Kategori: Personligt

Jag har mina två underbara pojkar och jag är jättelycklig över att just Samuel och Alexander kom till mig. Nu är längtan stor efter en liten till. Det känns verkligen som rätt i tiden. Åh vad jag längtar….. 

(Nopp, jag är inte gravid, inte än) 

En stor dröm jag har är att kunna vara hemma jämt på heltid. För att kunna vara det i dagsläget måste vi sälja bilen och flytta till mindre lägenhet. Inte realistiskt med andra ord.

Jag skulle vilja kunna driva företaget och leva bara på det. Kanske jobba lite extra någon gång ibland bara. Just nu känner jag mig ganska vissen men det går över, hoppas jag….  Ska iväg senare och prata om vissa saker och jag hoppas att lite klarnar efter det.

Detta är minnen för mig. Glada minnen men samtidigt en känsla av saknad, tiden går så fort. Denna sång sjöng jag och några tjejer alltid karaoke 2001-2002. Verkligen längesedan nu. Party varje helg, sång, skratt, värme, vänskap. De jag har kontakt med från den tiden är Samuels pappa och ett ex som jag är vän med på facebook. Jo, A också, vi lärde känna varandra när jag var 9 år. Vi har känt varandra länge nu, ses alldeles för sällan dock och jag är verkligen urdålig på att höra av mig….

Dagens fundering

Hör gör vi alla mer eller mindre bra. Men att verkligen lyssna, det är en konst. Kommer på mig alldeles för ofta med att tänka på annat när någon pratar med mig. Att kunna ”stänga av sina tankar” för en stund och ha fokus enbart på den som pratar är inte det lättaste. Det krävs övning och en förmåga att bara låta tankarna flyga fritt, som en fågel som svischar förbi. Man ser den men ägnar den ingen tanke. Så borde det vara med tankarna när man ska lyssna på någon som vill berätta något….

Bild: 26 september 2009

Något som jag tycker är intressant är att höra och läsa om andra människors liv. Roliga, spännande och sorgliga händelser. Av andra människors liv kan man lära sig mycket. Om vardagsliv, sjukdom, finna självförtroende att göra något som man velat länge men inte vågat…..

På jobbet har vi en del veckotidningar, tex Allers och Hemmets veckotidning. Jag skulle aldrig köpa dem själv men jag gillar att läsa om människors livsöden, både positiva och negativa. Hur vissa händelser gör oss starkare och andra som ger en bitter eftersmak. Hur man trots svåra saker ändå finner styrkan att gå vidare.

Det är det som jag älskar med mitt jobb. Få möta andra människor och lära mig något av dem. För så är det. Om vi bara vill så kan vi lära oss något av alla.

Har ni någon gång träffat någon som gjort ett så starkt intryck på er att ni aldrig kommer glömma den personen?

Jag är inte särskild bra på att bara vara här och nu. Det är ofta när jag gör vissa saker som jag tänker på saker jag gjort, händelser för länge sedan eller att jag funderar på vad jag ska göra imorgon eller längre fram.

Jag tänker med saknad tillbaka på händelser för länge sedan. Känner ångest för att tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med. Det är så mycket som jag vill göra, samtidigt som jag inte vill göra något alls utan bara vara. Motsägelsefullt, javisst. Tankar är inte logiska.

Under semestern skulle jag sätta mig ner och skriva ner alla negativa tankar som dyker upp i huvudet. Inte en enda negativ tanke har ploppat upp som jag verkligen gått och grubblat över. Det är saknad för hela slanten istället. Inga ”jag är så dålig” tankar har ploppat upp.  

Jag måste bli bättre på att tillvara på tiden och vara här och nu. Inte fokusera så mycket på det som varit. Jag vill tänka tillbaka på saker med glädje, inte saknad.

Hur gör ni för att leva här och nu?

Gamla bilder. Ca ett år gamla.

Jag måste sluta ställa orealistiska krav på mig själv ( = vara perfekt). Som matchen ikväll (det var en bra match, bara en mindre bra sak gjorde jag), jag gör ett misstag som sen gör att jag sågar hela min insats. Så där är det på många plan i livet. Det finns nog ingen som är så elak mot mig som jag själv är i mitt tankemönster. Som tur är så ska jag träffa psykolog (usch, vad jag ogillar att skriva det ordet, psykologer gör mycket bra saker men det klingar ändå negativt i mina ögon) i nästa vecka. Vi ska jobba mycket med det här med tankar och försöka ändra dem till positiva tankar istället.

Hur gör ni för att inte låta negativa tankar slå rot? Tipsa gärna!

Ibland kan jag känna att hur jag än vrider på mig blir det fel. Hur jag än gör saker och ting så blir de aldrig bra nog för vissa. Jag kan inte ändra på mig. Jag måste få vara den jag är med alla fel och brister som jag har.

Ibland funderar jag på hur jag ska ändra på mig för att passa in. Så ska jag inte behöva känna. Jag måste få känna mig omtyckt trots mina fel och brister, min förmåga att prata/göra saker först och tänka sen. Men så är det inte…… Jag tycker att om det är något man stör sig på så är det bättre att ta den saken direkt med personen det gäller istället för att hålla tyst och sedan vara otrevlig.

Idag är en sån här dag när bägaren runnit över och jag faktiskt är glad åt vissa saker trots att det inte kändes så för ett halv år sen. Men vem vet, imorgon har jag nog hunnit ändra mig igen.

Rörigt och gåtfullt inlägg, behövde skriva av mig. Inte meningen att det ska vara begripligt.

Jag har ofta mycket höga förväntningar på mig själv. Det är inget fel i det. Men när förväntningarna är högre än vad jag har kapacitet att lyckas med så blir det fel. Fel för min självkänsla eftersom jag då tar det som ett misslyckande och klankar ner på mig själv.

Jag måste bli bättre på att fokusera på det positiva, ta åt mig av det som jag gjort bra och lära mig av det som jag gör mindre bra. Försöka lära mig av det negativa så att jag blir starkare, se det som lärdomar och bli bättre på att ta nederlag och inte direkt tänka ”fy vad dålig jag är”.

Mål är alltid bra att ha. För att huvudmålet inte ska kännas övermäktigt är det bra med delmål. Det måste jag också bli bättre på. Små delmål som gör att ett eventuellt misslyckande känns mindre.

Vi gick ju en kurs på jobbet och då skulle vi läsa Kay Pollacks bok ”att växa genom möten”. En riktigt bra bok med mycket tänkvärt. Iallafall det jag tänkte skriva var det att: vi bestämmer hur vi ska se världen. Fokuserar vi på det negativa så mår vi dåligt och ser bara tråkigheter. Likaså om vi fokuserar på det positiva så ser vi det positiva och mår mycket bättre. Jag bestämmer själv hur jag ska ta saker och det är en styrka att ta kontroll över sin tankeverksamhet så att jag kan tänka så. Så är det verkligen, känner jag på morgonen att jag helst vill dra täcket över huvudet och inte stiga upp, då är det svårt att gå in i den dagen med en positiv känsla. Jag rekommenderar alla att läsa boken. Det finns mycket ”matnyttigt” i den.

Mina sista ord är: JAG BESTÄMMER ÖVER MINA TANKAR. Ingen annan, utan bara jag.

Här sitter jag och tänker att jag ska titta på gamla bilder och så upptäcker jag att usbminnet med ca 8000 bilder på mig, Mr R och barnen är borta. Bilder på våra fem år tillsammans är borta. Tårarna bara rinner. Jag måste hitta det! Jag vet inte ens vart jag ska börja leta. Det har ju alltid legat på hyllan ovanför databordet men nu är det inte här. Tänk om barnen fått tag på det….. Jag brukar ju städa deras rum så grundligt och jag har inte ”sprungit” på det. Nu ångrar jag bittert att jag inte framkallat mer bilder.

---

Uppdaterat 21.52 Jag hittade minnet. Jag hällde ut samtliga av Samuels leksakslådor och i en av dem låg det. Nu ska jag bara kolla så att det fungerar.