Etikett: dailyprompt

Söndagslistan vecka 50

Publicerad den av Hannas krypin

Det är tredje advent idag och bara två veckor kvar på året 2024. Jag håller på och gör en sammanfattning av året. Det kommer bli ett långt inlägg så kommer kanske behöva dela upp inlägget i två delar. Samtidigt vill jag ha allt på samma ställe. Risken finns dock att ingen orkar läsa. Å andra sidan är det ju för min skull.

Känsla: Det mest frustrerande den här veckan är att jag inte sover på morgnarna när jag har chansen. Men det är väl bara att gilla läget. Annars är jag väldigt glad över veckan som gått. Bra träning, trevligt med sångstund på Rickards jobb och så blev det en väldigt bra avslutning på veckorna med utbildning för kollegorna.

Väder: Jag längtar efter riktig vinter. Det här av och på-vädret med minus och plusgrader om vartannat är inte så kul.

Min träning: Jag har fortsatt med min stretch varje dag. Tycker det varit svårt att slappna av i stretchen. Inte rent fysiskt men tankarna springer iväg. Det är verkligen en sak att träna på. Att låta tankarna komma och gå som de vill men bara låta tankarna passera förbi. Annars är jag jättenöjd med mängden träning som jag fått till. Fyra pass med fokus på det jag verkligen behöver som mest. Jag är hur nöjd som helst. Hela jag lever upp på något sätt när jag känner att träningen fungerar. Det har varit tuffa år med mycket problem med skador och en fysisk form som inte har varit där jag önskat.

  • Måndag: ett HIIT-pass från youtube med fokus på flås, styrka och explosivitet. Stretchade i trettio minuter.
  • Tisdag: 5*400 meter. Jag hade tänkt springa fler intervaller men fick ont i magen. Gick en kilometer i uppförsbacke på löpbandet för att får mer muskelstyrka.
  • Onsdag: Vila
  • Torsdag. 3*500 meter + mitt vanliga styrke- och explosivitetsträning.
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Jag sprang på fotbollsplan och fick till riktigt bra snabbhetsträning. Tänk att jag kan motivera mig till att springa den typen av pass själv och dessutom få till det riktigt bra. På eftermiddagen så gick jag och Rickard ut på en promenad i skogen.
  • Söndag: I skrivande stund planerar jag nog för vilodag men vi får se.

Mina positiva från veckan:

  • Vi är nu klara med utbildningen i hjärt-lungräddning. Det har varit fantastiskt kul att få instruera och skådespela i de olika scenarios som vi skapat. En av oss instruktörer har spelat patient för att göra det lite mer verklighetstroget. Kan vara nog så svårt att ta hand om en docka. Hur som helst har det varit riktigt roligt.
  • Det var väldigt trevligt att hänga med kollegorna på onsdagens julmiddag. God mat och mycket prat och skratt.
  • Det var så fint att sjunga på Rickards jobb. Det är så uppskattat och därför är det så roligt att få fortsätta.
  • Jag är så nöjd med veckans träning. Jag är inne i ett flow och är livrädd att jag ska dra på mig någon sjukdom nu när det flyter på så bra. Försöker att inte tänka på det just nu.

Bilder från veckan:

Knäppa tankar och trevlig kväll

Publicerad den av Hannas krypin

Min dag startade med att jag sträckte ut på mattan trettio minuter. Somnade tidigt igår och kom därför upp ur sängen i bra tid för att hinna med alla morgonbestyr, inklusive att stretcha. Att starta dagen med stretch kändes riktigt härligt för kroppen och gav mig en god start.

Även idag har vi haft utbildning och imorgon är sista dagen för den här gången. Jag lär mig något nytt vid varje tillfälle. Passade på att flexa lite tidigare efter sista tillfället och gjorde mig iordning för att gå på julbuffé tillsammans med jobbet. Velade mellan klänning eller byxor. Fördelen med brallorna var att jag kunde ha mina gympaskor utan att det syntes tydligt. Men klänning är ju klart finare. Eller? Till sist föll ändå valet på klänningen. Letade upp mina bruna högklackade stövlar som jag inte använt på flera år. Konstaterade att jag fortfarande tycker om stövlarna men det är ju lite stelt att gå i högklackat när jag inte är van vid det.

På vägen till julmiddagen fick jag också en knäpp tanke. Såg framför mig hur jag skulle snubbla på mina egna fötter, spilla julmat överallt men också få klänningen helt på sné…. Jag höll mig på benen men jag tror att jag kommer ha ont i fötterna imorgon.

Vi åt julbuffé på Scandic i city. Det fanns ett gäng varma rätter, gott bröd, massor med grönsaker och andra godsaker. Det mesta var gott men också smaker som jag inte är van vid. Tex hjort till varmrätt och så fanns det kolor med smak av ingefära. Det trygga var skumtomtarna och polkagrisarna. Det smakade som det skulle. Broccoli som smakar sött var ju också lite ovant. Jag vet inte, lite sockerpolis är jag väl kanske för jag tycker inte grönsaker ska smaka sött. Hur som helst var det en väldigt trevlig kväll och skojigt att få hänga med kollegorna.

Jag vill bara få leva

Publicerad den av Hannas krypin

Vilken bok läser du just nu?

I går kväll sträckläste jag Elin och Idas bok. Jag visste hur boken skulle sluta, Elins sjukdom skulle till slut vinna. Jag visste också efter att ha följt Elins kamp på Instagram att Elin efter ett halvår av tankar utan hopp och mörker aktivt började jobba för att leva här och nu. Att hon inte var sin sjukdom, hon var fortfarande Elin. Här och nu är egentligen det enda vi vet att vi har, vi har våra minnen och vi har nu. Hur framtiden ser ut vet vi ingenting om. I slutet på boken när jag fick läsa om hur Elin blev sämre och sämre och till slut fick ett hjärtstop fick tårarna flöda fritt. Så outsägligt sorgligt. Vad är det för mening tänker jag.

Elin är ett strålande exempel på hur att aktivt jobba sina tankar och det man väljer att fokusera på faktiskt påverkar ens mående. Ett tankesätt som jag fick till mig redan för många år sedan av en pyskolog. Tankar kommer och går men vi väljer själv hur vi ska agera. Jag misslyckades totalt med det i förrgår när mina negativa tankar fick ta överhanden. Ingen är perfekt.

Boken är en påminnelse om att hur mörkt och hopplöst det än känns så har man alltid möjligheten att välja det ljusa. Man är inte sin sjukdom eller omständigheterna runt omkring. Jag är imponerad av hur Elin aktivt jobbade med tankemönster och hur hon trots sin sjukdom blev starkare. Både fysiskt och psykiskt.

Trump eller Harris…..

Publicerad den av Hannas krypin

Den här bilden hittade jag på instagram, tycker den var lite rolig. Kanske också en aning provocerande men inte desto mindre sann för det. Det senaste jag läste är att Trump verkar vinna valet till president i USA. Jag är alldeles för dåligt insatt i politiken för att ha en åsikt om varken det ena eller det andra. Det jag däremot snappat upp i medierna är att även i USA roar sig politikerna med att kasta paj på varandra och trycka på motpartens dåliga sidor. Trump framställs som monstret och Harris som ängeln som ska rädda USA. Befogad oro eller inte kommer tiden få utvisa.

Avskyn människor känner för Donald Trump är stor men han har onekligen ett stort stöd trots sina mindre smickrande sidor. Undrar hur det kommer sig egentligen. Handlar det om det här att vilja ha något annat, att folket har tröttnat på allt som inte fungerar och vill att det ska röras om i grytan. Få till en varaktig förändring. Det finns säkert en allmän utbredd frustration över det tuffa läget och kanske är det så att Trump ger människor hopp. Jag har ingen aning, jag tänker mest högt.

Karriär

Publicerad den av Hannas krypin

Vilka alternativa karriärvägar har du funderat på eller är intresserad av?

Dagens jetpackfråga handlar om karriär. Jag har haft olika karriärdrömmar. När jag var barn ville jag bli författare. Älskade att skriva noveller i skolan och skrev även hemma. Att läsa har alltid varit ett stort intresse. (Fast jag är verkligen en periodare. Nu läser jag ingenting igen).

Något annat jag älskade (och fortfarande gör) är att sjunga. När jag barn ville jag bli en stor världsartist. När jag var yngre ville jag delta i Idol men bland talangerna där hade jag inte haft någon chans. Tror också att jag blivit så nervös att jag inte kunnat få fram en ton. Den stora idolen var Mariah Carey.

I gymnasiet så gick jag på naturbruksgymnasiet på Vretaskolan. Inriktningen hette lokal gren häst och vi var sista klassen. Därefter bytte inriktningen namn till hästhållning. Vi hade en rolig slogan: ”hoppning börjar vid två meter, allt under är markarbete”. Efter gymnasiet hade jag praktik på Fredriksbergs new foreststuteri. Drömde under tiden jag var där att åka till Irland och rida fälttävlan. Jag som är lite ”mesig” på hästryggen förstår inte riktigt hur jag tänkte med fälttävlan som kräver en hel del mod. Det blev inget Irland, jag blev gravid med Samuel och la ner alla sådana planer på att åka till Irland.

När jag fick mitt första barn så blev jag sugen på att läsa till barnmorska. För att ta sig dit behöver jag först plugga till sjuksköterska. Men jag har aldrig jobbat inom vården och var osäker på om det passade mig så pluggade till undersköterska istället. Jag kan fortfarande bli sugen på att plugga till sjuksköterska. Däremot så vill jag inte bli barnmorska, efter tre förlossningar är jag nu alldeles för rädd för att ens tänka tanken på att förlösa någon annans barn. Jag är dessutom inte behörig, för att komma in måste jag plugga matte och jag och matte är inte kompatibla…. Jag kan fortfarande få det där suget att läsa till sjuksköterska men samtidigt är det ju jag som får göra det roliga med patienterna. Jag vet inte om jag vill i huvudsak dela läkemedel och dokumentera.

Jag har två specialistkompetenser (palliativ vård/avancerad omvårdnad och akutsjukvård/intensivvård) som undersköterska och trivs otroligt bra på sjukhuset i stan. Älskar verkligen jobbet som undersköterska.

Jag har ju även min dröm om en egen pilatesstudio. vi får se hur det blir med den saken. Någon gång i livet vill jag utbilda mig på pilatesapparaterna och gå de olika mentorprogrammen. En vacker dag kanske.

Dagens jetpackfråga

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tänker att dagens fråga från jetpack kan tolkas på olika sätt. Dels händelser som skett i nutid och likaså historiska händelser. Men jag tänker specifikt på tre händelser som jag nog aldrig kommer glömma.

Vilka stora historiska händelser minns du?

Jag minns mordet på utrikesminister Anna Lindh. Jag hade praktik på Fredriksbergs new forest stuteri. Minns att jag och handledaren diskuterade det hemska mordet. Jag kommer också ihåg när flygplanen flög in i World trade center i New York och Pentagon. En händelse som verkligen satte spår i människor, i hela världen men särskilt i USA och de människor som på olika sätt blev direkt berörda av katastrofen.

Jag minns tsunamin som inträffade på annandagen 2004. Samuel fyllde ett år samma dag. Han föddes 7:54 den 26 december 2003. Vi var i Idre där Rickards storebror då bodde. Alla människor som miste livet och all förödelse går såklart inte att glömma.

Min stackars kropp

Publicerad den av Hannas krypin

Dagens jetpackfråga är denna:

Vad kan du göra mer av?

Helt klart mer stretch och rörlighet och jag behöver också min älskade pilates. Jag har tänkt att mina ryggproblem är nytt men så läste jag bakåt i mitt arkiv här på bloggen och såg att jag redan 2018 skrev om att jag har ont och att pilates verkligen gör skillnad. Smärtan var bättre redan då när jag aktivt tränade pilates. Tänk att det ska vara så svårt att ta tag i mig själv och göra det kroppen behöver. Ikväll kan jag dock vara glad över att jag fick till lite stretch efter löpningen.

Löpträningen satt verkligen långt inne men jag tror inte att jag blir piggare av att inte anstränga kroppen fysiskt. Så på eftermiddagen sov jag två timmar och efter jag vaknat till så valde jag att springa intervaller. Det blev nog över min kapacitet då jag mådde galet illa. Ibland mår jag illa när jag springer över min kapacitet. Jobbigaste är när det händer på tävlingar och jag är bland en massa folk. Eftersom jag började må illa sprang jag ”bara” 15 intervaller i tre olika farter: 4min/km, 3,45min/km och 3,30min/km. Ja, när jag ser siffrorna så här är det ju inte konstigt att jag mådde illa…. 3,30min/km är ett tempo som det var länge sedan som jag var i form för att springa i. Jag ska verkligen vara nöjd med dagens pass, även om det blev ett litet snöpligt avslut.

Fake it ti´l you make it…. Så här kändes inte stretchen kan jag säga…..

Efter passet stretchade jag kroppen, mycket baksida lår och stretch för kroppen. Kände mig så stel så först fick Rickard hjälpa mig att stretcha baksida lår. Jag har blivit som ett kylskåp i kroppen. Stel och dann. Men det känns skönt nu efteråt.

Upptäckte nu att jag kan AI-generera bilder här på bloggen. Det jag ville att AI skulle göra var detta: Gör en meme av en pilatesövning och skriv en peppande text. Vad fick jag: en kvinna med ett ben och vad gör de med sina händer? Nej här har AI en hel del att jobba på…. Jag föredrar helt klart mina egna bilder.

Söndagslistan vecka 38

Publicerad den av Hannas krypin

Äntligen är min hästvecka över för den här gången. Det var skönt att ha två veckor där jag jobbade lite mindre men det är ju inte kul att behöva jobba ikapp det senare. Jag skulle inte ha jobbat sex pass på rad men på grund av att vi skulle haft hjärt-lungräddning så flyttade jag på ett pass. Det var tufft med sex dagpass på rad. Jag tror inte att det skulle passa mig att jobba rak vecka. Jag behöver mina lediga dagar mitt i veckan. I morse kände jag efter om jag inte var lite sjuk så jag kunde få krypa ner i sängen igen. 😛 Men nej, jag hade inget alls att skylla på.

Efter jobbet så åkte jag förbi Rickards fotbollsmatch. Han dömde en viktig match i division fyra. Det var den enda fotbollen som jag fått njuta av den här helgen .

Känsla: Jag är glad men trött.

Väder: Den här veckan har bjudit på underbart högsommarväder men också dimmiga morgnar. Höstkänslan infinner sig inte. Inte ens idag när det inte är riktigt lika varmt.

Träning:

  • Måndag: Vila
  • Tisdag: Sprang LIU-loppet tillsammans med Rickard och Alex.
  • Onsdag: Vila
  • Torsdag: Sprang backintervaller på ”fjället”. Inte ett dugg skönt eller härligt pass men så nyttigt.
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Vila
  • Söndag: I skrivande stund dividerar jag med mig själv huruvida jag ska träna eller inte. Spontant tänker jag att istället för att springa försöka få till ett lite längre pass på crosstrainern. Samtidigt kan jag titta på Beck. Känns som en bra distraktion från det jag håller på med.

Dagens jetpackfråga:

Vilket är det bästa rådet du någonsin fått?

Det bästa rådet jag fått är också det svåraste och jobbigaste rådet: ”bit ihop”. När jag växte upp fanns det aldrig på världskartan att ge upp. Oavsett hur jobbigt något är: man ger sig inte utan man kämpar på. Det är min kära pappa som inprintat just ”bit ihop” i både mig och brorsan.

Citat:

Börja där du är. Ta det du har. Gör allt du kan.

Läst hos Solstrimmor

Köp: Jag har förhandsbeställt Elin och Ida Kjos bok ”Jag vill bara få leva”. Elin och Ida var tvillingsystrar och Elin gick tragiskt bort i lungcancer förra året.

Mina positiva från veckan:

  • Det var väldigt trevligt med gårdsfesten och att få träffa både gamla och nya grannar. Jag har ingen koll alls på vilka som bor lite längre bort på gatan så det var kul att få ansikten på personerna.
  • Jag och P hade en uppskattad utbildning på jobbet om palliativ vård.

Bilder från veckan:

En resa

Publicerad den av Hannas krypin

Dela en berättelse om det längsta du någonsin har rest hemifrån.

När jag var sju år, sommaren 1991 så var vi hela familjen i Sydafrika. Min pappa skulle predika på möten och vi besökte flera olika delar av Sydafrika. Mbabane, Durban med flera. Vi besökte också Nhlangano och Nelspruit. Jag minns hur jag och Marcus fick ligga och sova under tiden som mötena pågick och jag minns vacker afrikansk musik. Vi besökte ett gravfält där kungar låg begravd. Jag tyckte det var så konstigt att vi inte fick fota eller gå särskilt nära. Det var ju ”bara” en hög kulle. När vi var i Durban så badade jag och Marcus i Indiska oceanen och vattnet var så varmt medan några infödda kvinnor tyckte det var kallt. Att få bada i havet var spännande. Innan det besöket hade jag aldrig badat i havet.

En dag så var jag och Marcus vid en bassäng och så kom det ett gäng killar. Jag blev precis livrädd för de ville knuffa ner mig i vattnet och då kunde jag inte simma. Vid ett annat tillfälle så var jag så stolt över mig själv att jag helt plötsligt kunde simma. Det enda problemet var att jag hade simkuddar och besvikelsen var stor när jag insåg att jag fortfarande inte kunde simma utan dem.

Jag minns också att:

  • vi var på grillfest och det hade grillats korv. Jag minns den konstiga rosa korven och hur illa den smakade.
  • det var minusgrader på nätterna och varmt på dagarna.
  • vi besökte Kruger nationalpark.
  • vi bodde i ett hus där det fanns en pool. På grund av de kalla nätterna var det iskallt i poolen vilket såklart inte lockade till några bad.
  • Jag hade en Kalle Anka pocket och den låg på min säng. Jag minns det så klart men hux flux så var den bara borta. Vi letade i hela huset men den fanns ingenstans. Den var bara borta.

Däremot så minns jag inte hur stora avstånd det ändå var mellan de olika platserna. Framförallt minns jag inte att ett par av städerna vi besökte ligger i Swaziland.

Dagens jetpackfråga:

Publicerad den av Hannas krypin

Vad älskar du med där du bor?

  • Att vi har 600 meter till skogen och ett härligt motionsspår
  • Att badet ligger inom gångavstånd. Perfekt på sommaren ju!
  • Att vi har en liten trädgård.
  • Att humlor och bin flockas i min rabatt.
  • Doften av lavendel strömmar mot mig när jag närmar mig huset.
  • Att jag får lite av att bo på landet-känslan med tanke på närheten till skogen, fält och gårdar.
  • Mina pioner såklart
  • Att det är ett väldigt lugnt och behagligt område.