Så mycket jag vill

Det är så mycket tankar som far runt hela tiden i mitt huvud. Ena dagen vill jag en sak för att nästa dag vilja en annan sak. Jag är världens velmaja. Jag vill jobba, vill vara ledig. Ja, ni fattar.

Jag måste verkligen bestämma mig för vissa saker. Just nu oroar jag mig över jobbet. Jag har vikariat till efter sommar. Men sen då? Timvikariat ser det ut som just nu. Jag hoppas verkligen att det hinner ändra sig men det är ju inget jag kan räkna med. Skulle söka lite fler ställen så att jag får in en fot och har något att luta mig mot.

Och alla andra drömmar jag har: fler barn, döma fotboll, satsa på mitt företag. Just nu får jag inte ihop ekvationen. Men det klarnar, förr eller senare. Ändera dagen kommer jag har klart för mig vad jag ska göra.

Nu ska jag se SM-slutspelet i hockey. LHC-Frölunda spelar. Ni kan nog gissa vilka jag hejar på…… Linköpingsbo som jag är. Haha.

Deppigt värre

Ni förstår kanske att jag inte har så mycket blogginspiration just nu. Jag vill blogga men jag har ingen energi alls. Jag vill bara gå och gömma mig.

Dåligt samvete över en massa saker som jag inte behöver ha dåligt samvete över. Dålig självkänsla. Listan kan göras lång så jag känner att jag går inte in mer på vad jag är nere över. Egentligen så vet jag det knappt själv. Imorgon hoppas jag på en vändning.

Usch, vad deppig min blogg har blivit. Jag vill ha en glad och positiv blogg som man blir glad av att klicka in sig på. Inte som nu, bara en massa deppighet. Kanske raderar jag det här inlägget, kanske får det vara kvar. Jag vet inte. Det märks.

Det var iallafall skönt att ha min mamma här idag.


Uppdaterat: 21.58: Vet ni vad skönt det är att bara bestämma sig för vissa saker. Nu har jag bestämt mig för att jag ska plugga upp mitt matte b betyg. Så till hösten ska jag söka in på sjuksköterskeprogrammet. Måste även ha samhällskunskap a och bara för att så slänger jag in kursen hemsjukvård också. Man kan aldrig ha för mycket kunskap. Just nu känns det bra. 🙂

Det är fasen inte värt det!

Bakade solskensbullar i förmiddags. Tryckte i mig två. Gott var det men ångesten efteråt. Fy! Jag är sådan att jag kan inte sluta om jag börjar. Därför ska jag inte börja. Nu är det totalstopp för godis och bakverk förutom fredagkvällar.

Att det är gott gör inte att det är värt det. Egentligen skulle jag strunta i såna här tankar men jag kan inte. Jag har inte kommit till den fasen än…..

Alla Hjärtans dag

Idag har jag och Mr R♥ varit förlovade i fem år. Tiden går fort. Vi firade igår så idag blir en dag med hemmamys. Vi har haft våra med och motgångar men kärleken är stark. Jag skulle inte vilja vara utan våra motgångar heller för utan dem kan man inte växa som människa och vi hade inte varit lika sammansvetsade som vi är idag.

Ibland kan jag känna att Alla hjärtans dag blivit lite väl kommersiellt men samtidigt är det kul att ha en speciell dag då man vårdar kärleken lite extra. Jag är lite dålig på att visa för familj att jag faktiskt bryr mig om dem. Jag tänker särskilt på att jag verkligen är urdålig på att höra av mig till mina föräldrar. Det är alltid mamma som ringer till mig tex. Skärpning Hanna!

Ska ni göra något särskilt idag?

För få timmar

Jag skulle behöva fler timmar på ett dygn. Jag känner mig så stressad. På dessa lediga dagar är det så mycket som jag vill hinna med och det känns som att jag inte ens hinner med hälften. Jag måste bli bättre på att strukturera mig och planera min tid. Till och med nu känner jag mig stressad. Det är så dumt. Varför egentligen. Och så undrar man varför man så sover så dåligt. Nej vet ni. Jag ska börja med mina listor igen. Jag körde en period med att skriva upp fem saker som jag måste göra under en dag. Allt jag gör utöver det ses som en bonus. Det fungerade då och jag är säker på att det gör det den här gången också. Med start imorgon.

Rörigt inlägg, har bara skrivit tankarna som de kommer.

Att göra någon glad

Det är så lätt, en komplimang, en tjänst, en kram. Eller en liten beröring. Idag har jag fått göra någon extra glad och fått en komplimang av en annan person. Sådant värmer ända in i själen. Det kräver inte så mycket energi att säga de där orden eller ge den där kramen. Och så bra man mår efteråt. Jag svävar runt på små fluffiga moln.
En enkel sak är ett litet leende. Ett leende kan tina upp den suraste person. Kanske inte på en gång men när personen är hemma och tänker på sin dag så kommer h*n minnas den personen som tog sig tiden att ge ett litet leende. Det är upplyftande! 

Det är mitt tips till er idag.