Ikväll var det dags för Blodomloppet igen. I år sprang jag med kollegorna på mottagningen och så en kollega från avdelningen. Jag har haft en lite tråkig inställning till loppet hela dagen. Jag kände mig trött och allmänt ur slag och ville bara hem och sova. Men jag hade betalt startavgiften och jag ville ju springa.
När jag gick till bilen efter jobbet så regnade det. Försökte parera vattenpölarna så gott det gick och resultatet: blöta fötter. Då slog det mig att jag glömt ta med ett par andra skor. Tog löparskorna direkt i morse. Hade nämligen nog med saker att bära med mig ändå.
Parkerade bilen vid Linköpings arena och funderade över om jag skulle gå till mötesplatsen. Det var nämligen mer än 45 minuter kvar till vi skulle ses och det regnade. Men gissa turen för det sprack upp. Jag knallade iväg till mötesplatsen och när jag stötte på två av kollegorna upptäckte jag att jag hade kvar mitt e-tjänstekort i fickan. Det var bara att ta mina apostlahästar tillbaka till bilen och låsa in mitt kort.
Jag och kollegorna värmde upp och så blev det dags för start. Precis som förra året hamnade jag långt bak och fick kryssa i början. Lagom till jag fått styrfart så sprang jag i fatt personer som ville jogga betydligt långsammare än jag. Då var det bara att sänka tempot, vänta på att kunna springa om och sedan försöka hitta farten igen. Att kryssa på det sättet tar väldigt mycket energi.
Min upplevelse är att det går svagt uppför hela tiden fram tills man kommer till strax innan trädgårdstorget. Till slut fick jag springa in i mål, på en snabbare tid än förra året (31,57min). I år sprang jag in på 30:13. Enligt min klocka är det 5,1 kilometer så då kan jag verkligen känna mig nöjd. Under trettio minuter liksom trots min dåliga känsla.
Efteråt satt vi ner och åt av picnicmaten. De där ballerinakexen var så goda! Inget jag kan köpa hem för jag kommer inte kunna sluta äta, haha. Det blev en väldigt trevlig kväll. Och vädret då? Visst sprack det upp och det blev en riktigt fin sommarkväll.