Klin sim dag 1

Jag har varit i Norrköping idag och gått dag ett på klin sim två, en nationell utbildning kring hur man blir bättre på att som instruktör leda simuleringar. Vi var fem deltagare, tre undersköterskor och två sjuksköterskor. Redan på förmiddagen fick vi vara deltagare i ett scenario och sedan reflektera kring det. Vi reflekterade kring återkoppling och reflektion. Är det samma sak eller är det två olika grejer?

På eftermiddagen var jag den första att hålla i mitt scenario som jag hade förberett. Jag var så nervös så det kunde såklart gått mycket bättre. Fick så pass mycket konstruktiv feedback att jag till slut bara kände mig sågad och jättedålig. Jag fick såklart mycket positivt också men som alltid så är det ju förbättringspunkterna som fastnar. Efter mig var det en tjej till som fick köra sitt scenario där jag var först på plats. Fick fin feedback på min patientkontakt och simuleringsförmåga. Det vill säga att kunna ta hand om patienten fast det inte var en riktig patient.

Imorgon ska vi köra de andra deltagarnas scenarion (tre stycken, så totalt fem på de här två dagarna). På eftermiddagen är tanken att vi ska köra två av de fem scenariorna igen och jag hoppas på att jag får köra mitt igen. Så jag får lämna kursen med en bra känsla.

Använda AI istället för att tänka själv

Jag läste ett intressant blogginlägg hos The Swedish Lakehouse. Stycket handlade om hur de ska ha en dag i skolan där de pratar om hur man kan använda AI. Det jag vill diskutera kring är det här stycket:

Vi lärare skall gå en kurs i hur vi skall använda A.I. i skolan. 

Jag vill inte vara kärringen mot strömmen som stretar emot utvecklingen men jag är rädd att eleverna kommer att sluta tänka själva och lämna över det mesta till A.I. Eleverna låter redan A.I. skriva texter och göra läxor, och när jag tog upp det på den senaste A.I. genomgången så sa A.I experterna att i framtiden så kanske vi inte ska hålla på med att skriva en massa texter i skolan, för det kan A.I. göra.

Annelie

Jag är verkligen kluven till AI. Det finns helt klart många fördelar med AI men det finns också klara nackdelar. Det värsta jag vet är alla dessa reels på Facebook och instagram som är uppenbart genererade med hjälp av AI. Var är det egna skapandet? Och hur ska man kunna skilja mellan det äkta materialet och oäkta? Jag tycker snarare att det behövs mer av det äkta, det äkta skapandet med själ och hjärta.

Vad händer med det egna tänkandet när man använder sig av AI och då tar genvägar till en färdig text? Att skriva är att tänka och när man fastnar måste man testa andra vägar. Vad händer med fantasin om den inte utmanas? Om man alltid ber om ett färdigt svar, vad händer med sin egen fantasi och sitt eget skapande på sikt?

Samtidigt behöver det vara bara av ondo? Om man ber AI generera en text och sedan reflekterar och analyserar texten kanske man lär sig något på kuppen. Man kanske lär sig att se ett tomt och platt resonemang där det saknas något viktigt. Det är i alla fall så jag upplever en AI-genererad text. Det är perfekt, det är klyschor och fullt med stora ord som inte betyder ett dugg. Men om man får ta en text och skriva om kanske det inte bara är dåligt.

Kontentan av mitt svammel är att jag tror att vi människor behöver utmanas för att utvecklas. Genvägar fungerar inte så tyvärr. Ungdomar behöver lära sig att tänka själva, att resonera och analysera. Det växer man av!