Utmanande är ett ord som sammanfattar mina två senaste dagar. Igår morse fick vi skriva upp våra förväntningar på kursen. Jag skrev tre mål, bland annat att ha roligt. Det kan man säga att jag har haft. Trots mina jobbiga känslor från gårdagen. Jag läste igenom all feedback igen och konstaterade att det egentligen var väldigt konstruktiva tips som jag fick. Det som jag reagerade på i slutändan var att det blev så mycket. Jag fick dock sluta med flaggan i topp. Men vi ska väl kanske ta min dag från början.
Förmiddagens fokus var att få delta i resterande tre simuleringar (jag kommer blanda lite mellan scenarion och simuleringar men det är alltså samma sak). Jag var observatör i ett scenario och deltagare i de andra två. När man simulerar finns det lite olika dockor som man kan använda. Från väldigt enkla dockor där man egentligen inte kan göra så mycket till dockor som både andas och kan svara på enkla ja och nej-frågor. Allt för att det ska bli lättare för deltagarna att vidta rätt åtgärder. Dockan som kan andas och ha en massa ljud för sig ser ju lite läskig ut:
Jag får associationer till skräckfilmer faktiskt men så är jag ju den lite rädda typen av mig. Efter våra tre simuleringar var det dags för lunch. Kålpudding, soppa eller linsbiff var alternativen. Den där linsbiffen var precis så tråkig och torr som den ser ut att vara. Men tzatzikin var god.
Efter lunchen pratade vi om vilka två scenarion som vi skulle köra igen. Jag ville såklart få gå hem från kursen med en betydligt bättre känsla så jag erbjöd mig. Men jag valde inte samma scenario som igår, istället fick det bli ett scenario med hjärtstopp och sedan omhändertagandet enligt A-E när patienten återfår blodcirkulationen. Jag hade hand om själva scenariot och en annan instruktörskollega skulle ha hand om återkopplingen. Utöver kollegan så var det en tredje instruktör som skulle titta på oss instruktörer och ge feedback. I tidigare simuleringar så har fokus istället varit på deltagarna. Så det var en väsentlig skillnad men så nyttigt och bra.
Lång utläggning, jag fick fin kritik och kunde gå hem från kursen med en bra känsla. Så nöjd! Väl hemma fortsatte jag utmana mig. Först tänkte jag springa på löpbandet, sedan inte alls men tänkte det fick vara någon måtta på latmasken. Så utmanade mig själv genom att jogga i skogen fast det höll på att mörkna. Det fick bli två varv, ett varv i det långa spåret och ett i det korta. Därefter blev det en extra sväng för att få ihop totalt nio kilometer. Jag lät mina ben välja tempot eftersom jag kände mig pigg. Nu när jag kunnat träna lite längre pass känner jag verkligen skillnad på uthålligheten.
Vilken bra dag du har haft och jag kan hålla med om att dockan såg väldigt läskig ut.
Carin
Det var en bra dag!
Vilken härlig dag! Skönt att få sluta kursen med en härlig känsla i kroppen och så få fortsätta med en härlig joggingrunda där kroppen svarar på ett bra sätt! Håll kvar den känslan och ha en fin helg!
Det var en trevlig dag och jag är nöjd med hela kursen. Ännu mer nöjd såklart med att det gick så lätt att jogga mina nio kilometer.
Förstår att dockan skrämmer 😱. Den där lär man ju kunna skrämma livet ur någon med. Hade en kollega på en arbetsplats som brukade ta skolans skelett och klä på kläder. Sedan satte han de där skelettet på olika platser. I en stol i personalrummet, i en mörk korridor. Ibland skrek man rakt ut…
Fint ändå att du kunde känna efteråt att det var feedback.
Men fy, det där låter ju inte som en kul kollega. Jag hade blivit så rädd ju!
Alltså den där utbildningen liknar verkligen en skräckfilm à la din bild du la upp. Jag skulle troligen har svimmat redan då, men absolut vid den äckliga maten.
Himla kul att du delar med dig av din kurs, men herreguuuu så glad jag är att ite behöva gå sådana utbildningar.
Toppen att du fick till ett extra löppass också. Eloge!
Inte själva utbildningen men dockan…. 😛 Tycker det var en väldigt bra och intressant utbildning. Det blev ju bra simuleringar för oss också med sådant som jag kan ta med mig ut i min vardag också.