Madeleine skrev häromdagen ett långt och intressant inlägg om kommentarer som jag verkligen håller med henne i. Jag har länge gått och tänkt samma sak. I och med bloggruppen jag är med i har jag verkligen fått öva mig på att skriva engagerade kommentarer. Det kan vara svårt om inlägget är mest bilder men det går att skriva engagerat till och med kring bilder. Det kräver bara lite fantasi.
Att skriva engagerat tar mycket tid och då blir jag så besviken när andra inte lägger samma tid på min blogg som jag gett andra. Det handlar om att ge och ta. De kommentarer som lockar mig att kika in på kommentarsskrivarens blogg är engagerade kommentarer och där man kanske också delar med sig personligt relaterat till inlägget. Inte bara ”vad kul det låter” eller ”ha en bra dag”. Sådant kan man skriva även om man bara läst rubriken. Risken är dock stor att man gör bort sig. Och det vill man ju inte göra.
Jag såg en kommentar hos en person där inlägget handlade om en rätt så jobbig situation där det var så tydligt att personen bara läst rubriken. Det blev såklart mest pinsamt för kommentarsskrivaren som gjorde bort sig rätt rejält.
Nu var det länge sedan men något som jag aldrig godkänner är svarskommentarer. Jag är stenhård då jag tycket det stökar till kommentarsfältet + att det är tråkigt att läsa. Jag vill ha engagerade kommentarer som visar att mitt inlägg är läst. Annars får det vara.
Kanske att jag har höga krav men eftersom att jag ger mycket av min tid så är det det minsta jag kräver att folk läser mina inlägg engagerat.
