Du som är här inne och läser kan nog kanske få känslan av att jag lyckas med allt jag företar mig. Men det stämmer inte. Min lista över saker och ting som faktiskt inte gått så bra börjar bli rätt så lång vid det här laget. Det är lite det som är det farliga med sociala medier. Man väljer att fokusera på det fina och glada och det lyckade. Vem vill visa sig svag eller visa att man misslyckats med något?
- Det blev aldrig någon regiondomare av mig, fick chansen att döma damer division ett men coacherna tyckte inte att jag var tillräckligt bra. Fast jag samtidigt var tillräckligt duktig för att döma herrar division fem i distriktet.
- Hade ambitionen att få gå som assisterande i herrar division tre. Ett mål jag aldrig nått då jag inte är tillräckligt explosiv.
- Jag började med ketogen kost (extrem variant av LCHF) när jag var i som bäst form. Att försöka springa på inga kolhydrater alls när kroppen inte är van vid att använda fett som energi är rätt så dömt att misslyckas. Som jag ångrat det valet!
- Alla misslyckade löptest som jag har bakom mig som fortfarande sätter griller i huvudet.
- Sökte jobb på IVA, fick det inte av något oklar anledning.
- Alla skador som konstant satt käppar i hjulet vad gäller mina målsättningar.
- Jag hade en provklass på First class då de ville ha in pilates i sitt utbud. Det slutade med att ledarna tog in pilates men hade klasserna själva.
- Sökte ett jobb som inspiratör/pilatesinstruktör på First class. Fick det inte eftersom de ville ha någon som också kunde jobba i receptionen och i gymmet.
- Jag hade pilates på Hälsofabriken men var tvungen att sluta då det var för få deltagare på mina pass.
- Av samma anledning slutade jag med mina pilateskurser på Mjölby hälsocenter.
Det är mänskligt att fela…Ingen lyckas med allt de önskar, inte jag heller…men numera bryr jag mej inte över sånt, jag fokuserar bara på det positiva. Numera behöver jag inte heller söka jobb eller liknande, ända jag ska snart ansöka om är att få bli pensionär, och det borde gå I pension…min ålder är inne och jag tänker ta tillvara möjligheten. Har tränat på att leva enklare i några år nu så det blir inga problem.
Visst blir man mer chill med åren. Skönt att du ska gå i pension snart.
Ingen lyckas alltid. Lätt att tro det när man bara får se ”framsidan”:
Att våga, prova och testa är dock en minst lika stor ”seger” tycker jag! Du är modig och det är en jättebra egenskap!
Tack för en fin och uppmuntrande kommentar.
Vad ska jag säga? Du har alltid siktat väldigt högt verkar det som. Du har lyckats med mycket (enligt mig) och även misslyckats. Det första jag tänker på är klyschan ”man kan inte få allt här i livet”. Ändå har du fått jättemycket. Tycker jag.
Sedan är du en väldigt ambitiös person som lägger ribban högt, och då är det ju ”lättare” att inte klara höjden.
Jag är lite din motsats här. Jag har nästan aldrig planerat nåt i mitt liv och har inte haft mål/ambitioner heller. Det låter urtrist, jag vet. Ändå har det gått rätt så bra för mig, både privat och på jobbet. Jag tog/tar det som det kommer helt enkelt. Självklart har den attityden en massa nackdelar, men fördelen är att man aldrig blir besviken, bara glatt överraskad…
Nej jag tycker inte att det är trist. Låter på sätt och vis bekvämt att aldrig förvänta sig något utan mer ”go with the flow”. Visst blir man inte besviken men är det inte också en del av livet. Att hoppas och längta lite. Ja, vi är helt klart olika.
Så bra skrivet! Ibland är det ju lätt hänt att man fortsätter att prata (och skriva) om de grejor som lyckas. Men oj vad mycket som misslyckas typ hela tiden …!!
Ja den listan kan nog egentligen göras ännu längre…..
Så är det ju i livet. Vissa saker går bättre och vissa sämre. De sämre vill folk inte gärna berätta om. Undrar varför? Det är ju det som gör oss till människor och inte maskiner.
Jag har misslyckats med mycket. Mest misslyckad känner jag mig för att jag inte kunde fortsätta vara gift med Exet. Då svek jag mina tre äldsta barn. Skilsmässobarn. Inget roligt att vara. Tror den grejen påverkat min värk extremt mycket. Spänningar för att hålla ihop sig själv och inte brista inför barnen.
Att jag sen är i ett bra äktenskap nu, han också för den delen, det gör inte sveket mindre. Barnen valde ju inte detta.
Men man måste må bra själv för att andra ska må bra också, sägs det.
Fint att du delar något så personligt. En liten fråga som slår mig spontant. Ser dina barn det som ett svek att du inte kunde fortsätta vara gift med exet? Visst kan spänningar sätta sig i kroppen men ibland måste man ju fatta obekväma och jobbiga beslut.
Jag tror Mellan gör det iallafall. De bodde ju kvar hos honom och hon tycker att jag lämnade henne. Hon var bara 2 1/2. Så jag svek definitivt dem. Men han var då världens bästa pappa. Han kunde bo kvar i huset, det blev minst förändringar för dem. Dessutom hotade han med domstolen och det ville jag inte utsätta dem för. Med facit i hand var det säkert fel av mig.
Du gjorde det som du tänkte var bäst då utifrån det du visste och de förutsättningar som fanns. Det är alltid lätt att tänka att man skulle gjort saker annorlunda men det är ju ingen garanti för att det hade blivit bättre.
Nej och det vet jag ju egentligen. Men tanken finns ändå.
Förstår det!