Jag har gjort ett antal valkompasser. Beroende på frågor har jag blivit moderat, kristdemokrat, socialdemokrat och sverigedemokrat. Det spridda resultatet kan man ju bli tokig på. Så vet du vad jag gjorde? Jag bad ChatGPT lista 10 frågor med olika alternativ och så fick jag välja det svar som bäst passade in på mig och mina värderingar. Det handlade såklart om relevanta områden: Vård, regioners vara eller inte vara, kärnkraft, försvaret och ett gäng andra områden som jag verkligen inte kommer ihåg just nu. Mina svar jämfördes sedan med alla åtta partiers partiprogram. Jag matchade bäst med Kristdemokraterna och sämst med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Så läste jag ett inlägg (som jag faktiskt inte kommer länka till) där jag kände att jag stod långt bort från skribenten politiskt, samma med kommentarsfältet där det var en idel hyllningskör. Så jag blev provocerad på alla sätt och vis. För jag blir så otroligt trött på världsbilden att om man röstar höger är man ond och vill göra människor illa och är man vänster så är man solidarisk, fin och en god människa. Högst förenklat nu ska jag lägga till.
- Man kan vilja ha en stark välfärd och tycka att staten ska använda skattepengar ansvarsfullt.
- Man kan bry sig om fattiga människor och tycka att bidragssystem kan behöva reformeras.
- Man kan bry sig om klimatet och vilja bygga kärnkraft.
- Man kan vilja ha jämlikhet och tycka att höga skatter kan få negativa konsekvenser.
- Man kan vara konservativ i vissa frågor och vara väldigt empatisk.
- Man kan vara borgerlig utan att vara ”ond”
Jag är så trött på det här fyrkantiga resonemanget i Sveriges politik. Tänk om det faktiskt är så att alla vill göra gott men att man har olika lösningar på problemen. Tänk om det är så alla i grunden faktiskt har samma politik men att vägarna dit är olika?
Håller med, känns som samhället i allmänhet är väldigt svart eller vitt.. det ska vara team hit eller team dit, gud förbjude att det finns en gråzon liksom.
Jag kommer inte rösta på något av de partier som är i regeringen nu. De har förbrukat allt mitt förtroende. Finns absolut inget parti jag litar på. Covid tiden fick mig att öppna ögonen rejält och börja både ifrågasätta och granska mer.
Om det sen blir blank eller någon utanför får jag vela lite till om. 🙂
Bra tankar. Visst kan man i de flesta fall känna för båda resonemangen i politiska debatter.
Jag håller med dig, det är så hårt klimat och så svartvitt.
Jag tror att de flesta människor, oavsett partitillhörighet, vill samma sak. Man vill ha ett välfungerande land där man får den hjälp man behöver, att skola, vård, arbetsmarknad, etc. ska fungera bra. Sen har man olika uppfattning om vad som behövs och det är väl bra för debatten behövs (om den är schysst) för att olika sätt passar olika individer och grupper. Så man behöver lyssna in så otroligt mycket och vara öppen för det utan att döma för mycket. För ytterst få människor tror jag är ”onda”. Mycket handlar nog om rädsla och okunskap (och kanske att man umgås/läser för mycket det som passar sin egna åsikt, så blir den det enda rätta).