Idag var det återigen dags att åka ner till Österbymo och delta i Jätten Bule-löpet. Förra året var jag jättenöjd med arrangemanget och jag blev lika nöjd i år. Jag, Rickard och brorsan åkte ner tillsammans. Haha, samma sak hände idag som i Göteborg att GPS:en ställdes in på fel adress så vi åkte en mil för långt. Men det är inte värre än att vi fick åka tillbaka. Tur i oturen var att Alex hade hoppat av på morgonen så vi behövde inte stressa till hans start.
Det blev en ganska slarvig uppvärmming för min del, joggade några hundra meter och stretchade lite. Jag kände mig väldigt seg i kroppen och inte alls i form. När det var fem minuter kvar till start gick jag och ställde mig på startlinjen, satte på spotify och favoritlistan och startade Runkeepern.
När starten gick kände jag mig piggare och på g. Jag såg Rickard dra iväg i full fart och jag och brorsan hade sällskap. Han låg några meter före mig. De första kilometrarna går varierat mellan plan mark och backar så jag kunde ligga i ett för mig väldigt bra tempo. När banan närmar sig tre kilometer börjar det gå uppför och det gör det i ungefär 800 meter. Här stumnade mina ben rejält så det var för mig just då bara att sänka tempot och gå en liten bit. Det stör mig så här i efterhand att jag gjorde det.
Sista kilometern går nerför och det passar mig perfekt, bara att rulla och ta igen lite förlorad tid. Det är enda delen av banan som går på asfalt, annars är det varierande mellan grusväg, löpspår och gräs. Ofta kan sista kilometern kännas tung och jobbigt men inte idag. Det kanske är ett tecken på att jag egentligen kunde sprungit snabbare.
I år slutade jag på en sjuttonde plats av 61 tjejer vilket jag är riktigt nöjd med. Förra året sprang jag snabbare och kom på en 21 plats. Vet inte riktigt vad jag tycker är bäst egentligen, bättre placering men sämre tid eller sämre placering och bättre tid. Strunt samma, jag sprang bra och tittar jag på spliten så hade jag riktigt bra kilometertider.
