sista pass efter ett gäng pass på rad men alltså inte före ett planerat distanspass.