Inte ända fram men glad ändå

Texten ovan fotade jag på ett av skåpen på jobbet. Tyckte det var en trevlig text att läsa och påminna sig om. Vilken inställning man går in i påverkar helt klart det allmänna måendet. Ser man bara negativa aspekter, ja då lär det bli rätt grått och trist i livet….

Apropå inställning så tyckte jag redan klockan nio att jag jobbat färdigt. Min hjärna checkade ut och jag var så trött. Längtan efter min tredagarsledighet som börjar nu var stark. Det har varit en lugn vecka på jobbet där det har flutit på smidigt. Jag har också testat att utmana mina händer lite mer. Vågar påstå att vänsterhanden nu är helt okej medan min högra hand fortfarande behöver stöd. Påminner mig hela tiden om att skynda långsamt så det inte blir några bakslag. Det misslyckades jag med igår, inte på den nivån att det blev ett riktigt bakslag men så pass att det blev en bra påminnelse om att inte utmana för mycket.

Efter jobbet åkte jag och Rickard till Vidingsjö för att springa lite. Där finns ett grus-spår som är 1,8km och relativt platt. Perfekt med andra ord att försöka springa fem kilometer så snabbt jag orkade. När jag började döma fotboll var löptestet uppbyggt så att man skulle springa 2,2kilometer och det fick ta max 12 minuter. Då sprang vi alltid i det här spåret. Lite nostalgiskt är det allt att springa där. Vi värmde upp tillsammans och så stack Rickard iväg i sitt tempo och jag sprang i mitt. Såg en liten huggis som ringlade sig över vägen. Den var nog räddare för mig än vad jag blev för den. Det var riktig sommarvärme så förstår att ormarna också vill få lite värme. Gäller se upp så man inte missar dom.

Planen var ju att springa fem kilometer men i dagens förhållanden är jag nöjd med mina fyra kilometer. Målet var att ligga mellan 5,50-6,20min/km i tid och det lyckades jag med.