Kategori: Personligt

Jag är inte särskild bra på att bara vara här och nu. Det är ofta när jag gör vissa saker som jag tänker på saker jag gjort, händelser för länge sedan eller att jag funderar på vad jag ska göra imorgon eller längre fram.

Jag tänker med saknad tillbaka på händelser för länge sedan. Känner ångest för att tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med. Det är så mycket som jag vill göra, samtidigt som jag inte vill göra något alls utan bara vara. Motsägelsefullt, javisst. Tankar är inte logiska.

Under semestern skulle jag sätta mig ner och skriva ner alla negativa tankar som dyker upp i huvudet. Inte en enda negativ tanke har ploppat upp som jag verkligen gått och grubblat över. Det är saknad för hela slanten istället. Inga ”jag är så dålig” tankar har ploppat upp.  

Jag måste bli bättre på att tillvara på tiden och vara här och nu. Inte fokusera så mycket på det som varit. Jag vill tänka tillbaka på saker med glädje, inte saknad.

Hur gör ni för att leva här och nu?

Gamla bilder. Ca ett år gamla.

Jag måste sluta ställa orealistiska krav på mig själv ( = vara perfekt). Som matchen ikväll (det var en bra match, bara en mindre bra sak gjorde jag), jag gör ett misstag som sen gör att jag sågar hela min insats. Så där är det på många plan i livet. Det finns nog ingen som är så elak mot mig som jag själv är i mitt tankemönster. Som tur är så ska jag träffa psykolog (usch, vad jag ogillar att skriva det ordet, psykologer gör mycket bra saker men det klingar ändå negativt i mina ögon) i nästa vecka. Vi ska jobba mycket med det här med tankar och försöka ändra dem till positiva tankar istället.

Hur gör ni för att inte låta negativa tankar slå rot? Tipsa gärna!

Ibland kan jag känna att hur jag än vrider på mig blir det fel. Hur jag än gör saker och ting så blir de aldrig bra nog för vissa. Jag kan inte ändra på mig. Jag måste få vara den jag är med alla fel och brister som jag har.

Ibland funderar jag på hur jag ska ändra på mig för att passa in. Så ska jag inte behöva känna. Jag måste få känna mig omtyckt trots mina fel och brister, min förmåga att prata/göra saker först och tänka sen. Men så är det inte…… Jag tycker att om det är något man stör sig på så är det bättre att ta den saken direkt med personen det gäller istället för att hålla tyst och sedan vara otrevlig.

Idag är en sån här dag när bägaren runnit över och jag faktiskt är glad åt vissa saker trots att det inte kändes så för ett halv år sen. Men vem vet, imorgon har jag nog hunnit ändra mig igen.

Rörigt och gåtfullt inlägg, behövde skriva av mig. Inte meningen att det ska vara begripligt.

Jag har ofta mycket höga förväntningar på mig själv. Det är inget fel i det. Men när förväntningarna är högre än vad jag har kapacitet att lyckas med så blir det fel. Fel för min självkänsla eftersom jag då tar det som ett misslyckande och klankar ner på mig själv.

Jag måste bli bättre på att fokusera på det positiva, ta åt mig av det som jag gjort bra och lära mig av det som jag gör mindre bra. Försöka lära mig av det negativa så att jag blir starkare, se det som lärdomar och bli bättre på att ta nederlag och inte direkt tänka ”fy vad dålig jag är”.

Mål är alltid bra att ha. För att huvudmålet inte ska kännas övermäktigt är det bra med delmål. Det måste jag också bli bättre på. Små delmål som gör att ett eventuellt misslyckande känns mindre.

Vi gick ju en kurs på jobbet och då skulle vi läsa Kay Pollacks bok ”att växa genom möten”. En riktigt bra bok med mycket tänkvärt. Iallafall det jag tänkte skriva var det att: vi bestämmer hur vi ska se världen. Fokuserar vi på det negativa så mår vi dåligt och ser bara tråkigheter. Likaså om vi fokuserar på det positiva så ser vi det positiva och mår mycket bättre. Jag bestämmer själv hur jag ska ta saker och det är en styrka att ta kontroll över sin tankeverksamhet så att jag kan tänka så. Så är det verkligen, känner jag på morgonen att jag helst vill dra täcket över huvudet och inte stiga upp, då är det svårt att gå in i den dagen med en positiv känsla. Jag rekommenderar alla att läsa boken. Det finns mycket ”matnyttigt” i den.

Mina sista ord är: JAG BESTÄMMER ÖVER MINA TANKAR. Ingen annan, utan bara jag.

Här sitter jag och tänker att jag ska titta på gamla bilder och så upptäcker jag att usbminnet med ca 8000 bilder på mig, Mr R och barnen är borta. Bilder på våra fem år tillsammans är borta. Tårarna bara rinner. Jag måste hitta det! Jag vet inte ens vart jag ska börja leta. Det har ju alltid legat på hyllan ovanför databordet men nu är det inte här. Tänk om barnen fått tag på det….. Jag brukar ju städa deras rum så grundligt och jag har inte ”sprungit” på det. Nu ångrar jag bittert att jag inte framkallat mer bilder.

---

Uppdaterat 21.52 Jag hittade minnet. Jag hällde ut samtliga av Samuels leksakslådor och i en av dem låg det. Nu ska jag bara kolla så att det fungerar.

Det är så mycket tankar som far runt hela tiden i mitt huvud. Ena dagen vill jag en sak för att nästa dag vilja en annan sak. Jag är världens velmaja. Jag vill jobba, vill vara ledig. Ja, ni fattar.

Jag måste verkligen bestämma mig för vissa saker. Just nu oroar jag mig över jobbet. Jag har vikariat till efter sommar. Men sen då? Timvikariat ser det ut som just nu. Jag hoppas verkligen att det hinner ändra sig men det är ju inget jag kan räkna med. Skulle söka lite fler ställen så att jag får in en fot och har något att luta mig mot.

Och alla andra drömmar jag har: fler barn, döma fotboll, satsa på mitt företag. Just nu får jag inte ihop ekvationen. Men det klarnar, förr eller senare. Ändera dagen kommer jag har klart för mig vad jag ska göra.

Nu ska jag se SM-slutspelet i hockey. LHC-Frölunda spelar. Ni kan nog gissa vilka jag hejar på…… Linköpingsbo som jag är. Haha.

Ni förstår kanske att jag inte har så mycket blogginspiration just nu. Jag vill blogga men jag har ingen energi alls. Jag vill bara gå och gömma mig.

Dåligt samvete över en massa saker som jag inte behöver ha dåligt samvete över. Dålig självkänsla. Listan kan göras lång så jag känner att jag går inte in mer på vad jag är nere över. Egentligen så vet jag det knappt själv. Imorgon hoppas jag på en vändning.

Usch, vad deppig min blogg har blivit. Jag vill ha en glad och positiv blogg som man blir glad av att klicka in sig på. Inte som nu, bara en massa deppighet. Kanske raderar jag det här inlägget, kanske får det vara kvar. Jag vet inte. Det märks.

Det var iallafall skönt att ha min mamma här idag.

---

Uppdaterat: 21.58: Vet ni vad skönt det är att bara bestämma sig för vissa saker. Nu har jag bestämt mig för att jag ska plugga upp mitt matte b betyg. Så till hösten ska jag söka in på sjuksköterskeprogrammet. Måste även ha samhällskunskap a och bara för att så slänger jag in kursen hemsjukvård också. Man kan aldrig ha för mycket kunskap. Just nu känns det bra. 🙂

Jag mår inte alls bra. Har kontaktat vårdcentralen och har fått tid imorgon. Jag hoppas verkligen att jag kan få hjälp nu så att jag kan bli lite gladare. Hade ett ganska jobbigt samtal med en person idag och det fick mig att inse ett och annat. Håll alla tummar för mig!

Bakade solskensbullar i förmiddags. Tryckte i mig två. Gott var det men ångesten efteråt. Fy! Jag är sådan att jag kan inte sluta om jag börjar. Därför ska jag inte börja. Nu är det totalstopp för godis och bakverk förutom fredagkvällar.

Att det är gott gör inte att det är värt det. Egentligen skulle jag strunta i såna här tankar men jag kan inte. Jag har inte kommit till den fasen än…..

Idag har jag och Mr R♥ varit förlovade i fem år. Tiden går fort. Vi firade igår så idag blir en dag med hemmamys. Vi har haft våra med och motgångar men kärleken är stark. Jag skulle inte vilja vara utan våra motgångar heller för utan dem kan man inte växa som människa och vi hade inte varit lika sammansvetsade som vi är idag.

Ibland kan jag känna att Alla hjärtans dag blivit lite väl kommersiellt men samtidigt är det kul att ha en speciell dag då man vårdar kärleken lite extra. Jag är lite dålig på att visa för familj att jag faktiskt bryr mig om dem. Jag tänker särskilt på att jag verkligen är urdålig på att höra av mig till mina föräldrar. Det är alltid mamma som ringer till mig tex. Skärpning Hanna!

Ska ni göra något särskilt idag?