Efter vår lunchpaus vid Ireån fortsatte vi vår vandring. Den sista sträckan mellan Ireviken och Harudden har den nätta distansen om 14,1 kilometer. Vi knallade ut på Irevikens djupa sandstrand. Det slet bra på benen men inte lika mycket som de ”nätta” uppförsbackarna vi skulle ta oss uppför när leden ledde oss upp på klintarna igen. Nästa naturreservat efter Ireån är Hall Hangvar. Här finns fantastiska Ireå-slingan som jag och Rickard gick själva i april förra året och tillsammans med barnen, Marcus och Kevin på sommaren. HÄr och HÄR kan du läsa de inläggen om du vill.
Efter stranden vid Ireviken ska man upp på klinten igen. Det är brant uppför och det finns rep att ta hjälp av. Vid nästa jobbiga uppförsbacke finns det en trappa som är rejält brant. Det sög bra i benen om man säger så. Bilderna ovan är från Sigsarve strand. En välbevarad by. Ute på stenarna var det en man som fiskade. Undrar om han fick något napp.
Sista klinten är Häftingsklint. Där ska det finnas en fornborg men orkade inte leta efter den. Det finns gott om fornborgar på Gotland.
Jag hade extra iläggssulor i skorna och efter Häftingsklint störde de så pass att jag var tvungen att ta av mig dom. Vi passade på att sträcka ut kroppen några minuter. Bland kottar och hårt underlag var det ändå skönt att vila hela kroppen några minuter.
Sista biten gick längs med havet. Det var sten, sten och så lite mer sten. Men makaköst vackert såklart.
Äntligen i mål. Trettio kilometer senare var vi i mål vid Harudden. De sista fem kilometerna kändes lika långa som hela leden tillsammans. Fram till 25 kilometer hade jag pigga ben men energin skulle såklart ta slut. Men i mål kom vi!
