I morse var det minusgrader. Det är ju lite fel så här i maj. Men solen har varit framme och när jag gick till bilen efter min dag på jobbet var det faktiskt rätt så varmt. Härligt ju! Vinden är fortfarande kall och jag hoppas på ljummare vindar snart.
Jag har haft pyssliga dagar på jobbet, samordnat, haft admin med N, skrattat så jag fått magknip och planerat scenarioträning. Jag och N har haft scenarioträning i två dagar och imorgon är det dags för den sista timmen. Dockan fick namnet Tusse/Novalie i våra två scenarion. Till en av patienterna skulle jag fixa ett dränage med varig vätska. Jag fick improvisera med lite fil, apelsinsaft och jordgubbsaft. Med en spruta kunde jag fluscha ner vätskan i påsen. Det blev rätt så trovärdigt faktiskt.
Hela dagen har jag velat springa efter jobbet men ville mina ben springa? Det visste jag inte men huvudet ville. Och då är det väl bäst att passa på. Oftast är det ju faktiskt huvudet som ger upp före benen. När huvudet tycker att det är nog finns det för det mesta alltid betydligt mer att ge. Exakt så var det för mig ikväll. Hela dagen har jag velat springa 10*400meter. Så när jag kom hem från jobbet bytte jag om till löparkläder och värmde upp. Under första intervallen visste jag faktiskt inte om jag skulle orka springa nio till och dessutom med joggvila. Men jodå, jag kom igång och fick till ett riktigt bra träningspass. Imorgon ska jag vila från löpträning för i helgen ska jag döma tre matcher. Från början hade jag fredag och söndag men det är domarkris i helgen så tar ett uppdrag på lördagen också.