Jag har funderat så mycket och ju mer jag funderar desto mer relevant blir frågan: vad är egentligen viktigast – att ha rätt, eller att kunna möta varandra. Lätt att tänka att det är samma sak men det kanske egentligen är så att de står i konflikt med varandra.
Det kan ju kännas väldigt tryggt att få rätt. Det bekräftar ens självbild. Men när behovet av att få rätt tar över riskerar samtalet att förvandlas till en kamp, där den andre reduceras till en motståndare snarare än en människa. Hur svårt blir det inte att lyssna i ett sådant klimat och givetvis ännu svårare att förstå. Jag tänker att för att mötas krävs något helt annat: närvaro, tålamod och en vilja att stanna kvar även när det skaver.
Det behöver ju inte innebära att man måste ge upp det man tror på utan snarare acceptera att det som ser ut som motsatser faktiskt kan finnas samtidigt. Det ena utesluter inte det andra. Om man vågar stå kvar så tänker jag att möjligheten till ett djupare samtal öppnas. Kanske inte att man tycker lika men att man respekterar varandra. När det där behovet att korrigera eller övertyga inte längre finns.
Men visst finns det en gräns på hur mycket det går att påverka en annan människa. Jag tänker att den enda jag kan förändra är mig själv. Förändring kräver mycket av mig och framförallt en vilja att faktiskt vilja göra saker och ting annorlunda. Att vilja testa något nytt. En vilja att se mina invanda mönster och automatiska reaktioner. Men också min roll i de konflikter som uppstår.
En viktig fråga att ställa sig är om viljan verkligen finns till förändring eller om det är enklare med de gamla hjulspåren. Det som är invant är bekvämt och tryggt, även när det blir upprepade missförstånd och låsningar. Riktig förändring innebär att ta ansvar för hur man pratar, lyssnar och möter andra människor. Det betyder också att acceptera att man har rätt men att relationen är viktigare än att ha rätt.
Här verkar det vara något som inte fungerar, jag kommenterar dina inlägg men de verkar inte komma hit.
Som detta inlägg skrev jag en ganska lång kommentar till redan igår.
Får se hur det blir med denna.
Jo de kommer fram men jag har en benägenhet att samla på mig ett gäng kommentarer innan jag godkänner.
Ett så bra inlägg Hanna, klockrent tycker jag och väl uttryckt!
Tack så mycket. Glad att du gillade mitt inlägg. 🙂
Ett bra inlägg och viktiga tankar, är det viktigaste att ha rätt eller att vara sams.
I många fall beror det nog på vad saken gäller och hur man är som människa, det finns ju många som ”aldrig har fel” att diskutera med de är som att köra huvudet i en vägg och då är det bättre att låta de tro sej ha rätt oavsett om det finns svart på vitt om motsatsen.
Vad gäller saken? Jag brukar säga att min sanning är inte densamma som din sanning, man upplever saker på olika sätt och då går det inte att hävda att den ena eller andra har rätt.
När vi ser på hur det ser ut i världen förstår vi hur de stora maktlystna gubbarna tänker iallafall, de som går genom eld för att det är viktigaste är att ha rätt.
Ha en fin dag!
Ja visst beror det också på situation. Ibland kanske det finns saker som det känns som det inte går att kompromissa om. Och vid andra tillfällen kanske det blir lugnast av att den ene får ”rätt” fast man vet att personen har jättefel.
Ja världens stora ledare vill verkligen bara ha rätt. Makt gör en galen…
Att ha rätt, eller att kunna möta varandra har ingenting med varandra att göra. Enligt lilla mig alltså. Nu beror det ju på ämnet som man har rätt i, såklart. Men rent allmänt så skulle jag nog stå på mig om jag bevisligen hade rätt i en sak/ett tema. Är jag aningen osäker, backar jag, men inte annars.
Men även om jag har rätt i en sak kan jag väl fortfarande hålla en vettig relation till personen som påstod motsatsen. Jag skulle ”släta över” det hela med några väl valda ord. Då har du stärkt din självkänsla, samtidigt som du inte har klampat ned på den andra personen. Man kan kalla det att kompromissa, men inte riktigt;-)
Jag tycker att det har det. I vissa situationer är det viktigare att kunna mötas än att den ene eller andre vinner i argument. Man kan ju backa även om man egentligen har rätt i sak. Men man backar för att man ändå någonstans vill värna relationen. Det är inte helt svart eller vitt.