Kategori: Personligt

Fy, jag vill inte vara ensam med pojkarna på kvällarna. Samuel får världens ryck och retar mig, stör Alex och är allmänt odräglig. Jag fattar inte vad som flyger i honom. Jag orkar inte med sånt. Han gör det för att han tycker att det är kul att jag blir arg. Men mest blir jag ledsen för det tar så mycket energi. Jag önskar att det går över snarast!

Idag har varit en sån här dag när tårarna utan någon som helst anledning bränner bakom ögonlocken och vad som helst kan få dem att spruta. Både positiva och negativa saker. Ikväll brast det och det känns skönt. Skönt att få gråta ur sig lite. Av någon anledning behövs det ibland. Det rensar luften.

Igår hände en hemsk sak. Alexander har haft hög feber och igår på eftermiddagen steg den riktigt snabbt. Han började krampa, han blev blå om läpparna  ocb blå runt ögonen. Vi ringde bums 112 och tiden innan den kom kändes som en hel evighet. Under tiden så börjar krampen släppa men istället blir han alldeles lealös. Jag känner panikkänslorna komma och blir alldeles livrädd. Nu dör han tänkte jag.

Han börjar iallafall vakna till men blir jätterädd och skriker att han inte ser något. Pupillerna var vidgade och blicken stirrande utan att se något. Hela vägen i ambulansen gnyr han och yrar. 40,7 i feber hade han när han kom in till sjukhuset. Väl där är han vaken igen och får ordentligt med febernedsättande. Doktorn undersöker honom och efter ett par timmar tas beslutet att han ska läggas in på BAVA (barnakutvårdavdelning eller något åt det hållet.) Han får febernedstättande kontinuerligt under natten  och vid elva idag fick vi åka hem.

Jag åkte till Åtvidaberg och gjorde smycken med tjejerna men på vägen hem kom känslorna ikapp mig och jag bröt ihop. Det blir ett par dagars ledigt från jobbet så jag får en chans att återhämta mig. Det som hände med Alexander var att han fick feberkramp, inget farligt men det obehagligaste jag varit med om. Just känslan av maktlöshet. Att inte veta vad jag ska göra och ångesten och känslan av att han försvinner från mig.

Vi ger honom febernedsättande och han fick i sig lite pyttipanna. Två portioner åt han och det var härligt att se. Nu ligger han och sover bredvid mig i soffan.

Alla ♥ dag idag. Jag och Mr R har varit förlovade idag i sex år. 6 underbara år som flugit förbi. Jag hoppas på många fler. Jag har drömmar om året som kommer och jag hoppas att iallafall någon av dem slår in.

Varför ska det vara så svårt att vara ärlig. Är man inte intresserad så är det bättre att säga det. Visst sanningen kan svida. Men lögner svider mer. Att ständigt bli lovad saker som sen inte hålls är tröttsamt. Hur många gånger till är jag beredd att förlåta. Det är frågan…..

Jag har mina två underbara pojkar och jag är jättelycklig över att just Samuel och Alexander kom till mig. Nu är längtan stor efter en liten till. Det känns verkligen som rätt i tiden. Åh vad jag längtar….. 

(Nopp, jag är inte gravid, inte än) 

En stor dröm jag har är att kunna vara hemma jämt på heltid. För att kunna vara det i dagsläget måste vi sälja bilen och flytta till mindre lägenhet. Inte realistiskt med andra ord.

Jag skulle vilja kunna driva företaget och leva bara på det. Kanske jobba lite extra någon gång ibland bara. Just nu känner jag mig ganska vissen men det går över, hoppas jag….  Ska iväg senare och prata om vissa saker och jag hoppas att lite klarnar efter det.

Detta är minnen för mig. Glada minnen men samtidigt en känsla av saknad, tiden går så fort. Denna sång sjöng jag och några tjejer alltid karaoke 2001-2002. Verkligen längesedan nu. Party varje helg, sång, skratt, värme, vänskap. De jag har kontakt med från den tiden är Samuels pappa och ett ex som jag är vän med på facebook. Jo, A också, vi lärde känna varandra när jag var 9 år. Vi har känt varandra länge nu, ses alldeles för sällan dock och jag är verkligen urdålig på att höra av mig….

Dagens fundering

Hör gör vi alla mer eller mindre bra. Men att verkligen lyssna, det är en konst. Kommer på mig alldeles för ofta med att tänka på annat när någon pratar med mig. Att kunna ”stänga av sina tankar” för en stund och ha fokus enbart på den som pratar är inte det lättaste. Det krävs övning och en förmåga att bara låta tankarna flyga fritt, som en fågel som svischar förbi. Man ser den men ägnar den ingen tanke. Så borde det vara med tankarna när man ska lyssna på någon som vill berätta något….

Bild: 26 september 2009

Något som jag tycker är intressant är att höra och läsa om andra människors liv. Roliga, spännande och sorgliga händelser. Av andra människors liv kan man lära sig mycket. Om vardagsliv, sjukdom, finna självförtroende att göra något som man velat länge men inte vågat…..

På jobbet har vi en del veckotidningar, tex Allers och Hemmets veckotidning. Jag skulle aldrig köpa dem själv men jag gillar att läsa om människors livsöden, både positiva och negativa. Hur vissa händelser gör oss starkare och andra som ger en bitter eftersmak. Hur man trots svåra saker ändå finner styrkan att gå vidare.

Det är det som jag älskar med mitt jobb. Få möta andra människor och lära mig något av dem. För så är det. Om vi bara vill så kan vi lära oss något av alla.

Har ni någon gång träffat någon som gjort ett så starkt intryck på er att ni aldrig kommer glömma den personen?