Betraktelser och intervaller på bana

Fyra lediga dagar går fort, imorgon är det dags för jobb igen. Idag har jag varit med I till tandsköterskan och så har jag varit hemma hos mamma och pappa en sväng. Tog med wienerbröd och coca cola. Mm, det där wienerbrödet var så gott! Härligt frasigt, så där så det blev smulor överallt. Nåja, nästan i alla fall.

Min ”vårdiga” sida lös verkligen igenom idag. Pappa sa något som jag tyckte var intressant. Men hur uttryckte jag mig, som värsta psykologen: ”berätta mer, det där lät intressant.” Det kröp i både mig och pappa kan jag säga. Jag uttrycker mig inte ens så i mitt jobb så vet inte var det kom ifrån. Missförstå mig rätt psykologer gör ett viktigt jobb men jag vill inte låta som en när jag pratar med min pappa. När jag och pappa pratat någon timme följde jag med mamma och handlade lite.

Det är för övrigt något som händer när solens första strålar börjar värma så här efter en lång vinter. Nu är det visst sommar enligt vissa. Folk blir helt prilliga När jag stannade vid affären så såg jag en tjej som var barbent och hade jeansshorts på sig. Shortsen var så korta att rumpan knappt täcktes. När jag och Rickard kom hem ikväll så var en man ute i bara shorts och t-shirt. Det var åtta grader ute….

Vi var ute och sprang intervaller på löparbanan. 8*400 meter stod på schemat. Det gör helt klart skillnad att springa samma pass utomhus. Det är betydligt jobbigare trots att det var helt vindstilla. Jag valde att joggvila mellan de fyra första intervallerna och sedan gå i raskt tempo mellan de fyra sista. Trots gåvilan fick jag i slutändan en riktigt bra kilometertid. Jag springer snart fem kilometer under trettio minuter. Kanske redan nu. Men det blir inget testlopp än utan jag ska fortsätta bygga kondition ett tag till.

Vill jag vara en influencer?

Ibland tänker jag att det vore så härligt att kunna leva på mina sociala medier. Att kunna ta dagen som den kommer och att inte ha arbetstider att passa som på ett vanligt jobb. Deadlines såklart men det är inte riktigt samma sak. Vara min egen chef och bara ha mig själv att svara inför. Men så tänker jag ett varv till.

Att vara influencer måste vara det mest otacksamma jobbet som finns. Man får alltid höra vad man gör fel, inget man gör är bra nog och alla ens misstag läggs ut till allmän beskådan. En dålig dag på jobbet och du förlorar din försörjning. Som med Margaux, tror inte att hon jobbar med sociala medier längre. Eller bli recenserad av bloggbevakning där elakheterna tillåts florera för att ”vi diskuterar ju bara”. Man vill inte vara på skribentens ”bad list”. Då finns det nästan inga gränser för vad som tillåts bland kommentarerna.

Det som jag tror lockar mig mest i teorin är just det där att kunna styra över min tid. Jag kan bestämma över mina dagar och slippa stämpla in och ut. Samtidigt tänker jag att allt har ett pris och i det här fallet att alla misstag kan bli offentliga om jag har otur. Så i slutändan är det rätt skönt att få ha mitt jobb ifred. Att få ha mina dåliga dagar utan publik och att min ekonomi inte hänger på vad folk tycker om mig på internet…