Om jag hade en bloggcoach…

Bloggcoach: ”Vi behöver prata om din innehållsstrategi.”
Hanna: ”Jag skrev om mina paletter igår.”
Bloggcoach: ”😱🤓😵”

Jag har bloggat i snart 20 år och kan ibland tänka att jag behöver en tydlig nisch. Tänkt många gånger att jag ska fokusera på ett ämne. Kanske borde jag ha en genomtänkt strategi och veta exakt vilka som är min målgrupp. Har jag ens en målgrupp? Kanske borde jag ha en kalender med förslag på inlägg som sträcker sig längre än till nästa blogginlägg. Som Blondinbella på den tiden när hon bloggade frekvent utifrån sitt excelark: charmigt vardagsinlägg och så något provocerande för att öka statistiken och engagemanget.

Så om vi leker med tanken, om jag hade en person som coachade mig i mitt skrivande här på bloggen, vad hade den velat ändra då? Jag tror att det hade kunnat bli ett ganska intressant möte.

Bloggcoach: Det första jag tänker är att du behöver en tydligare nisch.

Jag: Jag har en.

Bloggcoach: Jaså?

Jag: Ja, jag.

Bloggcoach: …?

Jag: Det handlar faktiskt om mitt liv. Det är väl en nisch?

Jag kan nästan höra suckandet. För vad är det egentligen som jag skriver om? Här på Hannas krypin är det ju en blandad kompott av allt möjligt. Träning. Hälsa. Familjeliv. Jobb. En hel massa växter. Utflykter med Rickard och barnen. Mat. Tankar om samhället. Min Garmin som uppenbarligen har starka åsikter om hur mycket jag bör vila. Och ibland skriver jag om något så oerhört viktigt som att jag har röjt på fönsterbrädan och upptäckt att mina växter har tagit över.

Bloggcoach: Du borde verkligen nischa dig.

Jag: Men jag tycker ju att det är roligt att skriva om allt möjligt.

Bloggcoach: Fast läsaren måste veta vad den får.

Jag: Den får Hanna, räcker inte det?

Bloggcoach: Men vad är Hannas nisch?

Jag: Ingen aning.

Och där någonstans tror jag att bloggcoachen hade börjat inse att det här kanske inte var det enklaste uppdraget.

Nästa grej som jag tror att bloggcoachen skulle ha synpunkter på är mina rubriker. Jag vill ju ha en rubrik som är kul, men kanske inte alltid så SEO-vänlig. Typ så här kan jag tänka mig att den diskussionen skulle låta:

Bloggcoach: Rubriken ska väcka intresse och gärna innehålla ett sökord.

Jag: ”Brända fingrar och så Agda.”

Bloggcoach: Nej.

Jag: Jo, varför inte?

Bloggcoach: Vad handlar inlägget om?

Jag: Det får man läsa för att ta reda på.

Bloggcoach: Hanna…

Jag: Agda är för övrigt en väldigt bra anledning att klicka sig in här hos mig.

Dina inlägg är för långa….

Vadå, menar du? hade jag garanterat svarat. För jag vill ju inte skriva fyra korta inlägg om fyra olika saker. Jag kör gärna allt i ett. Generellt såklart, det finns ju undantag. Jag har nämligen den där vanan att börja med en tanke och sedan komma på en tanke till som leder mig in på ytterligare spår. Och så vips har jag ett inlägg om olika grejer, en liten humla i oreganon eller att jag åt plättar med hallonsorbet och så kanske jag kommer på någon liten grej som jag gjort för länge sedan som jag såklart måste berätta om. Jag tycker det är charmigt men vet inte om bloggcoachen skulle tycka det.

Något jag däremot är hundra på är att bloggcoachen skulle tycka att jag behöver vara tydligare. Min spontana reaktion? Jaaa. Eller nä. Eller kanske. Eller???

Bloggcoach: Vad är det du vill att läsaren ska veta när den kommer in på Hannas krypin?

Jag: Att det är min blogg.

Bloggcoach: Ja, men vad får man läsa om?

Jag: Det beror på.

Bloggcoach: På vadå?

Jag: På vad jag har lust att skriva om. Det är som en chokladask, man vet aldrig vad man får.

Bloggcoach: Det är inte särskilt strategiskt.

Jag: Nej.

Bloggcoach: Du verkar väldigt nöjd med det.

Jag: Ja.

Min blogg har funnits sedan 2007 och en av anledningarna till att jag fortfarande håller på är ju att bloggen har fått förändras med mig. Det har varit mode, hälsa, träning, pilates och under pandemin började jag lyfta mer av det jag tänker och reflekterar över. Det vore helt klart konstigare om jag fortfarande skrev om samma saker som när jag var 24.

Bloggcoach: Men du måste bestämma dig för vad Hannas krypin ska vara.

Jag: Måste jag?

Bloggcoach: Ja.

Jag: Okej. Jag bestämmer att det är en blogg.

Bloggcoach: Hanna…

Jag: Förlåt. Fortsätt.

Bloggcoach: Du behöver en plan.

Jag: Jag har en plan.

Bloggcoach: Jaså?

Jag: Jag öppnar datorn och ser vad jag känner för att skriva om.

Bloggcoach: Det där är inte en plan.

Jag: Det har fungerat i snart 20 år.

Visst börjar jag väl egentligen här fatta vad coachen är ute efter. Det finns absolut saker jag i teorin skulle kunna göra bättre. Jag skulle kunna tänka mer på sökord och SEO-anpassa rubriker. Jag skulle kunna planera mitt innehåll och fokusera mer på vad som faktiskt skulle locka hit nya läsare.

Men då tror jag att det som faktiskt gör Hannas krypin till det den är skulle försvinna. Jag är plottrig, skriver om det jag känner för oavsett om det är ett vardagligt inlägg, något mer reflekterande eller ett inlägg med tjugo olika bilder på humlor.

Bloggcoach: Du borde också publicera mer konsekvent.

Jag: Fast det gör jag väl?

Bloggcoach: Hur många inlägg ska du publicera i veckan?

Jag: Ingen aning.

Bloggcoach: Där ser du.

Jag: Men jag skriver ju.

Bloggcoach: Ja, men hur ofta?

Jag: När jag har något att skriva.

Bloggcoach: Det är inte en strategi.

Jag: Nej, men det är ganska trevligt.

Här tror jag faktiskt att vi skulle börja krocka på riktigt. Jag vill inte skriva ett inlägg bara för att det står ”blogginlägg” i kalendern. Å andra sidan har jag en svit på över 1280 dagar med inlägg varje dag, så där skulle jag egentligen knäppa coachen på näsan som inte alls har koll på just den delen.

Jag vill alltid skriva när jag faktiskt har något att berätta, inte bara för att. Som tur är finns det alltid något att skriva om. Ibland blir det också flera inlägg varje dag. Ibland börjar jag med ett kort inlägg och så flödar tankarna iväg. Precis så som det ska vara.

Bloggcoach: Varför?

Jag: Jag kom på en annan sak.

Bloggcoach: Och?

Jag: Den hängde ihop med den första.

Bloggcoach: Och sedan?

Jag: Sedan kom jag på en tredje sak.

Bloggcoach: Jag börjar förstå problemet.

Jag: Det är inget problem. Det är innehåll.

Och det är här jag sätter stopp. Det blir inget bloggcoachande för mig. Jag vill nämligen inte att min blogg ska bli så strategisk att jag inte kan skriva om en humla och fundera över om det är tillräckligt relevant för målgruppen.

Så vad skulle jag egentligen vilja ha ut av en bloggcoach? Helt klart någon som säger: ”Det här kan du göra bättre.” Och sen gör jag som jag vill ändå.

Bloggcoach: Så du tänker alltså inte ändra någonting?

Jag: Jo då.

Bloggcoach: Vad?

Jag: Jag ska försöka komma på vad vi ska äta till middag innan Rickard frågar.

Bloggcoach: Det var inte riktigt det jag menade.

Jag: Jag vet.

Mina små egenheter under en dag…

Temperaturen svänger verkligen hela tiden. Kallt på nätterna och varmt på dagarna. Fördelen är ju att det blir fantastiskt vackra morgnar. Som en sagovärld liksom! Var tvungen att gå ut försöka föreviga. Det är vackert med dimma tycker jag.

Kunde stanna på ett ställe längs med vägen och fota. Men på det vackraste och mest sagolika stället fanns det inget bra ställe att stanna på. Jag får behålla minnet i huvudet istället. Alternativt kliva upp tidigt och ta cykeln till samma ställe. Fast mina händer uppskattar nog inte en cykeltur…

Igår hade jag vilodag från träningen men jag och Rickard tog en promenad i skogen tillsammans. Det var varmt men intelligenta jag drog på mig en svart långärmad tröja. Den lilla grejen sätter tonen för resten av mitt inlägg. 😛

  • Precis innan jag skulle sova började jag grubbla över en jobbsak. Såklart liksom… Varför lyckas jag alltid med det?
  • Pratar med en kollega idag: ”vid elva får du vara samordnare medan jag går på möte.” Jag fastnar dock i en sak vid datorn och glömmer helt bort. Så när det var dags för möte kommer hon och jag säger direkt: ”nej jag kan inte avbryta det här nu”. Kollegan: men du skulle väl på möte?” Ridå… snacka om minne som en guldfisk… 
  • Jag skulle ju ha ett klart svar till Rickard när han frågar mig vad jag vill äta ikväll. Standardsvaret är nämligen ”vet inte”. Det tänkte jag ju inte säga idag… Men jag glömde bort att jag skulle fundera på mat…. Fail igen då…
  • Igår sa jag till en kollega att jag vägrar långa byxor. ”Det är fortfarande sommar”. Hanna idag: drar på sig sina rosa favoriter. Man kan inte anklaga mig för att vara konsekvent…. 🤪🙈🤣 Men imorgon är jag nog tillbaka till bara ben igen… Det var nämligen lite svettigt när jag skulle hem….

Nej det var nog det jag ville berätta just nu. Nu ska jag ut och försöka springa ett distanspass. Målet är en mil. Men jag tänkte köra med lite omvänd psykologi. ”Du behöver bara springa ett varv”.

När min klocka säger vila

Min nya klocka tycker att jag ska vila i fyra dagar efter dagens match. Efter gårdagens match sa den tre dagar. Jag känner väldigt spontant att Garmin behöver förklara sig lite bättre här. Menar den all träning? Får jag inte ens ta en liten promenad eller stretcha lite? För i så fall har vi ett problem. Jag var faktiskt duktig och vilade i torsdags. En hel dag som jag tycker borde räknas. Men så verkar inte min klocka jobba….

Garmin: Du behöver fyra dagars återhämtning.

Jag: Absolut. 👍Eller va, vad menar du nu?

Garmin: Bra. Då vilar du.

Jag: Ja… eller alltså… jag tänkte kanske träna lite lugnt.

Garmin: 😐

Jag: Men jag vilade ju i torsdags!

Garmin: Det var före matchen.

Jag: Men ändå!

Garmin: Fyra dagar.

Jag: Men fyra dagar från vadå?

Garmin: Högintensiv träning.

Jag: Jaha.

Garmin: Precis.

Jag: Då kan vi kanske prata…

När jag blev jagad av zombies… Eller kanske inte

Häromveckan gick jag igenom bilder från Victorialoppet, alltså de officiella som arrangören fotograferat under loppet. Det året jag gick igenom var 2016 och jag hittade ett par bilder på mig. Många har sinnesnärvaro att exempelvis sträcka upp armarna när de ser fotografen eller bjussa på ett stort leende. Men jag då, vad gör jag? Jo det ska jag berätta. Jag hittade en sådan rolig bild på mig själv. Först tänkte jag att jag bara var fokuserad men sen tänkte jag att hallå, jag ser ju ut att vilja döda någon. Alternativt att jag är jagad av zombiesar. Den blicken liksom…

Nu är ju den här bilden från 2016 så givetvis kan jag inte minnas exakt vilka tankar som gick igenom mitt huvud. Men jag minns vad jag tänkte när jag löpte samma sträcka under årets Victorialopp. ”Får inte stanna, får inte stanna, det gör inget om det går sakta”. 2016 tänkte jag nog istället ”varför är det ingen som ser zombien bakom mig, spring Hanna, spring.”

En störig lista om sociala medier

Sociala medier har verkligen många fina sidor. Jag gillar att kunna följa människors vardag, hitta inspiration, läsa bloggar och kanske ibland hitta nya intressen. Samtidigt finns det en hel del grejer som gör att det bara känns tröttsamt och oinspirerande.

Ibland kan jag känna att internet håller på att drunkna i reklam och perfekta flöden. Människor framställer sitt liv perfekt och ibland får man kommentarer som inte rör inlägget ett dugg. Så här kommer en kanske lite neggig lista över saker som jag tycker är överskattade, störiga eller bara allmänt märkliga.

Saker som gör att jag tycker att ett inlägg är jobbigt att läsa:

  • för många bilder (Yes, jag kastar sten i glashus….)
  • för mycket reklam
  • stora, störande popupannonser.
  • inlägg där det är övertydligt att det är AI som är skribenten.

Det mest överskattade på sociala medjer:

  • Matchande flöden på instagram, gärna samma typer av bilder i exakt samma färgskala. Det vill säga olika toner av vitt och beige och så lite svarta detaljer på det. Det konstiga är att dessa perfekta flöden alltid har många följare, gärna över 10000.
  • Olika lifehacks som mest skapar stress då det kräver så mycket fast tanken är att det ska underlätta livet.
  • Det som utger sig för att vara ”äkta” är planerat minutiöst.

Kommentarer jag är trött på att läsa: De där kommentarerna som visar att man verkligen inte läst inlägget. Eller vad sägs om dessa:

  • ”sluta göra dumma människor kända”
  • ”källa på det”
  • ”är det bara jag som….”
  • ”inte för att vara elak, men…..”

Saker folk gör online som borde försvinna: Att skriva om sina barns bekymmer och diagnoser inför tusentals människor. I vissa flöden verkar inte personlig integritet existera. Det är tur att jag för egen del bara följer träningskonton. Så slipper jag få andras barns bekymmer serverade när jag minst anar det.

När sociala medier känns fejk:

  • Bilder som är tydligt arrangerade för att få till den perfekta bilen.
  • Videos som man märker är reklam först när man tittat på den en stund.
  • Bilder som anges vara utan filter men som tydligt har filter.

Det värsta med algoritmer: Är att jag aldrig får se det mest aktuella i flödet utan det som algoritmen tror att jag är intresserad av. I mitt flöde får jag just nu mest upp om Mount Everest och problemen med Khumbu icefall, en glaciär mellan base camp och camp 1. Algoritmen tror också att jag bara bryr mig om balett, skäggagamer och politik. Gärna inlägg från personer som jag inte har någon personlig koppling till alls.

En tramsig lista om mig

Godmorgon!

Det är onsdag morgon när jag skriver det här inlägget. Tänkte att det kunde vara kul att starta den här dagen med en liten tramsig och knasig blogglista.

  1. Om ditt liv vore en realityserie – vad skulle den heta? ”Hannas krypin, smått och gott och lite för ärligt”. Eller kanske ”Hannas krypin – tjejen som ofta trampar i klaveret”.
  2. Vilken är din mest onödiga “talang” som du ändå är lite stolt över? Jag kommer lätt ihåg texter till låtar men glömmer snabbt vad jag ska göra. Händer hela tiden. Då måste jag gå tillbaka för att komma på vad det var jag skulle göra.
  3. Vad är det konstigaste du någonsin har googlat? Jag tror inte att jag har googlat så mycket konstiga saker. Men knasiga grejer att googla skulle kunna vara detta: ”varför känns det som att jag har glömt något hela tiden” eller ”kan man bli allergisk mot måndagar?” Ett tredje alternativ skulle kunna vara ”är det normalt att ha tre dialoger i huvudet samtidigt?”
  4. Om du var tvungen att äta en maträtt varje dag resten av livet – vad hade du valt (och ångrat direkt)? Hm, kul fråga. Kokt torsk med äggsås kanske. Tycker det är väldigt gott men jag vill inte äta det jämt.
  5. Vilken låt hade spelats varje gång du gör entré i ett rum? The Ketchup song. Bara för att alla sjunger den fel. Så också jag. 😛
  6. Vad är det mest pinsamma du har gjort som du fortfarande tänker på ibland? Det har jag helt klart förträngt…..
  7. Om du fick byta liv med en kändis i 24 timmar – vem hade du valt och vad hade du gjort först? Taylor Swift! Jag hade helt klart skrivit en låt om alla små grejer i vardagen som man kan störa sig på. Det hade helt klart blivit en lång låt, haha.
  8. Vad skulle stå på din varningstext om du var en produkt? Varning – starkt beroendeframkallande.
  9. Vilken mat skulle du absolut kunna vinna ett “ät inte detta igen”-pris för? När jag var barn skulle jag laga till en soppa. Hade bland annat i färsk gurka som fick koka med de andra grönsakerna. Adderade också mjöl men hade ingen aning om hur jag skulle reda på ett bra sätt. Du kan ju tänka dig hur den soppan smakade. Till råga på allt bjöd jag mina föräldrar på ”soppan” med.
  10. Om din vardag var ett datorspel – vilka två “buggar” skulle spelet definitivt ha? Göra saker utan att tänka vilket skulle få helt fel resultat. Och sedan det där att leta efter mina glasögon fast jag redan har dom på huvudet….

Önskar dig en fin onsdag!

En lista om våren

Godmorgon!

Det är en grå och regnig lördagsmorgon och endast fyra grader. Tajmar väl med att jag är ledig och att jag ska ut och döma fotboll efter lunch. Men det är bara att springa mycket så håller jag värmen i kroppen.

Jag ändrade min bloggdesign igen igår. Tyckte inte riktigt att den förra passade mig. Min nya design blev väldigt enkel och stilren och utan krusiduller. Vad tycker du, hiss eller diss?

Det är bara mars och som skrivet tidigare iskallt ute. Vårkänslorna spritter trots det i kroppen så tänkte jag skulle skriva en liten lista om just maj. Eller liten är väl en underdrift, haha. Det blev rätt många punkter.

  • Favoritmånad på våren? Maj!
  • Vad ser du mest fram emot varje vår? Att ljuset kommer tillbaka. När jag åkte till jobbet igår morse var det nästan dagsljus. Det går fort nu.
  • Finns det något du alltid gör när våren kommer? Jag börjar vara ute mer och tar helt klart fler bilder. Särskilt de där dagarna när solen skiner och allting blir både vackrare och ljusare.
  • Vilket vårtecken gör dig gladast? Solen!
  • Vilka vårblommor tycker du mest om? Vitsippor!
  • Förändras ditt humör när våren kommer? Ja, det förändras. Jag blir mycket gladare. Just i år är det dock svårt att avgöra vad min glädje beror mest på. Att jag kan springa som jag vill igen eller att det är ljusare ute. Mest sannolikt är det nog en kombination av båda.
  • Får du mer energi på våren? Det korta svaret är ja.
  • Vad brukar du vilja göra mer av på våren? Jag brukar vilja vara ute mer på våren. Vara ute mer i skog och mark. Förra sommaren åkte jag, Rickard och A till Stjärnorpsravinen. Skulle vilja gå där på våren när marken täcks av vitsippor och man ser på ett annat sätt hur bäcken slingrar sig fram.
  • Tycker du om att vårstäda? Nja, kanske inte. Men det behövs verkligen vårstädas på väldigt många ställen. Särskilt i förråden.
  • Hur skulle du beskriva våren med tre ord? Sol, glädje och ny energi.
  • Favoritplats att besöka på våren? Min och Rickards årliga aprilresa till Gotland.
  • Om våren var en färg, vilken skulle det vara? Gult, grönt och blått.

Och så avslutningsvis, fem snabba.

  • Glass eller fika i solen?
  • Picknick eller promenad?
  • Tunn jacka eller tjock tröja?
  • Solglasögon eller paraply?
  • Tidiga morgnar eller ljusa kvällar?

Fem en fredag vecka 11: Checkin

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag. 🙂

  1. Vilket djur representerar ditt humör idag? Snigel, har känt mig seg och inte haft lust att göra mer än det jag verkligen måste.
  2. Känner du dig äldre eller yngre än vad du är? Oftast äldre men idag skojade jag om att jag inte är en dag äldre än 25.
  3. Vem är din äldsta vän och när möttes ni? Min äldsta vän från mellanstadiet dog hastigt för ett par år sedan. Då hade vi inte haft kontakt på flera år. Så den äldsta vännen jag har kontakt med är J och vi har känt varandra sedan 2019.
  4. Vad skulle du göra om du inte behövde jobba för att få pengar? Jag skulle hänga mycket mer med familjen. Jag skulle jobba med min pilates, satsa mer på mina sociala medier eftersom jag tycker det är kul. Egentligen är det helt galet hur dagens samhälle blivit uppbyggt. Byta tid mot pengar liksom.
  5. Vad packar du först när du ska på en resa? Hehe, träning är det första jag planerar för och packar därför mina träningskläder först.

Bloggstafetten 2026

I morse fick jag en trevlig avisering från jetpack. Madeleine hade nämligen länkat till mig. Hon har hittat på en liten bloggstafett. Den påminde mig direkt om bloggandets storhetstid i början. Då dök Liebster award upp, lite lika tema att man skulle nominera och länka till olika bloggar. Kul att Madeleine tog initiativet till Bloggstafetten. Stort tack för nomineringen, Madeleine.

Bloggstafetten 2026

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler för Bloggstafetten 2026
Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

Så vilka tio grejer vill jag berätta om mig som bloggare? Tyckte det var svårt att komma på 10 så det blev ”bara” nio. Kanske lägger till en till om jag kommer på.

  • Om jag skulle beskriva mig som bloggare så skulle jag beskriva mig som en person som vill inspirera och göra människor glada. Jag vill också dela med mig av det som händer i mitt liv. Inom rimliga gränser vill säga.
  • I min bloggs begynnelse skrev jag om mode och kläder. Det känns ganska långt från bloggens tema nu.
  • Jag har bloggat varje dag i över tre år nu.
  • Jag gillar att gå in och läsa min blogg. Men jag velar också om jag ska fortsätta med layouten jag har eller om jag ska byta igen.
  • Jag tänker väldigt mycket i blogginlägg. ”Det här kan jag skriva om”. Den absolut vanligaste rubriken jag tänker är just tankar jag tänker. Men som alltid kommer jag inte ihåg tankarna jag tänker.
  • Värsta jag vet är oengagerade kommentarer. Dock har jag också gjort samma sak.
  • Bloggar är det format i sociala medier som jag gillar bäst. Det är trevligt att gå in och läsa varandras bloggar och ta del av varandras liv och göromål.
  • Ogillar också stora popupannonser, särskilt videos som spelas upp automatiskt och som tänker halva sidan. Det var just den typen av annonser som gjorde att jag lämnade blogg.se.
  • Precis som Madeleine är jag seg vad gäller att godkänna kommentarer. I kväll satt jag och godkände och svarade på ett femtiotal. Men jag blir glad över engagemanget och uppskattar verkligen att andra vill ta sig tid och lämna en kommentar här hos mig.

Jag nominerar:

Vill jag vara en influencer?

Ibland tänker jag att det vore så härligt att kunna leva på mina sociala medier. Att kunna ta dagen som den kommer och att inte ha arbetstider att passa som på ett vanligt jobb. Deadlines såklart men det är inte riktigt samma sak. Vara min egen chef och bara ha mig själv att svara inför. Men så tänker jag ett varv till.

Att vara influencer måste vara det mest otacksamma jobbet som finns. Man får alltid höra vad man gör fel, inget man gör är bra nog och alla ens misstag läggs ut till allmän beskådan. En dålig dag på jobbet och du förlorar din försörjning. Som med Margaux, tror inte att hon jobbar med sociala medier längre. Eller bli recenserad av bloggbevakning där elakheterna tillåts florera för att ”vi diskuterar ju bara”. Man vill inte vara på skribentens ”bad list”. Då finns det nästan inga gränser för vad som tillåts bland kommentarerna.

Det som jag tror lockar mig mest i teorin är just det där att kunna styra över min tid. Jag kan bestämma över mina dagar och slippa stämpla in och ut. Samtidigt tänker jag att allt har ett pris och i det här fallet att alla misstag kan bli offentliga om jag har otur. Så i slutändan är det rätt skönt att få ha mitt jobb ifred. Att få ha mina dåliga dagar utan publik och att min ekonomi inte hänger på vad folk tycker om mig på internet…