Den här bilden hittade jag på instagram, tycker den var lite rolig. Kanske också en aning provocerande men inte desto mindre sann för det. Det senaste jag läste är att Trump verkar vinna valet till president i USA. Jag är alldeles för dåligt insatt i politiken för att ha en åsikt om varken det ena eller det andra. Det jag däremot snappat upp i medierna är att även i USA roar sig politikerna med att kasta paj på varandra och trycka på motpartens dåliga sidor. Trump framställs som monstret och Harris som ängeln som ska rädda USA. Befogad oro eller inte kommer tiden få utvisa.
Avskyn människor känner för Donald Trump är stor men han har onekligen ett stort stöd trots sina mindre smickrande sidor. Undrar hur det kommer sig egentligen. Handlar det om det här att vilja ha något annat, att folket har tröttnat på allt som inte fungerar och vill att det ska röras om i grytan. Få till en varaktig förändring. Det finns säkert en allmän utbredd frustration över det tuffa läget och kanske är det så att Trump ger människor hopp. Jag har ingen aning, jag tänker mest högt.
Vilka alternativa karriärvägar har du funderat på eller är intresserad av?
Dagens jetpackfråga handlar om karriär. Jag har haft olika karriärdrömmar. När jag var barn ville jag bli författare. Älskade att skriva noveller i skolan och skrev även hemma. Att läsa har alltid varit ett stort intresse. (Fast jag är verkligen en periodare. Nu läser jag ingenting igen).
Något annat jag älskade (och fortfarande gör) är att sjunga. När jag barn ville jag bli en stor världsartist. När jag var yngre ville jag delta i Idol men bland talangerna där hade jag inte haft någon chans. Tror också att jag blivit så nervös att jag inte kunnat få fram en ton. Den stora idolen var Mariah Carey.
I gymnasiet så gick jag på naturbruksgymnasiet på Vretaskolan. Inriktningen hette lokal gren häst och vi var sista klassen. Därefter bytte inriktningen namn till hästhållning. Vi hade en rolig slogan: ”hoppning börjar vid två meter, allt under är markarbete”. Efter gymnasiet hade jag praktik på Fredriksbergs new foreststuteri. Drömde under tiden jag var där att åka till Irland och rida fälttävlan. Jag som är lite ”mesig” på hästryggen förstår inte riktigt hur jag tänkte med fälttävlan som kräver en hel del mod. Det blev inget Irland, jag blev gravid med Samuel och la ner alla sådana planer på att åka till Irland.
När jag fick mitt första barn så blev jag sugen på att läsa till barnmorska. För att ta sig dit behöver jag först plugga till sjuksköterska. Men jag har aldrig jobbat inom vården och var osäker på om det passade mig så pluggade till undersköterska istället. Jag kan fortfarande bli sugen på att plugga till sjuksköterska. Däremot så vill jag inte bli barnmorska, efter tre förlossningar är jag nu alldeles för rädd för att ens tänka tanken på att förlösa någon annans barn. Jag är dessutom inte behörig, för att komma in måste jag plugga matte och jag och matte är inte kompatibla…. Jag kan fortfarande få det där suget att läsa till sjuksköterska men samtidigt är det ju jag som får göra det roliga med patienterna. Jag vet inte om jag vill i huvudsak dela läkemedel och dokumentera.
Jag har två specialistkompetenser (palliativ vård/avancerad omvårdnad och akutsjukvård/intensivvård) som undersköterska och trivs otroligt bra på sjukhuset i stan. Älskar verkligen jobbet som undersköterska.
Jag har ju även min dröm om en egen pilatesstudio. vi får se hur det blir med den saken. Någon gång i livet vill jag utbilda mig på pilatesapparaterna och gå de olika mentorprogrammen. En vacker dag kanske.
Jag tänker att dagens fråga från jetpack kan tolkas på olika sätt. Dels händelser som skett i nutid och likaså historiska händelser. Men jag tänker specifikt på tre händelser som jag nog aldrig kommer glömma.
Vilka stora historiska händelser minns du?
Jag minns mordet på utrikesminister Anna Lindh. Jag hade praktik på Fredriksbergs new forest stuteri. Minns att jag och handledaren diskuterade det hemska mordet. Jag kommer också ihåg när flygplanen flög in i World trade center i New York och Pentagon. En händelse som verkligen satte spår i människor, i hela världen men särskilt i USA och de människor som på olika sätt blev direkt berörda av katastrofen.
Jag minns tsunamin som inträffade på annandagen 2004. Samuel fyllde ett år samma dag. Han föddes 7:54 den 26 december 2003. Vi var i Idre där Rickards storebror då bodde. Alla människor som miste livet och all förödelse går såklart inte att glömma.
Helt klart mer stretch och rörlighet och jag behöver också min älskade pilates. Jag har tänkt att mina ryggproblem är nytt men så läste jag bakåt i mitt arkiv här på bloggen och såg att jag redan 2018 skrev om att jag har ont och att pilates verkligen gör skillnad. Smärtan var bättre redan då när jag aktivt tränade pilates. Tänk att det ska vara så svårt att ta tag i mig själv och göra det kroppen behöver. Ikväll kan jag dock vara glad över att jag fick till lite stretch efter löpningen.
Löpträningen satt verkligen långt inne men jag tror inte att jag blir piggare av att inte anstränga kroppen fysiskt. Så på eftermiddagen sov jag två timmar och efter jag vaknat till så valde jag att springa intervaller. Det blev nog över min kapacitet då jag mådde galet illa. Ibland mår jag illa när jag springer över min kapacitet. Jobbigaste är när det händer på tävlingar och jag är bland en massa folk. Eftersom jag började må illa sprang jag ”bara” 15 intervaller i tre olika farter: 4min/km, 3,45min/km och 3,30min/km. Ja, när jag ser siffrorna så här är det ju inte konstigt att jag mådde illa…. 3,30min/km är ett tempo som det var länge sedan som jag var i form för att springa i. Jag ska verkligen vara nöjd med dagens pass, även om det blev ett litet snöpligt avslut.
Fake it ti´l you make it…. Så här kändes inte stretchen kan jag säga…..
Efter passet stretchade jag kroppen, mycket baksida lår och stretch för kroppen. Kände mig så stel så först fick Rickard hjälpa mig att stretcha baksida lår. Jag har blivit som ett kylskåp i kroppen. Stel och dann. Men det känns skönt nu efteråt.
Upptäckte nu att jag kan AI-generera bilder här på bloggen. Det jag ville att AI skulle göra var detta: Gör en meme av en pilatesövning och skriv en peppande text. Vad fick jag: en kvinna med ett ben och vad gör de med sina händer? Nej här har AI en hel del att jobba på…. Jag föredrar helt klart mina egna bilder.
Äntligen är min hästvecka över för den här gången. Det var skönt att ha två veckor där jag jobbade lite mindre men det är ju inte kul att behöva jobba ikapp det senare. Jag skulle inte ha jobbat sex pass på rad men på grund av att vi skulle haft hjärt-lungräddning så flyttade jag på ett pass. Det var tufft med sex dagpass på rad. Jag tror inte att det skulle passa mig att jobba rak vecka. Jag behöver mina lediga dagar mitt i veckan. I morse kände jag efter om jag inte var lite sjuk så jag kunde få krypa ner i sängen igen. 😛 Men nej, jag hade inget alls att skylla på.
Efter jobbet så åkte jag förbi Rickards fotbollsmatch. Han dömde en viktig match i division fyra. Det var den enda fotbollen som jag fått njuta av den här helgen .
Känsla: Jag är glad men trött.
Väder: Den här veckan har bjudit på underbart högsommarväder men också dimmiga morgnar. Höstkänslan infinner sig inte. Inte ens idag när det inte är riktigt lika varmt.
Träning:
Måndag: Vila
Tisdag: Sprang LIU-loppet tillsammans med Rickard och Alex.
Onsdag: Vila
Torsdag: Sprang backintervaller på ”fjället”. Inte ett dugg skönt eller härligt pass men så nyttigt.
Fredag: Vila
Lördag: Vila
Söndag: I skrivande stund dividerar jag med mig själv huruvida jag ska träna eller inte. Spontant tänker jag att istället för att springa försöka få till ett lite längre pass på crosstrainern. Samtidigt kan jag titta på Beck. Känns som en bra distraktion från det jag håller på med.
Dagens jetpackfråga:
Vilket är det bästa rådet du någonsin fått?
Det bästa rådet jag fått är också det svåraste och jobbigaste rådet: ”bit ihop”. När jag växte upp fanns det aldrig på världskartan att ge upp. Oavsett hur jobbigt något är: man ger sig inte utan man kämpar på. Det är min kära pappa som inprintat just ”bit ihop” i både mig och brorsan.
Köp: Jag har förhandsbeställt Elin och Ida Kjos bok ”Jag vill bara få leva”. Elin och Ida var tvillingsystrar och Elin gick tragiskt bort i lungcancer förra året.
Mina positiva från veckan:
Det var väldigt trevligt med gårdsfesten och att få träffa både gamla och nya grannar. Jag har ingen koll alls på vilka som bor lite längre bort på gatan så det var kul att få ansikten på personerna.
Jag och P hade en uppskattad utbildning på jobbet om palliativ vård.
Dela en berättelse om det längsta du någonsin har rest hemifrån.
När jag var sju år, sommaren 1991 så var vi hela familjen i Sydafrika. Min pappa skulle predika på möten och vi besökte flera olika delar av Sydafrika. Mbabane, Durban med flera. Vi besökte också Nhlangano och Nelspruit. Jag minns hur jag och Marcus fick ligga och sova under tiden som mötena pågick och jag minns vacker afrikansk musik. Vi besökte ett gravfält där kungar låg begravd. Jag tyckte det var så konstigt att vi inte fick fota eller gå särskilt nära. Det var ju ”bara” en hög kulle. När vi var i Durban så badade jag och Marcus i Indiska oceanen och vattnet var så varmt medan några infödda kvinnor tyckte det var kallt. Att få bada i havet var spännande. Innan det besöket hade jag aldrig badat i havet.
En dag så var jag och Marcus vid en bassäng och så kom det ett gäng killar. Jag blev precis livrädd för de ville knuffa ner mig i vattnet och då kunde jag inte simma. Vid ett annat tillfälle så var jag så stolt över mig själv att jag helt plötsligt kunde simma. Det enda problemet var att jag hade simkuddar och besvikelsen var stor när jag insåg att jag fortfarande inte kunde simma utan dem.
Jag minns också att:
vi var på grillfest och det hade grillats korv. Jag minns den konstiga rosa korven och hur illa den smakade.
det var minusgrader på nätterna och varmt på dagarna.
vi besökte Kruger nationalpark.
vi bodde i ett hus där det fanns en pool. På grund av de kalla nätterna var det iskallt i poolen vilket såklart inte lockade till några bad.
Jag hade en Kalle Anka pocket och den låg på min säng. Jag minns det så klart men hux flux så var den bara borta. Vi letade i hela huset men den fanns ingenstans. Den var bara borta.
Däremot så minns jag inte hur stora avstånd det ändå var mellan de olika platserna. Framförallt minns jag inte att ett par av städerna vi besökte ligger i Swaziland.
Här borde jag kanske svara klimatet men det är inte det jag är mest orolig för inför framtiden. Det som jag går och grubblar på är ett annat faktum: vad är det för samhälle vi skapar för våra kommande generationer. Problemen blir bara större och värre för varje år. Det är barnen som växer upp idag som är dom som ska försöka ta hand om det kaos vi skapat.
I framtiden kommer det finnas:
offentligt finansierar sjukvård eller kommer alla vara tvungna att använda sig av privata försäkringar?
hjälp för barn med diagnoser? Behoven är enorma redan idag och det finns inte platser för alla. Här i stan finns det en klass för barn med autism. I den klassen finns det nio platser och det är alldeles för lite.
kommer det finnas poliser nog för att hantera gängkriminaliteten som breder ut sig mer och mer?
Hur kommer det politiska klimatet se ut? Kommer det prioriteras annorlunda än idag? Kommer politikerna kunna samsas på ett annat sätt och kommer debatterna hålla en annan nivå? Det är något som jag saknar, jag vill inte veta vad som görs på fel sätt. Jag vill veta vad man vill förbättra.
Jag har suttit med mitt examensarbete och förberett mig. Sedan tappade jag tråden när jag började skriva med en klasskamrat och sedan hade vi ett långt samtal om skolan och annat runtomkring. Så den tappade tråden är det dags att ta tag i igen. Vill även förbereda mig för opponering men har inte fått arbetet än. Hoppas på att få det under dagen då planen är att jag ska opponera på onsdag.
Jag tog ledigt från jobbet igår för att kunna sitta med mitt examensarbete. Jag försökte arbeta med handledarens kommentarer. Vissa av dom har jag kört fast på och andra löste jag plättlätt. Jag känner spontant att jag behöver mer handledning och jag hoppas på att jag kan få det av handledaren. Det borde inte vara helt omöjligt. Mitt stora dilemma nu är hur jag ska lyckas knyta ihop säcken. Att bakgrund, resultat och diskussion i slutändan hänger ihop. Just nu känns det som tre lösa trådar och diskussionen har jag inte ens påbörjat än. Känner spontant att jag vill byta ämne men det går ju inte. Och vad skulle jag skriva om istället? Jag hade en idé kring examensarbete, en ynka liten idé och jag har inga nya tankar.
Nej min plan framåt nu blir att låta arbetet vila idag, skriva ut det och läsa det jag skrivit på papper istället. Tror det blir lättare då att se var det är för ”flytande”. Kanske att jag får några nya snilleblixtar då. Skulle vilja få det inskickat innan söndag för då åker vi ju till Gotland och då tänker jag inte arbeta med några examensarbeten. Jag behöver vila!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.