Idag är det exakt sju år sedan som Ida var beräknad att födas. Nionde november 2011 var en dag som jag hade gått och väntat på i flera månader. Jag var inte inställd på att gå över tiden eftersom jag inte gjort det med något av barnen. Med Samuel satte förlossningen igång som beräknad och Alexander ville ut fyra dagar tidigare istället. Men inte Ida, hon har aldrig gjort som alla andra tycker utan hon vill göra saker på sitt sätt. Vilket ledde till att det dröjde ytterligare tio dagar innan hon bestämde sig för att nu är det dags att träffa mamma, pappa och bröderna.
Min stora badboll till mage. Här hade förlossningen startat och vi passade på att ta en sista bild på bebisbollen.
Det blev en förlossning som startade med att vattnet gick a la Hollywoodfilm. Här (<<LÄNK) kan du läsa om den om du vill. Minns så väl väntan och längtan. Hur varje dag kändes som hela graviditeten och att tiden sniglade sig fram. Så här i efterhand kan jag tycka att det var bra att hon stannade kvar i magen och tjockade på sig lite. Hon hade varit riktigt liten annars. Trots tio dagar extra i magen var hon bara 48 cm lång och vägde 3810 gram. Ingen stor bebis direkt.
Rejäl boll! Men 3,8 kg och 48 cm långt är väl inte direkt litet? :-O
Jo det tycker jag för att ha gått över tiden tio dagar. Annars nej. 🙂
Vilka sötisar! Tiden springer verkligen iväg, kan tänka mig att det går ännu snabbare när man har barn 🙂
Herreguud så fort tiden går!! <3
Är det inte ganska lagom med 3 800 gram? Slinker kanske lättare ut i alla fall. Fina bilder.
Kul att få läsa! Visste inte att du hade barn 🙂